På tredje dejten händer det!

En grå skönhet

Wraps!

I höstas köpte jag mig en ny vinterjacka och chockade nog alla i min omgivning när jag valde en modell i smutsigt mörkrosa istället för en klassisk svart. (Ni kan stänga munnen nu.)
Med en ny jacka på hallkroken så måste man ju få en mössa som passar till.

Får jag presentera: Waffle hat

Garnet är 2 nystan mörkgrå Debbie Bliss Rialto Aran som legat i gömmorna i evigheter utan att riktigt klickat med något mönster. Lite som att ha otur i dejtingvärlden kan jag tänka mig.
Min och mössans första dejt började bra, lite försiktigt och nyfiket. Andra dejten blev jag tveksam, var det här rätt, hur skulle det gå, och så vidare... Jag bestämde mig för att ge mössan en chans och bestämde mig för att på den tredje dejten skulle det ske. Det skulle bli rätt den här gången. Det fanns hopp om en framtid.

Och det blev ju så bra! Mössan är perfekt! Tjock och mysigt garn ihop med ett jättefint mönster!
Jag valde att sticka den på 4,5 mm rundsticka och la upp 104 maskor. Rapporten är 8 maskor och jag ville ha en mössa som kunde rymma allt mitt lockiga hår. En normalhövdad person klarar sig nog fint med 96 maskor för den stretchar bra och mönstret blir ännu tydligare när mössan sitter tight på huvudet. Jag stickade 6 rapporter innan jag började avmaskningen och gick över till strumpstickor. Det innefattar en rolig teknik med wraps, det tog mig som sagt tre ganska korta dejter i soffan att få den klar.

Med det här garnet blir det ju väldigt definerade maskor och jag tror att jag gärna skulle vilja prova att göra en variant i ett lite fluffigare garn, kanske Rowans Kid Classic eller dubbla trådar Drops Alpaca.

Bäst att kolla vad som finns i stashen!

Revanschen

Revanschen.

I höstas var jag tvungen att i all hast åka till Tallinn i Estland över en dag. Jag räknade ut att jag skulle ha några timmar mellan mötet och flighten tillbaka så jag satt uppe länge natten innan och googlade på garnaffärer och sånt som skulle vara värt att se.
Och tro det eller ej, jag hittade garn! (Ganska mycket garn på väldigt kort tid måste jag tyvärr medge!) Och jag hittade roliga stickböcker i bokhandeln! Och ett medeltida torg! Och god mat! Och gott kaffe! Jag älskar Tallinn!

Det här är min version, den som till slut blev en hel -och helt fantastisk- Swallowtail.

Garn: 3 nystan Rowan felted tweed, i typ grönturkos, färgen heter Watery. På många bilder ser den mer blåturkos ut. Jag betalade alltså motsvarade 45 kronor per nystan på Lõngapood, Pärnu mnt 46, det tycker jag var en bra kurs på Rowan felted tweed. Fin butik med fint garn. Jag gillar ju spets och kraftigare garn.
Stickor: 4 mm till bas och 4,5 mm till spetsen.

Sjal: Jag skrev ju här att jag verkligen inte kan med di dära budding lace repeats så denna bas är precis som basen i Ishbel, jag gillar den bättre så.

Alltså, (R) 2r, omslag, sticka fram till mittmaskan, omslag,1r, omsl, sticka till sista 2 maskorna, omslag, 2r 

(A) 2a, sticka aviga till sista två maskorna, 2r
Repetera till 247 m (123+1(mittmaska)+123) =  motsvarar den större storleken, 19 budding lace repeats
Byt till 4,5 mm needles och fortsätt med Lily of the valley border.

Öka sedan 8 maskor mellan LOV och Edge chart för att mönstret ska gå jämnt upp i den större storleken.
Jag stickade ökningen på samma sätt som i basen.(255 sts)
Här glömde jag ju då att jag hade gjort research på Ravelry för att kunna göra sjalen större så jag fick backa lite drygt 2000 maskor för jag ignorerade den där gnagande känslan inuti om att det var något som inte stämde. Till slut hittade jag min egen anteckning och konstaterade att Ich bin ein Idiot.

Ja, ni ser ju. Rippeti-ripp!

Jag stickade nupparna så här: 5 maskor på rätvarvet och sen på avigvarvet -  lyft 2 maskor avigt, sticka 3 aviga ihop och psso.   

Fortsätt sticka Edge chart enligt mönster. Jag skippade sista två varven i Edge chart för jag var inte säker på att jag hade tillräckligt med garn, tror jag hade mindre än 5 meter kvar när jag hade maskat av. 

Eftersom jag lever i en mörk grotta ett tag till så den här hemska bilden är den enda jag bjuder på tills vidare. 

Den färdiga sjalen mäter 170 x 85 cm, helt perfekt att vira runt halsen i kylan. Jag gillar den slätstickade sektionen som de 8 extra maskorna ger för den låter de två spetsdelarna sola sig i glansen, var och en för sig.

Värt allt slit och så sjukt jäkla fin sjal det blev! Jag vill ha en i varje färg!

Big love

Big love.

Kärleken är evig.

I all sin prakt.

No, I am your big love!

Mönster: Echo flower shawl
Stickor: 6 mm
Garn: 2 härvor Malabrigo Worsted, jag fick några meter över.
Perfekt storlek, perfekt form! (63x143 cm)

5 rapporter av flower chart
Nuppar på 5 maskor: slip 2, p3tog, psso (blir exakt samma som p5tog).
Avmaskning enligt mönster.

Den perfekta sjalen, jajamän.

Ishbel - etapp 2

En färdig Ishbel.

Närbild.

Plötsligt händer det...

