Sticka mer.
tisdag 5 juli 2011
söndag 3 juli 2011
Pretty in pink
Jag och Ewa kom fram till att vi måste ha en stilla Swallowtail knit-a-long, vi hade visst samma mönster i åtanke när vi köpte garnet!
Härom natten nystade jag garn med ett leende på läpparna. Av farmor har jag ärvt garnvindor och här behövdes verkligen den stora varianten. Det var en särdeles vacker syn man möttes av när man gick uppför trappan. (And yes, I speak nerd.)
Äkta garnglädje.
Äkta spetsglädje.
Nu sitter jag i solen och grubblar över val av stickstorlek. Den blir lite gles, om än minimalt för mycket gles. Stå kvar vid 4 mm eller riva upp och sticka om mönstret på 3,5 mm? Kanske att jag stickar kroppen på 3,5 och sen går upp till 4 mm för spetsbården? Eller ska jag sticka hela sjalen på 4 mm? Vad räcker garnet till? Jättesvåra beslut-bäst att konsultera Ravelry.
Färgen är fantastisk, en varm knallrosa nyans, precis en sådan som jag letat efter. Faktum är att jag obsessat över precis den här färgen sedan jag såg den på en snygg filt på stamställets uteservering! Nörden i mig vill dessutom uppmärksamma er på att färgen matchar mina knitprostickor! Tjusigt!
Mönstret verkar roligt och enkelt, jag älskar diagramstickning!
fredag 1 juli 2011
Skottarmössan version 3.0
Min pappa är den i familjen som alltid skottat bort snön på gården. Han har med åren förfinat konsten och haft ett uttänkt mönster för hur snön ska placeras ut. Jag skulle inte vara förvånad om det fanns en kalkyl i excel över proceduren, jag är indeed min pappas dotter.
Förra året ringde min mamma dock upp en man på kvarteret bredvid, en man med en traktor. Ett fast handslag. En tyst överenskommelse. Mannen med traktorn skottar nu vår gård så fort en snöflinga fallit och pappa kan lugnt sitta kvar i värmen och dricka en kopp kaffe till. Vad fan har det här med stickning att göra undrar ni kanske nu, prat om snö på junis sista dag?
Jo. På hyllan i tvättstugan vilar ännu skottarmössorna 1.0 och 2.0 och som stickande dotter får jag rysningar. Beskåda fulheten.
1.0: Stenmarksmössan.
2.0: arvtagaren.
Stenmarksmössan har varit med länge och har sin fulcharm. Den blev dock utsliten och arvtagaren kom in i bilden. Hur den kom in i huset från första början har jag inget minne av men jag har ett svagt minne av att jag kan ha burit den nån gång i skidbacken, i mellanstadiet typ. På glada 80-talet innan jag hade vett i skallen.
Jag är ledsen att behöva erkänna att färgerna på version 2.0 är rätt återgivna. Ljuslila, chockrosa, citrongult. Och en citrongul tofs on top. (På en karl på dryga 60 år!) Jag gillar färgerna var för sig men kombinationen i den här mössan... alltså fulheten! Jag dör en smula. Pappa har aldrig varit den som brytt sig om vad andra tycker om hans mössa, den är varm och har gjort sitt jobb även i svinkalla minusgrader. Men JAG bryr mig så pass mycket att han MÅSTE få en ny för det lilla han nu har användning för en skottarmössa längre.
Alltså; en dubbelstickad selbuaktig Stenmarksmössa i färger som är värdiga en pensionerad snöskottare, skottarmössan version 3.0.
Där man säger söjn.
Jag har vänt norrut mot hembyn och som vanligt sitter nattugglan i trädgården med en kopp kaffe i handen och funderar på stickprojekt och söjn.
Häromkvällen åkte jag och två vänner förbi -eller ja, om jag ska vara ärlig så blåste vi (lite overexitedly) med gammelgolfen sisådär två mil inåt landet, tvärnitade framför Tallbodan i Blåsmark- och klappade på garn. Dreglade över garn. Ooooade över garn. Köpte garn.
(Har ni aldrig besökt Tallbodan så ska ni göra det, i augusti öppnar hon dessutom upp på nytt bredvid frissan i Hortlax och det är värt en liten (lång) omväg).
Jag hittade chockrosa Kamenagarn från TeeTee (men ja, jag vet...) i den där perfekta rosafärgen, 470 meter på 100 grams härva.
Den. där. perfekta. rosafärgen.
Ett kvickt besök på Ravelry bekräftade min tanke; garnet räcker till en Swallowtail, storlek enligt mönster. Nuppar blir därför min höstmelodi!
tisdag 8 mars 2011
Man måste smida medan järnet är varmt...
...var det någon som sa. För min del innebär det spetsstickning och Harunisjalen har överraskande fått komma fram ur skamvrån.
En försiktig start.

