O du ljuvliga egentid

Barnen sover, jag har ett sparat avsnitt av Trädgårdstider på SVT Play, en iskall öl och en Echo flower i Malabrigo lace som jag och Jenny parallellstickar. Bliss! 

Det blir inte mycket tid för stickning nu så jag njuter så länge det varar och håller andan varje gång lillan rör sig i vagnen.

Helgen i bilder

Jag tog katten under armen och flög upp till Öjebyn över helgen. Jag snusade på hägg, Edith och (den bedårande) grannkatten gjorde upp om reviret och mamman njöt av sommaren. 

Majomaj, kvinnan av stål. 

När allt hopp var ute för ett drygt år sedan visade den här mamman alla tvivlare var skåpet ska stå. Hon ger aldrig upp, det är bara framåt som gäller och målet var alltid att gå och handla på Konsum själv, även när experterna tvivlade. I veckan tog hon så en promenad ute i solen alldeles på egen hand som om det var den självklaraste saken i världen efter en stor stroke. Jag slutar aldrig imponeras av vilken styrka det finns i henne. Jag hoppas jag har en bråkdel av det där om det behövs en dag. Fina, tokiga mamma, grattis på mors dag! ❤️

Norrbotten bjöd på ljusa nätter. Vid 2-tiden fick vi tvinga oss själva mot sängen, varken människor eller katter ville sova.

Jag röjde upp en del i älskade kyrkstugan där allt bråte efter föräldrahemmet samlats och öppnade äntligen upp för sommarsäsongen, lagom till att juni månad börjar. 

 

Jag njöt av en enkel sjalstickning med en icorduppläggning i Madelinetosh merino light, i färgen Dachshund som jag köpte i Paris förra året. Jag har provat säkert 4 olika mönster till det här garnet under året men inget blev bra förrän nu. Jag behövde mindless knitting och det här garnet förtjänar att stå själv i rampljuset.  Den här sjalen kommer att bli så fancy till skinnjacka i höst, helt fantastiska färger! 

Edith intog viloläge under större delen av helgen. Reviret är nu under förhandling. 

Det är då som den stora vårtröttheten rullar in.

Den enda nackdelen med den ljuvliga våren är att jobbet är som mest hektiskt. (Well, samt det faktum att katten blir en skrikfia och fäller vinterpäls överallt men det är en annan fråga...) Lägg till pollen och hård fysträning på det (backträning, hurra!) och hjärnan orkar inte ens sticka ett invant spetsmönster. I lördags klämde jag till med 16 timmars sömn och två middagslurar på det. 

Jag varvar ner i soffhörnet med en sockstickning på små, små nålar. Mitt vanliga sockmönster brukar stickas över 56 maskor med 2,5 mm men med fabelgarnet så blir sockarna för stora efter nån kvälls användning. Här testar jag fabelgarnet över 60 maskor med 2,25 mm slätstickning istället, det tar ju en jäkla evighet men det är en bra övning i tålamod. Maskorna ser fina ut och garnet är färgglatt. Jag vet att jag är riktigt vårtrött när aviga maskor i resår känns som att springa ett maraton. Jag får ju iaf sticka lite och det är huvudsaken. Jag tänkte prova sticka en ny afterthought heel också för att maximera slätstickningen.

Ediths tålamod för kvällen har dock tagit slut, nu har hon parkerat på mitt ben och tycker det är skönt att mamman sitter i soffan med en stickning igen. (Mest är det nog ett eftertraktat kli bakom örat som önskas om jag får gissa) 

En win-win helt enkelt. 

Ren njutning

En söndagkväll som planar ut en hektisk helg med långväga besök och innebandy-SM i Tele2 Arena. 

Min trötta hjärna vill sticka på automatik efter ett välbekant mönster och med mjukt garn i händerna. 

Echo flower shawl i Malabrigo lace ger den perfekta stickningen och ett magiskt slutresultat. Jag planerar att ha den färdiga sjalen till skinnjackan i höst så här stressas inget fram. Maska för maska, rapport för rapport. Ren njutning. 

Edith gör det hon gör bäst och snarkar här bredvid, invirad i filt. Söt som vanligt. 

Jakten på Malabrigo och en långsam KAL

Malabrigo lace, detta magiska garn. 

En yarn cake och en katt som älskar ljudet av min nystmaskin. Mot slutet satt hon i mitt knä, som förtrollad. 

Solsken och åter solsken. Jag har pratat i flera år om en gul Echo flower och i Malabrigo lace Frank Ochre...Oh be still my beating heart! 

