Love is in the air

♥  Malabrigo Lace, # Pearl 36  ♥ 

♥  Echo flower shawl  ♥ 

Jag har min käraste väns bröllop inskrivet i kalendern och behöver ingen mer anledning än så för att starta en ny sjal! Så fort jag berättade för min mor, som är av den gamla skolan, att jag skulle få närvara på vännens vackra kyrkobröllop kom förmaningen om att jag minsann behövde något att täcka axlarna med under vigselakten. Jag hade redan planerat för det så i min stash väntade därför två nystan av nyinköpt Malabrigo lace i en svag grålila lavenderton - en otroligt tjusig färg! (Och passande till min lila tärnklänning.)

Egentligen har jag en gnutta motvilja till Malabrigo lace och det är enbart för att det inte tål någon hantering innan man ser en antydan till att garnet vill filta sig men det är ju trots det, ett helt fantastiskt garn! Jag får riktigt skärpa mig för att inte dregla på garnet! 

Jag hade i minnet att Malabrigo fanns i den här färgställningen och köpte två nystan från trevliga Garnkorgen för att ha lite spelrum när jag skulle bestämma mönster, jag kan absolut inte klaga på priset, 470 yards för 99 kronor. Möjlighet till en vacker spetssjal för en hundring, sånt gillar jag!

Efter mycket funderade bestämde jag mig för att sticka ännu en Echo flower shawl.

Jag startade setup chart på 3 mm för jag ville ha en tät början på sjalen, allt annat såg floppy och ögligt ut med det här tunna garnet. Så små nålar höll på att bli mina fingrars död! Sedan knakade jag ut fingerlederna och ökade till 3,5 mm på första omgången av flower chart för att få en snygg övergång till slutliga 4 mm. 

Min research på Ravelry säger att 13 rapporter av flower chart borde bli en bra storlek, hellre lite större än lite för liten. Med två nystan behöver jag verkligen inte vara orolig över att garnet inte räcker. 

Jag kan dessutom se framför mig att jag bär en randig sjal i mörkgrå och lila Malabrigo lace av det som blir över...Det är inte kattskit med Malabrigo som restgarn! Mmm... randigt.

Mmm... Malabrigo. 

Lurvenpajsaren i akryl

I veckan har jag funderat lite över familjens användande av vintermössa genom åren. Pappans skottarmössor, mammans fåfänga vägran att bära mössa för att det förstör frisyren, min egen kalufs som fungerar som en alldeles särskild ryssmössa och så storasysterns... och ungefär här kom skammen. 

SKAMMEN. 

I vintras fångade jag också SKAMMEN på bild under en biltur. Med en stor portion avsmak fångade jag upp tingesten och tittade frågande på min syster. Akryl? Hon tittade snabbt på det jag höll upp och skrattade generat: Ja, den är inte så snygg numera! Jag hade fortfarande svårt att riktigt ta in vad jag hade där i nyporna och upprepade frågan. 

-AKRYL?! ...Men för i h-vete...! 

-Ja (skratt), och den är inte så varm heller! 

-Nä konstigt syrran...du har ju köpt en mössa i 100 % AKRYL!!

En mössa värdig en lurvenpajsare.

Kolla in akrylluddet, previously known as flätor. 

Jag fick medhåll av två yngre pojkar i baksätet som samstämmigt menade att deras mamma minsann inte kunde gå runt som en lurvenpajsare (och ja, jag kan ha haft ett visst inflytande över deras tycke och materialsmak genom åren) och där och då tummade vi hårt på att jag skulle sticka syster/mamma en liknande mössa och att de skulle "ta hand om" akrylmössan och sedan lade sig friden återigen i bilen. 

Den svarta mössan som jag stickade i ULL fastnade nog aldrig på bild men som vanligt använde jag 1,5 nystan av svart Garnstudios Eskimo med 8 mm strumpstickor och följde mönstret till punkt och pricka. Unoriginal hat är ett perfekt projekt som man gör klart på några få timmar i soffhörnet, en riktigt quickfix.

