onsdag 17 augusti 2016

Brev från kolonien



Vånören i mitt hjärta- jag svär jag är din. Jag älskar utsikten över Bjuröklubb från stugverandan. Kaffet smakar gott. 


Siritröjan växer, ett vackert mönster i en vacker miljö. Jag har svårt att se att den här tröjan blir klar till det här månadsskiftet som jag lite optimistiskt tänkte, får väl bli nästa månadsskifte istället men det är okej det också. Den här tröjan kommer att bli magisk i senapsgult. 


Edith har varit hos doktorn i Gammelstad för kraftig hosta och tar nu igen sig efter alla undersökningar och provtagningar. Hon har ett brutet bröstben och en rejäl luftrörsinflammation som nu behandlas med kortison. (Stackars lilla astmakatt är dessutom däppt i nosen!) Hon gormar lite här bredvid mig om att den där termometern i rumpan faktiskt var jätteonödig...men hälsar att hon är på bättringsvägen. 



lördag 6 augusti 2016

Levlar upp i en #destashalong!

Jag har ganska mycket garn hemma. Mindre än vissa, mer än andra och jag gillar verkligen min garnsamling men det är ändå nåt som ligger och skaver för jag vill ju trots allt förvandla de där garnhärvorna till tröjor i vinter. Ofta slutar det med att jag sitter där i soffan med ännu ett sockskaft eller ännu en sjal och de där fina härvorna ligger kvar till "sen". 

Sjömans-Elin håller på att minska sin garnstash och nu drog vi plötsligt igång en öppen och gemensam #destashalong på Instagram i ett försök att omvandla stashgarn till stickade plagg under sex månader. Hon minskar sin stash och jag... nå, jag försöker väl mest bara få tummen ur egentligen. Ungefär en tröja i månaden är väl rimligt att försöka sig på. 
Jag började med projekt trippeltröja i vintras och nu levlar jag upp det lite med en destash/trippeltröjkombo. 

Beatnik i Cascade 220 är för övrigt ett sorgebarn som strandade på de färgkodade diagrammen så nu tar jag nya tag med ännu en Siritröja av Linnea Öhman av garnet. Tänk, en Siri i mörk senapsgul till hösten... 
Den mörklila Siritröjan som jag gjorde blev lite för rak i kroppen så här ska jag ta in ordentligt i ryggen för en mer kroppsnära variant. Den är ju ett rent mästerverk med  det mönstrade oket och jätterolig att sticka! 


För att konvertera Siri från kofta till tröja gör man så här: 
För en tröjversion (i storlek M) lägger man upp 126 maskor, för koftan i mönstret är det även 3 kantmaskor= 129 maskor. Jag använder 4 mm till oket och 3,75 mm till kroppen och joinar för att sticka runt, då slipper jag även sticka en miljon aviga maskor och stickar istället varannat varv räta maskor. Med stickmarkörer mellan varje rapport klarar man sig från att bli galen om man gör fel nånstans på rapporten. Här- 7 markörer per 18 maskor=126 totalt. Lätt som en plätt. 

Det här blir även min OS-stickning under augusti. 

På instagram finns jag under stickatochvirkat och projektet utvecklas under hashtaggen #destashalong. Häng med oss där! 


måndag 25 juli 2016

Envisheten personifierad



Den här härvan med sockgarn köpte jag på All you knit is love i Barcelona för något år sedan. Den går från åskgrå till mörkblå till gröngul och är precis så vacker i skiftningarna som Malabrigos garner brukar vara. Det var bara ett litet problem. 


Fanskapet var en enda stor oreda. Jag skulle flyga till Italien nästa morgon och planerade att slösticka på en sjal av något slag. Halva natten satt jag, taxin kom halv 4. Envis som synden. 



Jag hann inte klart den natten. Det här garnet följde med mig till Italien och efter totalt 10 timmars tjorvande på flyg och tåg längs min resa genom Italiens vackra landskap var jag färdig. 


Även om omgivningen på Amalfikusten bjöd på sol, vackra blomster och citronträd hatade jag till slut mitt tjorv där jag satt på min terrass i Sorrento. Tur det finns kall öl. 

