torsdag 24 november 2016

Julkalender



Årets julkalender blir av det pyssligare slaget. Jag har en axel som krånglar och behöver stickvila så jag har fått hitta på något annat att göra tills dess att jag har läkt ordentligt. 

Det här pysselkittet har legat i min låda i säkert 10 år och nu ska tomten få komma fram och fira jul ordentligt. Edith brukar ge den stora halmbocken ordentligt på moppo varje år så vi får väl se hur hon tar emot tomten i hemmet. 
Det blir kul med handsömnad, jag gillar verkligen det långsamma i det. 

Jag har ändå småfuskat lite med att sticka på små projekt som inte anstränger axeln lika mkt, någon kort liten stund per kväll och jag såg det som en belöning för att jag faktiskt är duktig och gör mina tråkiga axelövningar som jag ska. 


Ett par påbörjade tjocksockar i Raggi fick fötter och tår, till sist. 
 

I helgen får vi adventspynta på riktigt! Jag har tjuvstartat och längtat i flera veckor. Edith tar det hela med ro, hon vill att tråknovember ska vara över nu så att ljuset kommer tillbaka...

tisdag 8 november 2016

Cirkeln är sluten




        Planering av storlek och mönster. 

Det är knappt så att jag tror det själv. Det blev en filt till slut, om än så väldigt mycket mindre i storlek än först planerat. Edith har fått en egen filt i soffan och jag har fått en tid hos kiropraktorn, hehe. Jag är verkligen inte ett proffs på varken virkning eller tålamod vid handarbete. De här rutorna har legat sedan typ Dackefejden i väntan på lord knows what. 
Färger togs bort ur sortimentet. Motivationen dog. 
Vintern kom. 
Ni vet. 

Nån gång har rutorna varit nära papperskorgen men ändå överlevt. 
Till slut kom virknålen fram ur mörkret och jag gav mig fan på att det ändå skulle bli något "färdigt"av alla rutor. Famous last words till Sara: "jag går inte och lägger mig förrän filtjäveln är klar!". 



Jag virkade ihop 7 rutor till 7 olika rader enligt mönstret jag ville ha. Fäste trådar. Jag virkade sen stolpar till förbannelse runt alla remsor för att få en jämn kant att virka ihop. Fäste trådar. Virkade ihop remsorna i rätt ordning. Fäste trådar. Till slut virkade jag en miljard stolpar runt hela filten också så att det blev en jämn kant runt om. Fäste trådar. Gnuggade ögonen in disbelief.  Lockade på katten. 


Edith vågade inte heller tro på det. Hon la sig bredvid filten. 
 

Till slut vågade hon testa sin nya filt, den blev tydligen godkänd. Ull är bra och tröstande när den där jäkla vintern täckt balkongen med läskigt vitt grejs igen. 

De här mormorsrutorna var faktiskt starten på den här stickbloggen för åtta år sedan. Cirkeln är sluten!  

Jag ska aldrig mer virka mormorsrutor. 

torsdag 27 oktober 2016

Socktoberfest 2016





Oktober är en sockstickarmånad och mörv och sockstickning blir lika med paus i soffan när oktobervädret blir en käftsmäll efter en så vacker septembermånad. 
Det här blir ett par enkla slätstickade sockar med istickshäl i blågrönturkos Drops Fabel. Stickor 2,25 mm över 60 maskor. Hälen får 6 extra varv innan minskning för att kompensera för mindre stickor. Jag gillar verkligen färgerna! 

Återkommer med ny stickenergi i november. Oktober är mörv. 

onsdag 17 augusti 2016

Brev från kolonien



Vånören i mitt hjärta- jag svär jag är din. Jag älskar utsikten över Bjuröklubb från stugverandan. Kaffet smakar gott. 


Siritröjan växer, ett vackert mönster i en vacker miljö. Jag har svårt att se att den här tröjan blir klar till det här månadsskiftet som jag lite optimistiskt tänkte, får väl bli nästa månadsskifte istället men det är okej det också. Den här tröjan kommer att bli magisk i senapsgult. 