Alla är nöjda och glada och akrylmössan lever nu lycklig i resten av sina dagar på en "farm up north", som vi säger.

Nein nein!

Minns ni det här inlägget? Jag minns det med en smula obehag måste jag erkänna. Efter att jag skrev det där så hade jag och pappan en liten (läs hetsig) diskussion om vad som är lämpliga huvudbonader och han håller envist fast vid att det inte är något fel på den där mössan med den citrongula tofsen. Han bär den fortfarande med stolthet under vintern när han är ute på gården, jag vet detta för jag har nämligen vittnen som svär på att de har sett MÖSSAN ändå från storvägen. Skottarmössan 3.0 föll därför ner några snäpp på min priolista.

Till för två veckor sedan.
På senare tid har pappan blivit funktionär i barnbarnets gokartsatsning och barnbarnets mamma spärrade nyligen förskräckt upp sina gröna ögon och berättade för mig att den omtalade MÖSSAN nu hade smitit utanför TOMTGRÄNSEN!
Skottarmössan 2.0 kunde skådas på gokartbanan. De behövde ingen varningsflagga i pappans hörn av banan, om vi säger så.

Låt mig fräscha upp ert minne med en rätt återgiven färgbild:

Se. Vi kallar den faktiskt bara för MÖSSAN numera.

Jag skulle aldrig kunna återge det förfärade uttrycket i min systers ögon när hon berättade om när MÖSSAN kom gående mot henne vid samlingsplatsen, en kylig lördagmorgon i maj. Jag kan heller inte återge historien om när hon med iver letade genom alla skrymseln i närheten efter en mer diskret mössa att räcka över till pappan, utan att lyckas.

Eller desperationen i rösten när hon utbrast:

DU MÅSTE JU STICKA HONOM EN NY MÖSSA! 

Men jag kan iaf säga att det var så pass illa att jag nu raskt har skrapat ihop både garn från stashen, mönster och en tydlig instruktion i dubbelstickning för att sätta igång med Skottarmössan 3.0.

Sen ska MÖSSAN försvinna spårlöst från gården, det har jag lovat storasyster.

Stickrapport

Jaa, jag stickar faktiskt! Jag stjäl lite av dagens få soltimmar på balkongen och gör klart basen till min nyaste Ishbel. När man inte orkar tänka är det här ett bra mönster för sticklusten väcks och man kan raskt få ihop en början på en fin sjal som gör att man blir sugen på att sticka mer.
Färgen påminner om barndomens Hubbabubba och garnet är en absolut fröjd att sticka med, mjukt med precis lagom fjong, om ni fattar vad jag menar. Jag kommer att sticka med det här garnet igen, for sure!

Detaljer:
Garn: Cascade Heritage Sock, 75 % merino och 25% nylon (som inte märks).
Färg 5613, 400 meter.
Jag köpte garnet på Llanàrium i Barcelona förra sommaren och det ångrar jag inte!
Mönster: Ishbel i favoritstorleken med liten bas på 173 maskor och stor spetsdel med rapporterna ABABACDE. Spetsen är ju hela grejen med sjalen och den här kan man ju enkelt justera genom att lägga på fler rapporter efter hur mkt garn man har hemma.
Stickor: 4 mm knit pro. Kanske att jag går upp till 4,5 på spetsdelen, jag får se hur glest det blir.

Nä, nu kom åskan så jag stickar väl vidare, tänk så tur. Ingen idé att putsa fönsterna när det regnar...

Men berätta det inte för Edith.

Strax innan hon rapade mig i ansiktet.

Minns ni den här donnan? Edith har ju bott uppe i Norrbotten senaste 2 åren och övervakat att mina föräldrar har skött sig ordentligt. Under några veckor i april kom hon ner till mig igen och ja, vi kan väl säga att hon kollade så att jag skötte mig också. När hon inte låg ovanpå mig så låg hon på tangentbordet och låg hon inte där så agerade hon arbetsledare till polackerna i ställningen utanför fönstret. Mest ägnade hon sig dock åt att släppa vinterpäls lite här och där i hushållet, till min stora förtret. I needed to take action.