Idag flyger garnet trots allt med mig och Edith till Norrbotten. Vi får väl se om jag hatar det mindre så att jag faktiskt vill sticka med det när jag väl är framme. 

Vi får väl se, som sagt. 


måndag 4 juli 2016

En midsommarvecka i norr

Trötta som få tillbringade vi midsommarveckan i Öjebyn som flöt på med lika delar arbete och roligheter. 

Jag stickar på en liten bebiskofta i ett garn från Florens, ett lagom stort EM-projekt eftersom jag brukar vara fullt upptagen med att SE på fotboll. Nu återstår faktiskt bara en ärm och knappar.
Även den slätstickade sjalen fick hänga med norrut, den fick också nån decimeter i solen på kyrkstugebron. Det saknas typ bara en decimeter till av madtoshgarnet och sen ska jag sticka på en spetskant i brunt från sjalen Dreamstripes. Ibland är det bra att börja sticka utan mening och mål så löser det sig självt till slut. Det bruna garnet är något gammalt bortglömt semestergarn från urminnes tider, säkert från EM-resan 2008. Det borde planeringsfreaket här lägga på minnet. 


Garter yoke baby cardigan i mjuk merino. 



Kyrkstugan röjdes upp och invigdes för säsongen med ljusa nätter, midnattskaffe och stickning i solen på bron. Än återstår en del arbete men jag är på god väg att få ordning i kaoset igen. 


Stugan på Vånören öppnades upp för säsongen 2016 på Midsommarafton. Jag jagade ut lite spindlar och gjorde en insats mot skogsmössens härjningar under vintern. I sommar ska stugan leva igen trots att livet på vissa sätt faktiskt drastiskt har förändrats. Jag ledsnar aldrig på den här utsikten över Bjuröklubb! 


Varmrökt laxmacka i solen vid Jävre fyr. 


Edith åkte ju till sist på stryk när hon utmanade grannkatten om reviret. Ser ni klomärket vid nosen? Edith hävdar att hon vann andra ronden, trots att hon ogärna slåss... "You should see the other cat"







Inte det smartaste jag gjort

För att vinna lite tid när jag satt på Ravelry och gjorde research på vilka nålar jag skulle packa med till landet för Echo Flower på Malabrigo sock, lät jag lillan leka med en härva.

Det var tydligen en briljant idé.


torsdag 30 juni 2016

O du ljuvliga egentid


Barnen sover, jag har ett sparat avsnitt av Trädgårdstider på SVT Play, en iskall öl och en Echo flower i Malabrigo lace som jag och Jenny parallellstickar. Bliss! 
Det blir inte mycket tid för stickning nu så jag njuter så länge det varar och håller andan varje gång lillan rör sig i vagnen.

onsdag 15 juni 2016

Helgen i bilder


Jag tog katten under armen och flög upp till Öjebyn över helgen. Jag snusade på hägg, Edith och (den bedårande) grannkatten gjorde upp om reviret och mamman njöt av sommaren. 


Majomaj, kvinnan av stål. 
När allt hopp var ute för ett drygt år sedan visade den här mamman alla tvivlare var skåpet ska stå. Hon ger aldrig upp, det är bara framåt som gäller och målet var alltid att gå och handla på Konsum själv, även när experterna tvivlade. I veckan tog hon så en promenad ute i solen alldeles på egen hand som om det var den självklaraste saken i världen efter en stor stroke. Jag slutar aldrig imponeras av vilken styrka det finns i henne. Jag hoppas jag har en bråkdel av det där om det behövs en dag. Fina, tokiga mamma, grattis på mors dag! ❤️


Norrbotten bjöd på ljusa nätter. Vid 2-tiden fick vi tvinga oss själva mot sängen, varken människor eller katter ville sova.


Jag röjde upp en del i älskade kyrkstugan där allt bråte efter föräldrahemmet samlats och öppnade äntligen upp för sommarsäsongen, lagom till att juni månad börjar. 

 
Jag njöt av en enkel sjalstickning med en icorduppläggning i Madelinetosh merino light, i färgen Dachshund som jag köpte i Paris förra året. Jag har provat säkert 4 olika mönster till det här garnet under året men inget blev bra förrän nu. Jag behövde mindless knitting och det här garnet förtjänar att stå själv i rampljuset.  Den här sjalen kommer att bli så fancy till skinnjacka i höst, helt fantastiska färger! 


