Höstfunderingar

Med snart bara en dag kvar på sommaren så funderar jag på nya stickprojekt för hösten.

Imorse stod jag som vanligt vid trafikljuset och halvsov i min svarta bankoutfit. I promenadvänliga skor eftersom jag nu uppnått den aktansvärda åldern av 34 år. (Om sanningen ska fram så promenerar jag en timme om dagen- till och från jobbet. Man måste vara rädd om tassarna annars får man argrynkor, sa farmor!)

På andra sidan gatan stod en tjusig tjej i höstens senaste- höga klackestövlar, snygga jeans och en röd kofta. Snygg i håret var hon också.

"Den där röda koftan hon har är riktigt riktigt snygg, alltså. En sån skulle man ha haft..."

Sen slog det mig. Men va fan! Jag har ju en sån röd kofta på nålarna där hemma! Eller ja, iaf ett halvt bakstycke och garn till resten av delarna till en röd kofta!

Där och då, vid trafikljuset i korsningen Sveavägen/Odengatan togs ett beslut att hela september och oktober ska vigas åt en alldeles särskild sort av kofttillverkning. En röd kofta i tweed. Storprojektet.

Jag ger mig själv en deadline den sista oktober, då är det två år sedan jag köpte garnet. Skandalöst egentligen när man tänker på det.

Ett vackert bylte

Spets i tweed.

Långa spetsvarv.

Sedan i vintras har jag stickat då och då på den här i Saras soffa. Jag köpte tre nystan vårgrön Rowan Felted tweed dels för att jag var sur över något jag inte minns längre och dels för att jag behövde ett projekt att jobba på i Saras soffa. (Jag hade ju givetvis garn hemma, det vet vi alla men det var ju hemma och jag satt på jobbet när middagsinbjudan kom.) Efter en lång fundering kom jag fram till att det skulle bli en Ishbel. Kära, kära Ishbel. Kombinationen av vacker spets och tjockt tweedgarn kan ju göra vem som helst lycklig.

Några rader här. Några rader där. I början på sommaren fick byltet komma hem till mig igen och nu har jag två rapporter kvar innan den är klar. Vi får se om mottagaren gillar den lika mycket som jag gör, hon har nämligen födelsedag i oktober.

Detaljer:

Garn: Rowan felted tweed, 3-4 nystan. Av färgen Herb.

Stickor: 4 mm knit pro rundsticka, 80 cm

Mönster: Älskade Ishbel. Mönstret finns här. Jag har valt att sticka stor bas och stor spets så att den ska kunna värma en frusen fröken i vinter. Den blir gigantisk!

Nya tider

Hösten närmar sig och vi gör ett nytt försök att skaka liv i den här stickbloggen igen!

Vi stickar och dricker vin. Vi dricker vin och stickar fel.

Inte så snabba så här strax efter semestern.

Men vi tänker på stickning.

Och klämmer på garn.

Och räknar på mönster.

Och dricker lite vin.

Sara kom förresten med FÖDELSEDAGSPRESENTER!

Garn som man fått räknas inte.

Bedårande färg och mjukt mjukt mjukt. Sjukt mjukt för att vara tweed. Givetvis var jag tvungen att lägga upp för en cowl i det här mönstret, originalhalsduken är på 25 maskor men jag drack lite vin, räknade, dubblade rapporterna och höll tummarna för att det skulle hålla. Det gjorde det och nu sitter jag här med ett till höstprojekt i knät. Men ack så fin den blir.

Hon kom även med en sticktidning i paketet, Debbie Bliss Knitting Magazine Fall Winter 2008, en tidning som har drömprojekt på var och varannan sida och som vi lovprisat länge. Mönstret till halsduken återfinns här.

Dessvärre en tidning som också påminner mig om att jag har ett storprojekt som ligger här och väntar på att färdigställas. Minns ni den här? Jaså? Jag har då förträngt att den finns. För tjock, för kort, för bred, för jävla tråkig att sy ihop. Men det är väl nu det händer, får se vad lite aggressiv blockning kan göra åt saken.

Sara var också ett gulle och gav mig sina leftovers från en tröja, lila Cascade Eco+. (Tack igen baby!) Det är tillräckligt med garn här bredvid mig för att jag ska få mig en finfin uggletröja också, faktiskt blir den precis så här som på bilden i länken. Dessutom har jag ju ett facit där hemma i Saras garderob så jag vet precis hur den passar i färdigt format. Jag älskar ju ugglor.

Då var det ju det där med att hitta sticktid, ja...