Jakten på Malabrigo och en långsam KAL

Malabrigo lace, detta magiska garn. 

En yarn cake och en katt som älskar ljudet av min nystmaskin. Mot slutet satt hon i mitt knä, som förtrollad. 

Solsken och åter solsken. Jag har pratat i flera år om en gul Echo flower och i Malabrigo lace Frank Ochre...Oh be still my beating heart! 

Jag och Sara lämnade barn, män och katter hemma och drog en hetsig och snabb repa till Syfestivalen i Älvsjö. Vi skulle "titta på garn". Sara hade inte räknat med att även bli overwhelmed av alla fina trikåtyger och ögonen gick fort i kors. Jag övergav henne pipandes vid någon trikåförsäljare när det var en halvtimme kvar innan mässan skulle stänga och gav mig ut på jakt efter Malabrigo. Jag fann till slut GARNET, ett solgult Frank Ochre men då var ingen Sara i sikte. Inget svar i mobilen heller, hon låg väl begravd under en rulle trikå, tänkte jag. Jag börjar lulla iväg åt nåt håll, spanar, hittar henne och stammar fram M-m-m-alabrigo! Där borta! Se! Och jakten var igång på var jag just hade varit. (Det är svårt att inte ha något lokalsinne och allt Malabrigoansvar vilar på ens axlar...) Vi sprang mellan gångarna med stora spejarögon och hittade till slut rätt bås, en kvinna från Haparanda som var bra på att hålla masken när två tokar dundrar fram i slutminuterna och väser M-A-L-A-B-R-I-G-O av ren förtjusning. (Läs andnöd) 

Nu sitter vi här med totalt 3 härvor lace i färgen Frank Ochre och var sin påbörjad Echo flower i en långsam KAL och spinner som två nöjda katter i solskenet. 

Det kan ha slunkit ner en lila härva också på samma gång...

❤️

This is the year of the trippeltröja

Nytt år, nya möjligheter. 2015 var ett monumentalt skitår som vi gärna glömmer och lägger längst in i arkivet. Jag hade inte så mkt tid att lägga på stickningen som jag kanske hade behövt men 2016 blir ett år av återhämtning och återuppståndelse i nån mening så här ska rolig stickning planeras. 

Fenomenet #trippelkofta som instiftades av podden Rätt avigt är ju utomordentligt bra, jag hakade på det fast min version blir istället trippeltröjor i Cascade 220 från min stora stash. Den ena, Beatnik från Knitty har jag gått och grubblat och räknat på i flera år och till slut hade jag garn och mönster bestämt. En senapsgul Beatnik, vilken dröm.

Cascade 220 i färgen Birch. 

Vriden resår är såååå snyggt.

Ungefär här, några varv in på mönstret spottade jag och fräste, jag fick ingen rytm i flätorna och insåg att jag fick riva upp och ska skriva om mönstret så att det ska flyta bättre. Jag såg ingen tydlig skillnad på mönsterdiagrammets färger och tänker nu klippa och klistra lite i nyckeln så att den är sorterad efter hur de kommer i mönstret och även klart utskrivet i diagrammet. Jag tror det är värt att lägga ner den tiden för själva slutresultatet är definitivt värt det.

Garngodis från Litet nystan- Cascade 220 och Malabrigo lace. 

Det som egentligen fick mig att börja med #trippeltröja var Linnea Öhmans mönster Siri. En kofta med ett fantastiskt strukturmönster som nästan får ögonen att tåras. I samma veva löste jag in ett presentkort på Litet nystan och efter lite överläggande med Sara så köpte jag 6 nystan mörklila Cascade 220 och en härva ljusare Malabrigo lace i mammas favoritlila för pengarna. Hellre ett storprojekt än garn till 3-4 sjalar, löd resonemanget. För sjalgarn råder det ingen brist på hemma.

Jag älskar strukturmönster. Jag älskar Siri. 

För ett år sedan ungefär testade jag att sticka Siri i vinrött supersoft från Magasin Duett men hjärnan strejkade när jag samtidigt plötsligt stod mitt uppe i sjukdom, död och begravning. Nu flöt det bättre och snart är jag faktiskt klar med diagrammen över oket. Siri stickas runt uppifrån och ner och delas av för ärmarna, jag är spänd att se om den passar. Med stickor 4mm fick jag bra stickfasthet och eventuellt gör jag några intag i ryggen och midjan, modellen ser ganska rak ut på bilderna. Eftersom jag stickar runt slipper jag dessutom aviga maskor, jippi! Ren njutning och otroligt rolig att sticka. 

Min tredje trippeltröja är än så länge på planeringsstadiet. Jag har 6 härvor blågrå Cascade 220 från New York som skulle vara så fint i mönstret Dragonflies. Raglan och kanske bara framstycket med mönster, vilken racerstickning! 

