Jakten på Malabrigo och en långsam KAL

Malabrigo lace, detta magiska garn. 

En yarn cake och en katt som älskar ljudet av min nystmaskin. Mot slutet satt hon i mitt knä, som förtrollad. 

Solsken och åter solsken. Jag har pratat i flera år om en gul Echo flower och i Malabrigo lace Frank Ochre...Oh be still my beating heart! 

Jag och Sara lämnade barn, män och katter hemma och drog en hetsig och snabb repa till Syfestivalen i Älvsjö. Vi skulle "titta på garn". Sara hade inte räknat med att även bli overwhelmed av alla fina trikåtyger och ögonen gick fort i kors. Jag övergav henne pipandes vid någon trikåförsäljare när det var en halvtimme kvar innan mässan skulle stänga och gav mig ut på jakt efter Malabrigo. Jag fann till slut GARNET, ett solgult Frank Ochre men då var ingen Sara i sikte. Inget svar i mobilen heller, hon låg väl begravd under en rulle trikå, tänkte jag. Jag börjar lulla iväg åt nåt håll, spanar, hittar henne och stammar fram M-m-m-alabrigo! Där borta! Se! Och jakten var igång på var jag just hade varit. (Det är svårt att inte ha något lokalsinne och allt Malabrigoansvar vilar på ens axlar...) Vi sprang mellan gångarna med stora spejarögon och hittade till slut rätt bås, en kvinna från Haparanda som var bra på att hålla masken när två tokar dundrar fram i slutminuterna och väser M-A-L-A-B-R-I-G-O av ren förtjusning. (Läs andnöd) 

Nu sitter vi här med totalt 3 härvor lace i färgen Frank Ochre och var sin påbörjad Echo flower i en långsam KAL och spinner som två nöjda katter i solskenet. 

Det kan ha slunkit ner en lila härva också på samma gång...

❤️