Kinesiska sockar...
med fin passform...
och snygg hälavmaskning!
För några år sedan köpte jag ett garn med kinesisk etikett på Öjebyns kyrkmarknad utan att egentligen veta mer än om det än att det var fint och gjort av ull. Försäljaren visste inte heller mycket om det men hade några fina uppstickade sockar i olika färgställningar så jag slog till, det kostade kanske 40 kronor eller något sånt. Jag kan inte kinesiska och visste inte hur många meter det var på nystanet men hade en idé om att jag skulle para ihop det med ett svart stashgarn från Österrike för att få randiga sockar så att garnet verkligen skulle räcka. Genom åren har jag sneglat på garnet, pratat med det och ändå inte stickat upp det. The timing wasn't right. Och sen när det var dags där mitt under renoveringen och jag faktiskt var tvungen att knit to stay sane, kunde jag inte hitta det där svarta garnet som jag skulle para ihop det med så det fick bli en kompromiss med ett brunt merinogarn (också det från EM-resan) till en istickad häl som Socktoberfestprojekt.
Jag stickade sockarna parallellt så att jag skulle ha koll på hur mycket garn jag hade att leka med, jag stickar iofs alla sockar parallellt...mindre tråkigt än att behöva "börja om" på socka nummer 2...
Tårna och hälen är avslutade med en ovanligt lyckad Kitchener's stitch med instruktion från Nancy Bushs bok Knitting vintage socks, (för jag lyckas visst aldrig lära mig momenten så att det sitter i fingrarna.)
Mönstret är ganska improviserat och klassiskt på 2,5 mm stickor:
Skaftet har 56 maskor med 2x2 ribb i typ 50 varv och fortsatt ribb ner på foten för en bra passform. Hälen är stickad på 28 maskor och avmaskad 4 maskor varannat varv. Jag gillar den prydliga och tydliga linjen som det bruna garnet ger vid avmaskningarna. Passformen är perfekt för mina små trollfötter och det är garn från stashen- yey!
Det var lite bökigt att fota sina egna tassar, det enda som verkade fungera som fond var att lägga mig på rygg i soffan med fötterna uppe på väggen och med hjälp av ett stort antal jobbiga situps och en kass mobilkamera tog jag bilder tills magen och nacken krampade olidligt mycket. Det är tur att jag bor högst upp utan insyn. Ni fattar. Inte helt värdigt men vad gör man inte för konsten?