Edith intog viloläge under större delen av helgen. Reviret är nu under förhandling. 

måndag 16 maj 2016

Det är då som den stora vårtröttheten rullar in.



Den enda nackdelen med den ljuvliga våren är att jobbet är som mest hektiskt. (Well, samt det faktum att katten blir en skrikfia och fäller vinterpäls överallt men det är en annan fråga...) Lägg till pollen och hård fysträning på det (backträning, hurra!) och hjärnan orkar inte ens sticka ett invant spetsmönster. I lördags klämde jag till med 16 timmars sömn och två middagslurar på det. 

Jag varvar ner i soffhörnet med en sockstickning på små, små nålar. Mitt vanliga sockmönster brukar stickas över 56 maskor med 2,5 mm men med fabelgarnet så blir sockarna för stora efter nån kvälls användning. Här testar jag fabelgarnet över 60 maskor med 2,25 mm slätstickning istället, det tar ju en jäkla evighet men det är en bra övning i tålamod. Maskorna ser fina ut och garnet är färgglatt. Jag vet att jag är riktigt vårtrött när aviga maskor i resår känns som att springa ett maraton. Jag får ju iaf sticka lite och det är huvudsaken. Jag tänkte prova sticka en ny afterthought heel också för att maximera slätstickningen.


Ediths tålamod för kvällen har dock tagit slut, nu har hon parkerat på mitt ben och tycker det är skönt att mamman sitter i soffan med en stickning igen. (Mest är det nog ett eftertraktat kli bakom örat som önskas om jag får gissa) 

En win-win helt enkelt. 


söndag 17 april 2016

Ren njutning

En söndagkväll som planar ut en hektisk helg med långväga besök och innebandy-SM i Tele2 Arena. 


Min trötta hjärna vill sticka på automatik efter ett välbekant mönster och med mjukt garn i händerna. 
Echo flower shawl i Malabrigo lace ger den perfekta stickningen och ett magiskt slutresultat. Jag planerar att ha den färdiga sjalen till skinnjackan i höst så här stressas inget fram. Maska för maska, rapport för rapport. Ren njutning. 


Edith gör det hon gör bäst och snarkar här bredvid, invirad i filt. Söt som vanligt. 

söndag 13 mars 2016

Jakten på Malabrigo och en långsam KAL

Malabrigo lace, detta magiska garn. 



En yarn cake och en katt som älskar ljudet av min nystmaskin. Mot slutet satt hon i mitt knä, som förtrollad. 


Solsken och åter solsken. Jag har pratat i flera år om en gul Echo flower och i Malabrigo lace Frank Ochre...Oh be still my beating heart! 

Jag och Sara lämnade barn, män och katter hemma och drog en hetsig och snabb repa till Syfestivalen i Älvsjö. Vi skulle "titta på garn". Sara hade inte räknat med att även bli overwhelmed av alla fina trikåtyger och ögonen gick fort i kors. Jag övergav henne pipandes vid någon trikåförsäljare när det var en halvtimme kvar innan mässan skulle stänga och gav mig ut på jakt efter Malabrigo. Jag fann till slut GARNET, ett solgult Frank Ochre men då var ingen Sara i sikte. Inget svar i mobilen heller, hon låg väl begravd under en rulle trikå, tänkte jag. Jag börjar lulla iväg åt nåt håll, spanar, hittar henne och stammar fram M-m-m-alabrigo! Där borta! Se! Och jakten var igång på var jag just hade varit. (Det är svårt att inte ha något lokalsinne och allt Malabrigoansvar vilar på ens axlar...) Vi sprang mellan gångarna med stora spejarögon och hittade till slut rätt bås, en kvinna från Haparanda som var bra på att hålla masken när två tokar dundrar fram i slutminuterna och väser M-A-L-A-B-R-I-G-O av ren förtjusning. (Läs andnöd) 

Nu sitter vi här med totalt 3 härvor lace i färgen Frank Ochre och var sin påbörjad Echo flower i en långsam KAL och spinner som två nöjda katter i solskenet. 
Det kan ha slunkit ner en lila härva också på samma gång...

❤️