Den enda nackdelen med den ljuvliga våren är att jobbet är som mest hektiskt. (Well, samt det faktum att katten blir en skrikfia och fäller vinterpäls överallt men det är en annan fråga...) Lägg till pollen och hård fysträning på det (backträning, hurra!) och hjärnan orkar inte ens sticka ett invant spetsmönster. I lördags klämde jag till med 16 timmars sömn och två middagslurar på det.
Jag varvar ner i soffhörnet med en sockstickning på små, små nålar. Mitt vanliga sockmönster brukar stickas över 56 maskor med 2,5 mm men med fabelgarnet så blir sockarna för stora efter nån kvälls användning. Här testar jag fabelgarnet över 60 maskor med 2,25 mm slätstickning istället, det tar ju en jäkla evighet men det är en bra övning i tålamod. Maskorna ser fina ut och garnet är färgglatt. Jag vet att jag är riktigt vårtrött när aviga maskor i resår känns som att springa ett maraton. Jag får ju iaf sticka lite och det är huvudsaken. Jag tänkte prova sticka en ny afterthought heel också för att maximera slätstickningen.
Ediths tålamod för kvällen har dock tagit slut, nu har hon parkerat på mitt ben och tycker det är skönt att mamman sitter i soffan med en stickning igen. (Mest är det nog ett eftertraktat kli bakom örat som önskas om jag får gissa)
En win-win helt enkelt.