Edith har varit hos doktorn i Gammelstad för kraftig hosta och tar nu igen sig efter alla undersökningar och provtagningar. Hon har ett brutet bröstben och en rejäl luftrörsinflammation som nu behandlas med kortison. (Stackars lilla astmakatt är dessutom däppt i nosen!) Hon gormar lite här bredvid mig om att den där termometern i rumpan faktiskt var jätteonödig...men hälsar att hon är på bättringsvägen. 



lördag 6 augusti 2016

Levlar upp i en #destashalong!

Jag har ganska mycket garn hemma. Mindre än vissa, mer än andra och jag gillar verkligen min garnsamling men det är ändå nåt som ligger och skaver för jag vill ju trots allt förvandla de där garnhärvorna till tröjor i vinter. Ofta slutar det med att jag sitter där i soffan med ännu ett sockskaft eller ännu en sjal och de där fina härvorna ligger kvar till "sen". 

Sjömans-Elin håller på att minska sin garnstash och nu drog vi plötsligt igång en öppen och gemensam #destashalong på Instagram i ett försök att omvandla stashgarn till stickade plagg under sex månader. Hon minskar sin stash och jag... nå, jag försöker väl mest bara få tummen ur egentligen. Ungefär en tröja i månaden är väl rimligt att försöka sig på. 
Jag började med projekt trippeltröja i vintras och nu levlar jag upp det lite med en destash/trippeltröjkombo. 

Beatnik i Cascade 220 är för övrigt ett sorgebarn som strandade på de färgkodade diagrammen så nu tar jag nya tag med ännu en Siritröja av Linnea Öhman av garnet. Tänk, en Siri i mörk senapsgul till hösten... 
Den mörklila Siritröjan som jag gjorde blev lite för rak i kroppen så här ska jag ta in ordentligt i ryggen för en mer kroppsnära variant. Den är ju ett rent mästerverk med  det mönstrade oket och jätterolig att sticka! 


För att konvertera Siri från kofta till tröja gör man så här: 
För en tröjversion (i storlek M) lägger man upp 126 maskor, för koftan i mönstret är det även 3 kantmaskor= 129 maskor. Jag använder 4 mm till oket och 3,75 mm till kroppen och joinar för att sticka runt, då slipper jag även sticka en miljon aviga maskor och stickar istället varannat varv räta maskor. Med stickmarkörer mellan varje rapport klarar man sig från att bli galen om man gör fel nånstans på rapporten. Här- 7 markörer per 18 maskor=126 totalt. Lätt som en plätt. 

Det här blir även min OS-stickning under augusti. 

På instagram finns jag under stickatochvirkat och projektet utvecklas under hashtaggen #destashalong. Häng med oss där! 


måndag 25 juli 2016

Envisheten personifierad



Den här härvan med sockgarn köpte jag på All you knit is love i Barcelona för något år sedan. Den går från åskgrå till mörkblå till gröngul och är precis så vacker i skiftningarna som Malabrigos garner brukar vara. Det var bara ett litet problem. 


Fanskapet var en enda stor oreda. Jag skulle flyga till Italien nästa morgon och planerade att slösticka på en sjal av något slag. Halva natten satt jag, taxin kom halv 4. Envis som synden. 



Jag hann inte klart den natten. Det här garnet följde med mig till Italien och efter totalt 10 timmars tjorvande på flyg och tåg längs min resa genom Italiens vackra landskap var jag färdig. 


Även om omgivningen på Amalfikusten bjöd på sol, vackra blomster och citronträd hatade jag till slut mitt tjorv där jag satt på min terrass i Sorrento. Tur det finns kall öl. 

Idag flyger garnet trots allt med mig och Edith till Norrbotten. Vi får väl se om jag hatar det mindre så att jag faktiskt vill sticka med det när jag väl är framme. 

Vi får väl se, som sagt. 


måndag 4 juli 2016

En midsommarvecka i norr

Trötta som få tillbringade vi midsommarveckan i Öjebyn som flöt på med lika delar arbete och roligheter. 

