Jag tror det kallas personlig utveckling.

På flyget över till Skottland stickade jag på ett par hallonröda Kerttusockar. Stickade enligt mönstret och det flöt på ganska bra, tyckte jag. Så bra att jag inte ens provade om de passade
och efter att jag stickat klart hälsteget insåg jag att de är lite på den tighta sidan längst upp vid skaftet för att passa på trollben. Vanligtvis brukar det gå bra att inte lägga upp på dubbla stickor (de glider omkring och har sig)men kära Kerttu har ingen riktig resår i början som andra sockar brukar ha. Jag beslutade mig för att bita ihop och började om på ett nytt skaft .
Nya sockan lades upp på 52 maskor istället för 47 (jag ökade lite i resåren på baksidan)och nu med dubbla stickor i uppläggningen. Två rapporter senare är de givetvis lite för stora då, sådär att de kommer att hasa ner längs benen. Vad fan då!?

Nu har jag jag efter mycket funderade beslutat mig för att köra på den gamla sockan med 47 maskor och försöka blocka ut dem lite i kanten istället. Ingen stress, jag har redan gett upp hoppet om att bli klar innan oktober är slut. Systeryster vet inte ens om deras existens ännu.

Tack och lov rev jag inte upp den första av ren ilska utan lät den ligga kvar i korgen som en mer lugn och sansad person hade gjort. Jag tror det kallas personlig utveckling...

I fick e il

För 1 år sedan köpte jag ett hemarkiv att förvara mina stickmönster i och smidde stora planer på hur jag sen skulle organisera det. Men tiden gick och livet kom emellan.
Mönster i alla former åkte ner huller om buller, högarna med utskrifter samlades lite överallt i mina berömda plastmappar, runt om i hemmet och det där har gnagt i mig varje gång jag har letat ett mönster. O-ordning i mönsterhögen går ju rakt inte för sig och sent ikväll fick jag ett il.

Började sortera.
Slängde kopior.
Mindes.
Förfasades.
Inspirerades.
Gladdes åt att utvecklingen verkligen gått framåt.

Nu har jag ett prydligt litet mönsterarkiv att ställa i hyllan och jag kan lägga mig med ett lättare stickhjärta. Inspirerad som fan och stickstressad som alltid.

På semester!

Bild från liljaresor.se

Vackra slott.

Whisky.

Öl.

Garn.


Heja Skottland!

En liten tröja till en kall Beverly

Beverly är en liten Bostonterrier som inte tycker om att frysa, men älskar tröjor. Tyvärr så finns det enligt hennes matte inga fina tröjor att få tag på (mest hemskheter i akryl med dålig passform).

Det är klart att Beverly inte ska frysa, klart att jag ska sticka en tröja till henne!

Började surfa runt och bestämde mig för en dogcoat med cables från Drops. Shoppade lite mjuk merinoull istället för Karisma eftersom att jag tyckte att Karisman är sträv.

JA, jag vet att jag stickar till en hund - men jag måste ju sitta och hantera eländet medan jag stickar.

Drops, drops, drops - vad tänkte jag med. Jag hatar dem så innerligt. Mönstren är så otroligt ologiska.

Varför gör man en kombination av 3 olika flätmönsterrapporter som har olika rapportlängd? Som man sen ska försöka ha koll på - oj nu är jag på rad 5 i mönster 1, rad 7 i mönster 2 och rad 3 i mönster 3 - helt vansinnigt.

Sen tycker de att man ska följa mönstret på baksidan också, när de lika gärna kan skriva "knit as it present itself" rät stickas rät och avig stickas avig. Man får klura ut ett eget system varje gång.

Eftersom att man går från att sticka fram och tillbaka till att sticka runt så måste man ha koll på vilket som är ett mellanvarv (då man inte "vrider" kablarna)/ eller vad som kan motsvara ett avigt varv. Om man bara har det och passar in det när man växlar mellan att sticka runt och fram/tillbaka så behöver man aldrig tänka på att vrida kablarna från avigsidan - Varför skriver de inte in det i mönstret????

Sen är det ju andra småsaker som att man inte börjar centrerat på projektet utan lite off och avmaskningen är som vanligt väldigt svår att tyda och ologisk. Ja, jag skulle nog kunna hålla på och hitta saker jag ogillar hur länge som helst.

Och inte nog med det, så räckte inte garnet - så nu måste jag springa och köpa ett nystan till idag. Jag blir så trött, så trött.

Snart är den klar, bara halva avmaskningen kvar och rib vid framben och avslut.

Det går dåligt nu..

Jag kan väl skylla på att jag reser för mycket i jobbet nu, men både Hey Teach och Bambu-storprojektet ligger i dvala.

Hey Teach är jag inte riktigt nöjd med, jag valde att göra som många på ravelry och lägga mittresårstickningen en tum längre ner på bakstycket - jag tror inte att det kommer att bli fint. Tyvärr så har jag stickat så gott som hela bakstycket. Så ska jag nu sticka klart koftan eller sticka om hela bakstycket?

Gaah!

Orkar inte ta ett beslut, så den får ligga.

Bambu-storprojektet är bara så otacksamt att sticka så det får ligga det med.

Det får helt enkelt bli några småprojekt innan jag tar itu med de här projekten igen.

Socktoberfesten 2009

Socktoberfesten inleds idag och jag har radat upp projekten framför mig.


Fisksockarna

Efter att ha provat alla möjliga hälar på de här sockarna och sedan surat ihop fullständigt när jag misslyckats, har jag bestämt mig för att göra en vanlig hällapp. Tyvärr tog garnet slut när jag var framme vid tåavmaskningen så där behöver jag komplettera lite på affärn.

Experimentsockarna

Det här är sockarna jag långsamt stickar på emellanåt när orken tryter, en enkel mindless stickning. Jag har färdigställt båda hälarna och nu är det enkel nerförsbacke fram till mål, även om de stickas på 3 mm stickor. Jag tror förresten att jag kan ha hittat på det perfekta sockmönstret här.

Kerttu

Sara har redan stickat de här och jag blev kär. Förhoppningsvis kan jag få ihop till ett par presentsockar innan socktober är slut. Att min syster går runt hemma i Foppatofflor är för mig fullständigt obegripligt när man istället kan ha röda spetssockar på tassarna. Bot och bättring.

TTL Mystery sock

Förra året var jag sugen på att haka på mysteriestickningen men då kollapsade världsekonomin och jag insåg att min arbetstid kommer att inskränka alldeles för mycket på min sticktid för att det skulle vara realistiskt att ge sig in i det. I år ska jag dock försöka vara med! TTL gör alltid fantastiskt fina sockmönster och jag ska nog hitta ett garn som passar hemma i stashen.
Jag gillar det här upplägget med en ledtråd varje torsdag!


Ror jag hem det här under oktober är det egentligen för bra för att vara sant.