Mönster: Ishbel, ABACDE
Stickor: 4,5 mm till bas och 4 mm till spets
Garn: 1 härva Lucca Fino, 450 meter.
Färdig storlek - 65 x 147 cm

När guldet blev till sand.

Sommarstickning.

Vi kan väl slå fast redan från början, Swallowtail shawl är ett väldigt fint mönster. Redan sommaren 2011 var jag peppad att sticka en och jag trodde att jag hade hittat det perfekta garnet i Tee Tee Kamena, ni ser ju den helt fantastiska färgen. En sen sommarnatt började jag sticka på den perfekta sjalen. Det dröjde inte länge innan jag kom till ett vägskäl, gillar jag verkligen vad jag ser? Är det kärlek på nålarna? Nä, jag kunde verkligen inte med dessa Budding lace repeats, av någon anledning påminner mönstret mig om krypande skalbaggar. Jag drömde till och med på nätterna om att de fick liv!

Rethink. Regroup.

Jag rev upp och stickade vidare, fast i en annan/ny variant. Jag stickade nupparna med en gnagande känsla inuti. Gillar jag vad det är jag ser? Och nej, jag gjorde ju faktiskt inte det. Mönstret var rätt. Färgen var rätt. Garnet var fel.
Jag kan fortfarande inte riktigt sätta fingret på vad det är med garnet som jag inte gillar, något med den knöliga strukturen som inte ens är särskilt knölig. Garnet får helt enkelt ligga kvar i garnkorgens mörka vrå och bida sin tid.

Nå, sen gjorde jag ett försök till med det modifierade mönstret, denna gång med blågrå Cascade 220 som jag köpte i NY. Låt oss konstatera; det blev ingen riktig sittdans i soffan trots att jag älskar min Haruni i samma garn. Sjalen blev liksom FÖR klumpig och mönstret blev inte tydligt nog i det här garnet.

Rethink. Regroup.

Jag rev upp allt och guldet blev till sand...

Ett blått bylte.

Nuppar i närbild.

Big yellow taxi

 Yellow sunshine.

 Kiltummar.

Travelling stitches.

Mönster: Falling leaves
Garn: 2 nystan Zara, Filatura de Crosa, 125 meter per nystan
Stickor: 3,5 mm

När vi tog den där garntrippen till New York 2010 så rusade vi in på The Yarn Company på 2274 Broadway/ 82:a gatan, på Upper west side och köpte på oss massor med Zaragarn. Sent omsider blev en del av garnet omvandlat till ett par Falling leaves och jag älskar allt med dem! Färgen är någon slags smutsigare variant på klargul, den översta bilden är väl mest lik. Flätor blir väldigt tydliga i Zaragarn.
Mönstret är roligt, enkelt och kiltummar får dem att sitta perfekt på handen, jag vill aldrig mer sticka ett par vantar utan kiltummar.

Efteråt gick vi och firade inköpen på Sarabeth's på Amsterdam Avenue och åt oss fyrkantiga på brunch, jag menar Spinach and Goat Cheese Omelette och Lemon and Ricotta Pancakes. Det är verkligen som att komma till mathimlen! Jag minns att jag ville gifta mig med en bananmuffins...

All you knit is love!

Jag försvann in i en renoveringsdimma där efter sommaren och börjar snart se ljuset i tunneln efter en närmast farsartad höst- och vintersäsong bland byggställningar och hantverkare.
Eftersom jag har mörk plast för alla mina fönster så kan det inte bli några som helst bra bilder men jag slänger upp dem här iaf, vi får leva med det, helt enkelt.

Förra sommaren inledde jag min semester i favoritstaden Barcelona och jag snokade givetvis upp stadens två garnaffärer som är något att prata om. Spanien är väldigt mycket inriktade på akryl så jag riktade givetvis in mig på de två som hade mest ull i sortimentet.

Jag fick fina visitkort!

Första stoppet var Llanàrium på Carrer d'Estruc, en liten grändgata som ligger typ ett stenkast från Placa Catalunya och Portal d'Angel. En butik med mycket fint, om än lite opersonlig och inte sådär jättemysig som man kanske önskar. Ägarinnan har väl inte de mest utvecklade kunskaperna i engelska så det är en fördel att kunna ta sig fram på spanska eller teckenspråk. Men man uppmuntras att gulla med garnet och sånt gillar vi ju! Jag kom härifrån med rosa sjalgarn från Cascade Yarns.

Sedan styrde jag stegen mot All you knit is love, den mysigaste garnbutiken som jag någonsin befunnit mig i. Den ligger i Born, väldigt nära Picassomuséet och jaa, ni ser ju i videon, man vill flytta in hos dem och bada i Malabrigo! Kvinnan är amerikanska och hennes man katalan med bra engelska så man kan lätt göra sig förstådd om man inte är så stark på spanska sticktermer. Vi diskuterade olika varianter på Haruni och jag visade dem även en bild på Echo flower shawl som mannen blev väldigt förtjust i, han ville göra en i Malabrigo worsted efter att han sett min blågröna variant. Här satt jag en varm eftermiddag efter stranden och stickade med andra tanter på Stitch & bitch och klappade på garn. Jag behöver väl inte säga att typ en tredjedel av min reskassa gick åt här inne.

Heaven is a place on earth.

En vägg med Malabrigo worsted.

Cerveza, paella y café con leche!

Här ser ni början på ännu en Echo flower shawl, denna gång i vit Malabrigo från All you knit is love.
Jag köpte två (billiga, tror jag betalade 11 euro styck) härvor och stickar på 6 mm nålar så det räntar bra. Jag älskar att sticka det här mönstret i Malabrigo, tror det kommer att sluta med att jag bara stickar sådana här sjalar framför Vinterstudion.

Kärlek på nålarna!