Jag stickar på en liten bebiskofta i ett garn från Florens, ett lagom stort EM-projekt eftersom jag brukar vara fullt upptagen med att SE på fotboll. Nu återstår faktiskt bara en ärm och knappar.
Även den slätstickade sjalen fick hänga med norrut, den fick också nån decimeter i solen på kyrkstugebron. Det saknas typ bara en decimeter till av madtoshgarnet och sen ska jag sticka på en spetskant i brunt från sjalen Dreamstripes. Ibland är det bra att börja sticka utan mening och mål så löser det sig självt till slut. Det bruna garnet är något gammalt bortglömt semestergarn från urminnes tider, säkert från EM-resan 2008. Det borde planeringsfreaket här lägga på minnet. 


Garter yoke baby cardigan i mjuk merino. 



Kyrkstugan röjdes upp och invigdes för säsongen med ljusa nätter, midnattskaffe och stickning i solen på bron. Än återstår en del arbete men jag är på god väg att få ordning i kaoset igen. 


Stugan på Vånören öppnades upp för säsongen 2016 på Midsommarafton. Jag jagade ut lite spindlar och gjorde en insats mot skogsmössens härjningar under vintern. I sommar ska stugan leva igen trots att livet på vissa sätt faktiskt drastiskt har förändrats. Jag ledsnar aldrig på den här utsikten över Bjuröklubb! 


Varmrökt laxmacka i solen vid Jävre fyr. 


Edith åkte ju till sist på stryk när hon utmanade grannkatten om reviret. Ser ni klomärket vid nosen? Edith hävdar att hon vann andra ronden, trots att hon ogärna slåss... "You should see the other cat"







Inte det smartaste jag gjort

För att vinna lite tid när jag satt på Ravelry och gjorde research på vilka nålar jag skulle packa med till landet för Echo Flower på Malabrigo sock, lät jag lillan leka med en härva.

Det var tydligen en briljant idé.


torsdag 30 juni 2016

O du ljuvliga egentid


Barnen sover, jag har ett sparat avsnitt av Trädgårdstider på SVT Play, en iskall öl och en Echo flower i Malabrigo lace som jag och Jenny parallellstickar. Bliss! 
Det blir inte mycket tid för stickning nu så jag njuter så länge det varar och håller andan varje gång lillan rör sig i vagnen.

onsdag 15 juni 2016

Helgen i bilder


Jag tog katten under armen och flög upp till Öjebyn över helgen. Jag snusade på hägg, Edith och (den bedårande) grannkatten gjorde upp om reviret och mamman njöt av sommaren. 


Majomaj, kvinnan av stål. 
När allt hopp var ute för ett drygt år sedan visade den här mamman alla tvivlare var skåpet ska stå. Hon ger aldrig upp, det är bara framåt som gäller och målet var alltid att gå och handla på Konsum själv, även när experterna tvivlade. I veckan tog hon så en promenad ute i solen alldeles på egen hand som om det var den självklaraste saken i världen efter en stor stroke. Jag slutar aldrig imponeras av vilken styrka det finns i henne. Jag hoppas jag har en bråkdel av det där om det behövs en dag. Fina, tokiga mamma, grattis på mors dag! ❤️


Norrbotten bjöd på ljusa nätter. Vid 2-tiden fick vi tvinga oss själva mot sängen, varken människor eller katter ville sova.


Jag röjde upp en del i älskade kyrkstugan där allt bråte efter föräldrahemmet samlats och öppnade äntligen upp för sommarsäsongen, lagom till att juni månad börjar. 

 
Jag njöt av en enkel sjalstickning med en icorduppläggning i Madelinetosh merino light, i färgen Dachshund som jag köpte i Paris förra året. Jag har provat säkert 4 olika mönster till det här garnet under året men inget blev bra förrän nu. Jag behövde mindless knitting och det här garnet förtjänar att stå själv i rampljuset.  Den här sjalen kommer att bli så fancy till skinnjacka i höst, helt fantastiska färger! 


Edith intog viloläge under större delen av helgen. Reviret är nu under förhandling.