Finaste finaste

Jag spenderade helgen med familjen på Vånöra. Vånöra ligger som sista utpost vid Västerbottenskusten och var tidigare ett välkänt fiskeläge. Nu ska det bli naturreservat.

Båtkyrkogården.

Sjöbodar.

Finaste finaste Vånöra.

Hajna Georg var min morfar.

Morfar och hans bröder och vänner rustade upp de fallfärdiga rucklen som de fått i arv och byggde sig var sitt sommarviste, utställda som ett litet samhälle som ni kan se på bilden ovan. Inget vatten, ingen el och på vintern tog man sig dit på skidor tvärs över isen.

Man blir ju lite blöt i ögat när man sedan i den samlade litteraturen läser att vår stuga, kallad "Gammkåken", användes som härbärge redan för 200 år sedan då fiskarna behövde söka skydd för stormen. Man kom och gick som man behövde, väldigt fint i min bok iaf.

Vad har det med stickning att göra, undrar ni nu?

Jo, i bilen ut dit stickade jag på små små tjocksockar och bredvid mig satt en 6-åring och en 8-åring och tittade på.

-Moster Jenny, du äger på stickning!

Finaste komplimangen någonsin? Jag tror minsann det.