Jag och Sara lämnade barn, män och katter hemma och drog en hetsig och snabb repa till Syfestivalen i Älvsjö. Vi skulle "titta på garn". Sara hade inte räknat med att även bli overwhelmed av alla fina trikåtyger och ögonen gick fort i kors. Jag övergav henne pipandes vid någon trikåförsäljare när det var en halvtimme kvar innan mässan skulle stänga och gav mig ut på jakt efter Malabrigo. Jag fann till slut GARNET, ett solgult Frank Ochre men då var ingen Sara i sikte. Inget svar i mobilen heller, hon låg väl begravd under en rulle trikå, tänkte jag. Jag börjar lulla iväg åt nåt håll, spanar, hittar henne och stammar fram M-m-m-alabrigo! Där borta! Se! Och jakten var igång på var jag just hade varit. (Det är svårt att inte ha något lokalsinne och allt Malabrigoansvar vilar på ens axlar...) Vi sprang mellan gångarna med stora spejarögon och hittade till slut rätt bås, en kvinna från Haparanda som var bra på att hålla masken när två tokar dundrar fram i slutminuterna och väser M-A-L-A-B-R-I-G-O av ren förtjusning. (Läs andnöd) 

Nu sitter vi här med totalt 3 härvor lace i färgen Frank Ochre och var sin påbörjad Echo flower i en långsam KAL och spinner som två nöjda katter i solskenet. 

Det kan ha slunkit ner en lila härva också på samma gång...

❤️

This is the year of the trippeltröja

Nytt år, nya möjligheter. 2015 var ett monumentalt skitår som vi gärna glömmer och lägger längst in i arkivet. Jag hade inte så mkt tid att lägga på stickningen som jag kanske hade behövt men 2016 blir ett år av återhämtning och återuppståndelse i nån mening så här ska rolig stickning planeras. 

Fenomenet #trippelkofta som instiftades av podden Rätt avigt är ju utomordentligt bra, jag hakade på det fast min version blir istället trippeltröjor i Cascade 220 från min stora stash. Den ena, Beatnik från Knitty har jag gått och grubblat och räknat på i flera år och till slut hade jag garn och mönster bestämt. En senapsgul Beatnik, vilken dröm.

Cascade 220 i färgen Birch. 

Vriden resår är såååå snyggt.

Ungefär här, några varv in på mönstret spottade jag och fräste, jag fick ingen rytm i flätorna och insåg att jag fick riva upp och ska skriva om mönstret så att det ska flyta bättre. Jag såg ingen tydlig skillnad på mönsterdiagrammets färger och tänker nu klippa och klistra lite i nyckeln så att den är sorterad efter hur de kommer i mönstret och även klart utskrivet i diagrammet. Jag tror det är värt att lägga ner den tiden för själva slutresultatet är definitivt värt det.

Garngodis från Litet nystan- Cascade 220 och Malabrigo lace. 

Det som egentligen fick mig att börja med #trippeltröja var Linnea Öhmans mönster Siri. En kofta med ett fantastiskt strukturmönster som nästan får ögonen att tåras. I samma veva löste jag in ett presentkort på Litet nystan och efter lite överläggande med Sara så köpte jag 6 nystan mörklila Cascade 220 och en härva ljusare Malabrigo lace i mammas favoritlila för pengarna. Hellre ett storprojekt än garn till 3-4 sjalar, löd resonemanget. För sjalgarn råder det ingen brist på hemma.

Jag älskar strukturmönster. Jag älskar Siri. 

För ett år sedan ungefär testade jag att sticka Siri i vinrött supersoft från Magasin Duett men hjärnan strejkade när jag samtidigt plötsligt stod mitt uppe i sjukdom, död och begravning. Nu flöt det bättre och snart är jag faktiskt klar med diagrammen över oket. Siri stickas runt uppifrån och ner och delas av för ärmarna, jag är spänd att se om den passar. Med stickor 4mm fick jag bra stickfasthet och eventuellt gör jag några intag i ryggen och midjan, modellen ser ganska rak ut på bilderna. Eftersom jag stickar runt slipper jag dessutom aviga maskor, jippi! Ren njutning och otroligt rolig att sticka. 

Min tredje trippeltröja är än så länge på planeringsstadiet. Jag har 6 härvor blågrå Cascade 220 från New York som skulle vara så fint i mönstret Dragonflies. Raglan och kanske bara framstycket med mönster, vilken racerstickning! 

Min hjärna är också sjukt sugen på ännu en Siri, i antingen nån vitgråbeige nyans från Magasin Duett eller den perfekta grå, kanske i Drops Cotton/merino, garn jag inte har. 