Eftersom jag tidigare hade noterat att hon älskar att ligga i soffan och helst söker upp en filt eller något annat mjukt (som alla andra katter) förstod jag att jag måste sticka (och tova) en större rund dyna till henne som agerar hårsamlare, efter det här mönstret: Tittidynan. Eftersom mönstret baseras på 7ans tabell så stickade jag med 49 maskor i stället för 42. Jag ville att Edith skulle kunna sträcka ut sig på dynan utan att nudda soffan och tog i ändå från tårna med maskantalet.

Jag rotade lite i min garnlåda efter nån slags grå ull (för ja, ibland är hon gullig och förtjänar det bästa) och hittade tretrådig svensk helull som jag köpt på någon Överkalixmarknad en gång i tiden.
Fram åkte också förra sommarens bästa loppisfynd- NEW WOOL WINDER, 30 kronor! Jag hittade den på en loppis i Västerbottens inland och fick hindra mig själv från att skrika rakt ut när jag såg prislappen. 30 kronor! I originalkartong! Helt oanvänd!

Man måste bara älska den, titta vad snygga nystanen blir! Jag la ihop två trådar till en för att få en lämplig tjocklek och för att inte behöva sticka i en evighet på smala stickor, om jag ska vara ärlig.

Ibland är katta dock inte så gullig. Det här tog mig en evighet att reda ut.

På god väg, så småningom kommer jag nog runt och kan sy ihop.

Jag har skrapat i minnet efter hur man räknar med Pi, (3,14 alltså) omkrets och sånt där och konstaterat att den här dynan kommer att bli 70 cm i diameter, otovad. Den blir ganska tjock och fluffig med 2 trådar på 6 mm stickor så det är frågan om det ens behövs en tovning i slutändan...
Jag funderade lite (i övermod) på att också sticka 4 stycken sittdynor till balkongen men la ner den idén ganska snabbt och köpte istället runda, äkta fårskinn på Rusta till människorna. Ni ser dem på trasselbilden. Ibland får man bara ge sig.

Det bästa är att det är garn från stashen! Och att Edith redan älskar den! Den kommer att agera katthårssamlare utan att hon ens fattar att det händer. Hu-rrrrrrrrrra!

W W K I P D

Igår var det World wide knit in public day och jag stickade (som sig bör) om än det inte skedde just in public. Jag var ju nämligen inbjuden till kungligt bröllop och hade fullt upp med att skrida runt här hemma. Jag satt bänkad med näsdukarna i högsta hugg framför min TV och skrålade och applåderade om vartannat. Så fint det var! Jag älskar kungabröllop!

Helvit Malabrigo chunky. Inga konstigheter.

Jag fortsätter sticka på en exakt likadan Echo flower shawl som tidigare. Man kan ju kanske tycka att jag borde ha gjort klart den här i vintras för länge sedan  men jag stickade lite galet en kväll när alla dörrarna i huvudet egentligen var stängda och sen fick lilla Echo flower ligga och skämmas i ett hörn. Med den här bilden som morot så ska jag väl lyckas bli klar lagom till att semesterprojekten ska planeras...eller jul.

Hälften done. Hälften to go.

Ibland är det enklaste det bästa.

En kopp kaffe.

En balkong pyntad med Mårbackapelargoner och murgröna.

En sjalstickning i en färg som matchar blommorna.

1 juni.

Var glad min själ åt vad du har,

nu har du hundra sommardar,

och detta är den första.

När solens lopp sin ände tar,

då har du nittionio kvar,
och någon blir den största.

Ge noga akt på var du står,

imorgon är med ens igår,

det går så fort att vandra.

Lägg märke till att vad du får,

är hundra sommardar per år,

imorgon är den andra.