Min hjärna är också sjukt sugen på ännu en Siri, i antingen nån vitgråbeige nyans från Magasin Duett eller den perfekta grå, kanske i Drops Cotton/merino, garn jag inte har. 

En annan del av hjärnan säger till mig att sticka från stashen och det är där vett och sans finns lokaliserat... 

Little scallops!

                     Slut på garn. 

                   Vuxenmössa.

Jag hade lite rester av ljusgrå Drops Baby Merino över efter att jag hade stickat pappas vintermössa för några år sedan men mössan som var planerad till en 3-åring blev lite större än så och givetvis tog då garnet slut när jag skulle börja med minskningarna. 

Jag kompletterade med ett nystan ljusgrått baby merino för att göra "vuxenmössan" klar så nu ska jag göra ett nytt försök på en barnmössa med resterna av det nya nystanet. Vi får väl se om jag hamnar i samma sits igen, haha!

Mönstret är gjort av Maria Carlander och finns här: Little Scallops

Det petrolblå garnet är en snutt Zaragarn i samma tjocklek som Drops. 

Stickor: 4 mm

Jag gjorde en egen symmetrisk avslutning på toppen från ett hopkok av mönster på Ravelry. 

Urgullig mössa, jag vill göra en sån här till alla små barn jag känner! Perfekt för rester i någon slags DK-garn dessutom. 

Fin till en vuxen person också!

Echo flower shawl

I det här inlägget hade jag börjat:

Senaste veckorna har jag monogamstickat på ofärdiga projekt i den där plastlådan och jag har verkligen varit ambitiös och avslutat en hel del projekt. 

Efter en lång vila i ufo-korgen blev den här sjalen i Malabrigo lace äntligen klar. 

Jag hade stickat 10 rapporter av grundmönstret (många på Ravelry klagade över att den var liten i storlek) innan jag nu började monogamsticka på det vackra nuppdiagrammet och varje maska var en njutning i det här garnet. Ljuvligt! 

För att garnet inte skulle filta mer än nödvändigt under hanteringen har den ofärdiga sjalen fått vila i en skyddande fryspåse och det verkar ha funkat bra. 

Jag fick dyka in i härva nr 2 på de sista 4 varven och sen avslutade jag med en stretchig avmaskning. 

Sjalen Echo flower shawl är för evigt en favorit och i Malabrigo lace så blir den oerhört snygg. Fjäderlätt och tydligt spetsmönster, jag är redan sugen på att sticka en till...kanske en ännu lite större? 

Obligatoriska kattbilden. Edith har ju trots allt jobbat hårt som stickassistent.

Semesterstickning.

Jag semesterstickar lite slött och glatt på en enkel sjal som saknar slutdatum- en sån där stickning som ligger i väskan och bara hänger med överallt. Jag satt på flyget upp till norr och klurade på hur jag skulle få en fin sjal där garnet får visa upp sig utan att behöva kompromissa med ett spetsmönster men en slätstickad modell med rätstickad kant kändes samtidigt lite tradigt och tråkigt. Jag lekte med tanken på en slätstickad kant istället där början utgick från en i-cord och i princip så fort jag hade landat i soffan hos faster så testade jag min idé. 

Sex maskor blev en lagom bred i-cord med 3 mm som jag plockade upp maskor från och där la jag även till omslagen direkt, två vid kanten och två vid mittmaskan. Efter några centimeter bytte jag till ett halvnummer större sticka. Jag lyfter sista maskan avigt med garnet framför så att kanten ska bli snygg och inte krulla sig. 

Jag är vääääldigt nöjd med resultatet så här långt. Jag tänkte mig någon enkel avslutning, eventuellt en liten spets eller så en matchande i-cord, jag får se. Eller ooooh kanske en scalloped edge... Hmmm. Tål att funderas på. 

 

Garnet är Malabrigo sock i färgen Rayon Vert från Litet nystan. Underbart mjukt och trevligt, som alltid med Malabrigo. 

Det viktigaste av allt är dock att jag har semester!

Framsteg

Sakta tar den form. Jag har nu börjat med ena ärmen, det var sjukt jobbigt att komma igång. Läsa ny del av helvetesmönstret, som man förmodligen inte kommer att förstå. Sen är antalet maskor jag har till ärm givetvis inte samma som någon av storlekarna. Så går det när man freestylar lite och adderar några varv för större vidd i ärmhålen. 

Efter lite ångest och klurande så kom jag fram till att antalet maskor inte spelar någon roll så länge inte ärmen är för trång. Man ska ändå bara fortsätta sticka så ärmen följer mönstret och på sista raden anpassa så man får jämt antal maskor till mudden. Ibland krånglar man till det mer än man behöver. 

På garnäventyr i Paris.

För ett tag sedan smet jag iväg över en helg till Paris för lite rekreation och återhämtning. 