Början på något riktigt stort.
Jag hade stickat klart stommen med 249 maskor innan jag la undan den för att sova en vintervila *ähum* men framför helgens alla Vinterstudios har jag stickat stickat stickat och kommit några varv in på spetskanten.
437 maskor - and counting.
Låååånga varv.
Jäkligt roliga räta spetsvarv.
Ganska tråkiga aviga varv.
Det är lätt värt det.
söndag 6 mars 2011
En rät, ett omslag, superihop*
Jag kan inleda med att säga att man nog inte ska ska sticka en spetssjal med spindelvävstunt garn på en dryg vecka om man inte vill förlora förståndet. Jag vet det nu. Men vilket fantastiskt mönster, jag vill ha en egen, i varje färg! Jag tar nog snart upp den där oavslutade varianten i vinröd Lucca Fino ur garnkorgen. Eller kanske den ljusgrå oavslutade Haruni i Cascade 220...alla dörrar är numera vidöppna!

Fin sjal. Fult foto.

Det som blev kvar.
Bröllopssjalen-detaljerna.
Mönster: Ishbel av Isolda Teague.
Ändring: 249 maskor innan spetskanten, sedan ABABAC. Skippade rapport D och E - med så öppen spets gjorde det ingen skillnad. Vanlig avslutning men med aviga från avigsidan, blev väldigt stretchigt och bra.
Tid: 35 timmar, dag som natt.
Garn: Manos Lace, strax under 400 meter. Tunt garn men lätt värt det! Det är kul att se hur olika slutresultatet kan bli beroende på vilket garn man väljer.
Vikt: 45 ynka gram
Stickor: 2,5mm för uppläggning, 3 mm för slätstickning, 4 mm för spets, allt på rundsticka.
Utfall: Kära syster blev glad!
Edith kollade Oscarsgala. Jag stickade spets.
*slip 1, k2tog, psso blev här helt enkelt översatt till superihop för att särskilja den från andra ihoptagningar i rapporten. Kanske inte helt korrekt sticklingo.
söndag 20 februari 2011
En maska fram, sjuhelvetes många maskor tillbaka
Eftersom jag än en gång har avlagt ett nyårslöfte att sticka från garnkorgen så tänker jag, hör och häpna, INTE gå på syfestivalen i år. Det slutar alltid med att jag köper på mig alldeles för mycket garn, för alldeles för mycket pengar. Jag är en garnjunkie. Att jag dessutom inser att jag befinner mig i den röda zonen på den här stapeln gör att beslutet känns ännu lite lättare.Jag stickar stressat vidare på den svarta bröllopssjalen efter helgens setback- Edith visar alldeles för stort intresse för silkesgarnet, två gånger redan har jag fått rädda sjalen ur dödens käftar.
Kattfan.
torsdag 17 februari 2011
Berättelsen om en bröllopssjal.
Här ser ni resultatet av 15 försök till att lägga upp för en svart Ishbelsjal (och då menar jag verkligen att jag gjorde 15 olika försök innan den här inlägget skapades.)
Det började med ett deformerat garnembryo, såg ut som något katten hade tuggat på- håligt och fult. Jag bytte storlek på nålarna och rev sedan upp. Jag sa fula ord. Jag köpte en till härva garn för att kunna sticka med dubbla trådar och rev sedan upp. Det blev alldeles för tjockt. Jag sa fula ord.Jag bytte storlek på nålarna ytterligare en gång och rev upp. Jag hade förskjutit ett omslag i mitten, några varv ner. Jag sa många fula ord, kan jag lova.
Ett garnembryo. Efter 14:e försöket ville jag skjuta mig själv.
Jag slängde till slut stickningen i väggen och tillredde en stadig whisky sour. Jag sa mer fula ord än någonsin.
Några timmars dumtjurighet senare har jag fått något som liknar en fin början på en bröllopssjal.
Svart spetssjal.
Midnatt.
Pyttesmå nålar.
Ni kan ju spärra in mig på psyket när ni hittar en lucka i kalendern.
Garnet är sjukt tunt, men ljuvligt, Manos Lace (de Uruguay) och uppläggningen blev till slut bäst på 2,5 mm stickor. Efter några lyckade varv bytte jag till 3 mm och för spetspartiet ska jag slå till på 3,5 mm, annars får jag nog amputera fingrarna.
Jag hoppas att min älskade storasyster blir glad.
tisdag 15 februari 2011
Second Sock Syndrom?
Jag ligger hemma i soffan med feber och stickar lite slött på min andra Monkeysocka. Det går verkligen långsamt och jag har bara tråk-tråk-tråk slätstickning kvar på foten. Kanske lite lunch kan få fart på stickorna? När man är klar med ett projekt får man börja på något nytt, det har mamma sagt.
I can't wait.
I can't wait.
Lite ofokuserad. Lite som jag känner mig.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)