Nyss så träffa jag en krokodil...

Jag gillar när ting får helt nya användningsområden.

Alltså Echo Flowers

Nu är den äntligen klar, eller den har väl varit "klar" ett tag. Det är bara så svårt att komma igång med det där sista, blocka och fästa trådar. Nu ligger den i alla fall och torkar, Edith håller vakt. Den blir verkligen otrolig i Malabrigo Lace, jag blir sugen på att börja på en ny på en gång men har projekt i Malabrigo Sock som väntat ett tag som får komma före. 

Sen borde jag göra klar min Pan Am, det är inte så mycket kvar att sy på den (men det är ju tråkigt). Jag får ta tag i det då den verkligen skulle vara en perfekt vårkoft-jacka, jag ska bara...

Nytt stickår, nu kör vi, eller?

Nytt år, och löften till mig själv om mer tid till stickning. Det här med att det finns så många måsten som ska fixas innan jag får sätta mig med stickningen har gjort att sticktiden nästan är obefintlig. Sen när jag äntligen kan sätta mig och sticka, så är jag för trött. Nä nu ska det prioriteras, tänkte jag och inleder med att skära upp tummen på mandolinen! 

Tjurig som jag är, så har jag jobbat på ändå, lite annat grepp och lite fler pauser och flower chart är äntligen klar på Echo Flower i Malabrigo Lace. Hurra!

Ett nytt ulligt år

Julkalender

Årets julkalender blir av det pyssligare slaget. Jag har en axel som krånglar och behöver stickvila så jag har fått hitta på något annat att göra tills dess att jag har läkt ordentligt. 

Det här pysselkittet har legat i min låda i säkert 10 år och nu ska tomten få komma fram och fira jul ordentligt. Edith brukar ge den stora halmbocken ordentligt på moppo varje år så vi får väl se hur hon tar emot tomten i hemmet. 

Det blir kul med handsömnad, jag gillar verkligen det långsamma i det. 

Jag har ändå småfuskat lite med att sticka på små projekt som inte anstränger axeln lika mkt, någon kort liten stund per kväll och jag såg det som en belöning för att jag faktiskt är duktig och gör mina tråkiga axelövningar som jag ska. 

Ett par påbörjade tjocksockar i Raggi fick fötter och tår, till sist. 

 

I helgen får vi adventspynta på riktigt! Jag har tjuvstartat och längtat i flera veckor. Edith tar det hela med ro, hon vill att tråknovember ska vara över nu så att ljuset kommer tillbaka...

Cirkeln är sluten

        Planering av storlek och mönster. 

Det är knappt så att jag tror det själv. Det blev en filt till slut, om än så väldigt mycket mindre i storlek än först planerat. Edith har fått en egen filt i soffan och jag har fått en tid hos kiropraktorn, hehe. Jag är verkligen inte ett proffs på varken virkning eller tålamod vid handarbete. De här rutorna har legat sedan typ Dackefejden i väntan på lord knows what. 

Färger togs bort ur sortimentet. Motivationen dog. 

Vintern kom. 

Ni vet. 

Nån gång har rutorna varit nära papperskorgen men ändå överlevt. 

Till slut kom virknålen fram ur mörkret och jag gav mig fan på att det ändå skulle bli något "färdigt"av alla rutor. Famous last words till Sara: "jag går inte och lägger mig förrän filtjäveln är klar!". 

Jag virkade ihop 7 rutor till 7 olika rader enligt mönstret jag ville ha. Fäste trådar. Jag virkade sen stolpar till förbannelse runt alla remsor för att få en jämn kant att virka ihop. Fäste trådar. Virkade ihop remsorna i rätt ordning. Fäste trådar. Till slut virkade jag en miljard stolpar runt hela filten också så att det blev en jämn kant runt om. Fäste trådar. Gnuggade ögonen in disbelief.  Lockade på katten. 

Edith vågade inte heller tro på det. Hon la sig bredvid filten. 

 

Till slut vågade hon testa sin nya filt, den blev tydligen godkänd. Ull är bra och tröstande när den där jäkla vintern täckt balkongen med läskigt vitt grejs igen. 

De här mormorsrutorna var faktiskt starten på den här stickbloggen för åtta år sedan. Cirkeln är sluten!  

Jag ska aldrig mer virka mormorsrutor. 

Socktoberfest 2016

Oktober är en sockstickarmånad och mörv och sockstickning blir lika med paus i soffan när oktobervädret blir en käftsmäll efter en så vacker septembermånad. 