Ett av utflyktsmålen var garnbutiken/tesalongen L'oisivethe vid Place d'Italie, lite utanför city. Jag hade så tur att den orange metrolinjen gick direkt mellan mitt hotell på Boulevard Magenta och P. d'Italie! (Hotellet Magenta 38 kan jag varmt rekommendera- det är fräscht, billigt och ligger nära Gard du Nord så det är perfekt när man tar sena kvällsflighten med Air France från Arlanda och sedan tåget från Charles de Gaulle. Dessutom har du trevliga barkvarter och småbutiker 2 kvarter bort från hotellet. Jag sov som en stock.)

Jag följer nämligen L'oisivethe på Instagram och även den fantastiska designern Hiroko Payne som jobbar där. Hon var helt lovely även som person! Garn, kaffe och mat på samma ställe, blir det ens bättre än så?!

    

En vägg med Koigo 

Jag var betydligt fattigare när jag lämnade stället efter typ 2 timmar med några härvor MadelineTosh light och Koigo men dock väldigt, väldigt glad. Jag köpte även 2 spetssjalmönster av Hiroko som gör mig lycklig bara av att titta på dem. För att inte tala om garnet. GARNET! *dregel*. Jag satt på hotellrummet en lång stund och bara gullade med mina nystan. Som man gör. 

De 2 härvorna till vänster heter Glazed Pecan, den melerade heter Dachshund och den mindre i melerad lila är Koigos KPM i färg 2424, den går mellan ljuslila och gråsvart i väldigt tjusiga skiftningar. 

Glazed pecan ska bli en sjal av Hiroko som heter Perce-neige (snödroppar på franska- finns på Ravery) och Dachshund ska mest troligt bli en Dovana eller Marin av Ysolda Teague, det beror lite på hur långa färgrapporter garnet har. Jag vill ha en sjal där garnet är huvudperson och mönstret inte äts upp av den melerade färgen. Blir väldigt spännande att prova Madtosh. 

I helgen tyckte jag lite synd om mig själv när förkylningen hade mig i sitt fula grepp så jag nystade upp Koigo för att provsticka lite. Herrejisses vilket garn! En pain att nysta men ljuvligt att sticka med) 

                        

Gullegull

  Vi får se vad Koigo vill bli i slutändan. 

Butiken Lil Weasel i Passage du grand cerf i närheten av metro Étienne Marcel var tyvärr stängd när jag var där, det var lite synd. Det får bli nästa gång för jag har hört gott om den. Söt skylt iaf. 

Jag gick vidare till La Drougerie på Rue du jour vid metro Les Halles som var så fullpackat med folk och med deras galna kösystem gav jag upp innan jag ens försökt handla. 

Jag avslutade dagen med kaffe, färska bär och sedan drinks på Rue de Faubourg Saint Denis. 

Jag älskar Paris. 

Rosa tweed

För några år sedan föll jag handlöst för mönstret Koolhaas hat av Jared Flood. Jag började sticka på en rosa Koolhaas i ett fantastiskt Portland Tweedgarn och det gick ju bra när jag väl hade greppat hur man stickade flätor utan flätnål. (Den där halkiga lilla nålen som smet på typ varje maska höll på att driva mig till vansinne). Det gick så bra att jag blev kaxig och tog med mig mössan till Saras stuga för lite prat och vin. Det var dumt. Jag gick bort mig helt efter 2 rapporter, blev sur och lät mössan ligga i skamvrån alldeles för länge. 

Nu har jag repat upp ner till resåren och ska ta tag i mössan när den här djävulska förkylningen väl har släppt sitt grepp om min hjärna. 

Garnet är alldeles för fint att ligga i skamvrån. 

                  Edith håller med. 

Koolhaas

Vi gillar verkligen Jared Flood. 

Svärfar fyller år nu i början på maj och jag tänkte att en mössa vore en bra present. Efter att ha sett Jennys fina Koolhaas så tänkte jag att den skulle passa ypperligt. Sen var det en bra ursäkt att få ta en paus från Pan Am.

Givetvis har jag valt annat garn än i mönstret (drops merino extra fine och 4mm stickor), mössan såg oroväckande liten ut när jag började sticka. Lite mer som en barnmössa. 

Det jobbiga med mössor är att man inte vet förrän den i princip är klar. Tack och lov så var den väldigt stretchig och passade maken (som fick vara testpilot) perfekt. Gjorde den dock för kort först med 4 rapporter, 5 blev mycket bättre.

Maken blev störtförtjust så det vara bara att börja på en till...

Man kan inte påstå att det går snabbt

Jag stickar fortfarande på min Pan Am Jacket ett år senare. Mellan heltidsarbete, hus/ trägårdspyssel och liten 2+ kille hemma så är det svårt att hitta tiden. Jag saknar stickningen och har blivit bättre på att avsätta tid för den.

Jag har bara ca 16 rader kvar innan jag får börja med ärmarna, sen ser jag verkligen inte fram emot att sticka kanten runt om. Jösses vad många maskor!