En annan del av hjärnan säger till mig att sticka från stashen och det är där vett och sans finns lokaliserat... 

Little scallops!

                     Slut på garn. 

                   Vuxenmössa.

Jag hade lite rester av ljusgrå Drops Baby Merino över efter att jag hade stickat pappas vintermössa för några år sedan men mössan som var planerad till en 3-åring blev lite större än så och givetvis tog då garnet slut när jag skulle börja med minskningarna. 

Jag kompletterade med ett nystan ljusgrått baby merino för att göra "vuxenmössan" klar så nu ska jag göra ett nytt försök på en barnmössa med resterna av det nya nystanet. Vi får väl se om jag hamnar i samma sits igen, haha!

Mönstret är gjort av Maria Carlander och finns här: Little Scallops

Det petrolblå garnet är en snutt Zaragarn i samma tjocklek som Drops. 

Stickor: 4 mm

Jag gjorde en egen symmetrisk avslutning på toppen från ett hopkok av mönster på Ravelry. 

Urgullig mössa, jag vill göra en sån här till alla små barn jag känner! Perfekt för rester i någon slags DK-garn dessutom. 

Fin till en vuxen person också!

Echo flower shawl

I det här inlägget hade jag börjat:

Senaste veckorna har jag monogamstickat på ofärdiga projekt i den där plastlådan och jag har verkligen varit ambitiös och avslutat en hel del projekt. 

Efter en lång vila i ufo-korgen blev den här sjalen i Malabrigo lace äntligen klar. 

Jag hade stickat 10 rapporter av grundmönstret (många på Ravelry klagade över att den var liten i storlek) innan jag nu började monogamsticka på det vackra nuppdiagrammet och varje maska var en njutning i det här garnet. Ljuvligt! 

För att garnet inte skulle filta mer än nödvändigt under hanteringen har den ofärdiga sjalen fått vila i en skyddande fryspåse och det verkar ha funkat bra. 

Jag fick dyka in i härva nr 2 på de sista 4 varven och sen avslutade jag med en stretchig avmaskning. 

Sjalen Echo flower shawl är för evigt en favorit och i Malabrigo lace så blir den oerhört snygg. Fjäderlätt och tydligt spetsmönster, jag är redan sugen på att sticka en till...kanske en ännu lite större? 

Obligatoriska kattbilden. Edith har ju trots allt jobbat hårt som stickassistent.

Semesterstickning.

Jag semesterstickar lite slött och glatt på en enkel sjal som saknar slutdatum- en sån där stickning som ligger i väskan och bara hänger med överallt. Jag satt på flyget upp till norr och klurade på hur jag skulle få en fin sjal där garnet får visa upp sig utan att behöva kompromissa med ett spetsmönster men en slätstickad modell med rätstickad kant kändes samtidigt lite tradigt och tråkigt. Jag lekte med tanken på en slätstickad kant istället där början utgick från en i-cord och i princip så fort jag hade landat i soffan hos faster så testade jag min idé. 

Sex maskor blev en lagom bred i-cord med 3 mm som jag plockade upp maskor från och där la jag även till omslagen direkt, två vid kanten och två vid mittmaskan. Efter några centimeter bytte jag till ett halvnummer större sticka. Jag lyfter sista maskan avigt med garnet framför så att kanten ska bli snygg och inte krulla sig. 

Jag är vääääldigt nöjd med resultatet så här långt. Jag tänkte mig någon enkel avslutning, eventuellt en liten spets eller så en matchande i-cord, jag får se. Eller ooooh kanske en scalloped edge... Hmmm. Tål att funderas på. 

 

Garnet är Malabrigo sock i färgen Rayon Vert från Litet nystan. Underbart mjukt och trevligt, som alltid med Malabrigo. 

Det viktigaste av allt är dock att jag har semester!

Framsteg

Sakta tar den form. Jag har nu börjat med ena ärmen, det var sjukt jobbigt att komma igång. Läsa ny del av helvetesmönstret, som man förmodligen inte kommer att förstå. Sen är antalet maskor jag har till ärm givetvis inte samma som någon av storlekarna. Så går det när man freestylar lite och adderar några varv för större vidd i ärmhålen. 

Efter lite ångest och klurande så kom jag fram till att antalet maskor inte spelar någon roll så länge inte ärmen är för trång. Man ska ändå bara fortsätta sticka så ärmen följer mönstret och på sista raden anpassa så man får jämt antal maskor till mudden. Ibland krånglar man till det mer än man behöver.