Det här blir ett par enkla slätstickade sockar med istickshäl i blågrönturkos Drops Fabel. Stickor 2,25 mm över 60 maskor. Hälen får 6 extra varv innan minskning för att kompensera för mindre stickor. Jag gillar verkligen färgerna! 

Återkommer med ny stickenergi i november. Oktober är mörv. 

Brev från kolonien

Vånören i mitt hjärta- jag svär jag är din. Jag älskar utsikten över Bjuröklubb från stugverandan. Kaffet smakar gott. 

Siritröjan växer, ett vackert mönster i en vacker miljö. Jag har svårt att se att den här tröjan blir klar till det här månadsskiftet som jag lite optimistiskt tänkte, får väl bli nästa månadsskifte istället men det är okej det också. Den här tröjan kommer att bli magisk i senapsgult. 

Edith har varit hos doktorn i Gammelstad för kraftig hosta och tar nu igen sig efter alla undersökningar och provtagningar. Hon har ett brutet bröstben och en rejäl luftrörsinflammation som nu behandlas med kortison. (Stackars lilla astmakatt är dessutom däppt i nosen!) Hon gormar lite här bredvid mig om att den där termometern i rumpan faktiskt var jätteonödig...men hälsar att hon är på bättringsvägen. 

Levlar upp i en #destashalong!

Jag har ganska mycket garn hemma. Mindre än vissa, mer än andra och jag gillar verkligen min garnsamling men det är ändå nåt som ligger och skaver för jag vill ju trots allt förvandla de där garnhärvorna till tröjor i vinter. Ofta slutar det med att jag sitter där i soffan med ännu ett sockskaft eller ännu en sjal och de där fina härvorna ligger kvar till "sen". 

Sjömans-Elin håller på att minska sin garnstash och nu drog vi plötsligt igång en öppen och gemensam #destashalong på Instagram i ett försök att omvandla stashgarn till stickade plagg under sex månader. Hon minskar sin stash och jag... nå, jag försöker väl mest bara få tummen ur egentligen. Ungefär en tröja i månaden är väl rimligt att försöka sig på. 

Jag började med projekt trippeltröja i vintras och nu levlar jag upp det lite med en destash/trippeltröjkombo. 

Beatnik i Cascade 220 är för övrigt ett sorgebarn som strandade på de färgkodade diagrammen så nu tar jag nya tag med ännu en Siritröja av Linnea Öhman av garnet. Tänk, en Siri i mörk senapsgul till hösten... 

Den mörklila Siritröjan som jag gjorde blev lite för rak i kroppen så här ska jag ta in ordentligt i ryggen för en mer kroppsnära variant. Den är ju ett rent mästerverk med  det mönstrade oket och jätterolig att sticka! 

För att konvertera Siri från kofta till tröja gör man så här: 

För en tröjversion (i storlek M) lägger man upp 126 maskor, för koftan i mönstret är det även 3 kantmaskor= 129 maskor. Jag använder 4 mm till oket och 3,75 mm till kroppen och joinar för att sticka runt, då slipper jag även sticka en miljon aviga maskor och stickar istället varannat varv räta maskor. Med stickmarkörer mellan varje rapport klarar man sig från att bli galen om man gör fel nånstans på rapporten. Här- 7 markörer per 18 maskor=126 totalt. Lätt som en plätt. 

Det här blir även min OS-stickning under augusti. 

På instagram finns jag under stickatochvirkat och projektet utvecklas under hashtaggen #destashalong. Häng med oss där! 

Envisheten personifierad

Den här härvan med sockgarn köpte jag på All you knit is love i Barcelona för något år sedan. Den går från åskgrå till mörkblå till gröngul och är precis så vacker i skiftningarna som Malabrigos garner brukar vara. Det var bara ett litet problem. 

Fanskapet var en enda stor oreda. Jag skulle flyga till Italien nästa morgon och planerade att slösticka på en sjal av något slag. Halva natten satt jag, taxin kom halv 4. Envis som synden. 

Jag hann inte klart den natten. Det här garnet följde med mig till Italien och efter totalt 10 timmars tjorvande på flyg och tåg längs min resa genom Italiens vackra landskap var jag färdig. 

Även om omgivningen på Amalfikusten bjöd på sol, vackra blomster och citronträd hatade jag till slut mitt tjorv där jag satt på min terrass i Sorrento. Tur det finns kall öl. 

Idag flyger garnet trots allt med mig och Edith till Norrbotten. Vi får väl se om jag hatar det mindre så att jag faktiskt vill sticka med det när jag väl är framme. 

Vi får väl se, som sagt.