Little scallops!

                     Slut på garn. 

                   Vuxenmössa.

Jag hade lite rester av ljusgrå Drops Baby Merino över efter att jag hade stickat pappas vintermössa för några år sedan men mössan som var planerad till en 3-åring blev lite större än så och givetvis tog då garnet slut när jag skulle börja med minskningarna. 

Jag kompletterade med ett nystan ljusgrått baby merino för att göra "vuxenmössan" klar så nu ska jag göra ett nytt försök på en barnmössa med resterna av det nya nystanet. Vi får väl se om jag hamnar i samma sits igen, haha!

Mönstret är gjort av Maria Carlander och finns här: Little Scallops

Det petrolblå garnet är en snutt Zaragarn i samma tjocklek som Drops. 

Stickor: 4 mm

Jag gjorde en egen symmetrisk avslutning på toppen från ett hopkok av mönster på Ravelry. 

Urgullig mössa, jag vill göra en sån här till alla små barn jag känner! Perfekt för rester i någon slags DK-garn dessutom. 

Fin till en vuxen person också!

Echo flower shawl

I det här inlägget hade jag börjat:

Senaste veckorna har jag monogamstickat på ofärdiga projekt i den där plastlådan och jag har verkligen varit ambitiös och avslutat en hel del projekt. 

Efter en lång vila i ufo-korgen blev den här sjalen i Malabrigo lace äntligen klar. 

Jag hade stickat 10 rapporter av grundmönstret (många på Ravelry klagade över att den var liten i storlek) innan jag nu började monogamsticka på det vackra nuppdiagrammet och varje maska var en njutning i det här garnet. Ljuvligt! 

För att garnet inte skulle filta mer än nödvändigt under hanteringen har den ofärdiga sjalen fått vila i en skyddande fryspåse och det verkar ha funkat bra. 

Jag fick dyka in i härva nr 2 på de sista 4 varven och sen avslutade jag med en stretchig avmaskning. 

Sjalen Echo flower shawl är för evigt en favorit och i Malabrigo lace så blir den oerhört snygg. Fjäderlätt och tydligt spetsmönster, jag är redan sugen på att sticka en till...kanske en ännu lite större? 

Obligatoriska kattbilden. Edith har ju trots allt jobbat hårt som stickassistent.

Semesterstickning.

Jag semesterstickar lite slött och glatt på en enkel sjal som saknar slutdatum- en sån där stickning som ligger i väskan och bara hänger med överallt. Jag satt på flyget upp till norr och klurade på hur jag skulle få en fin sjal där garnet får visa upp sig utan att behöva kompromissa med ett spetsmönster men en slätstickad modell med rätstickad kant kändes samtidigt lite tradigt och tråkigt. Jag lekte med tanken på en slätstickad kant istället där början utgick från en i-cord och i princip så fort jag hade landat i soffan hos faster så testade jag min idé. 

Sex maskor blev en lagom bred i-cord med 3 mm som jag plockade upp maskor från och där la jag även till omslagen direkt, två vid kanten och två vid mittmaskan. Efter några centimeter bytte jag till ett halvnummer större sticka. Jag lyfter sista maskan avigt med garnet framför så att kanten ska bli snygg och inte krulla sig. 

Jag är vääääldigt nöjd med resultatet så här långt. Jag tänkte mig någon enkel avslutning, eventuellt en liten spets eller så en matchande i-cord, jag får se. Eller ooooh kanske en scalloped edge... Hmmm. Tål att funderas på. 

 

Garnet är Malabrigo sock i färgen Rayon Vert från Litet nystan. Underbart mjukt och trevligt, som alltid med Malabrigo. 

Det viktigaste av allt är dock att jag har semester!

Framsteg

Sakta tar den form. Jag har nu börjat med ena ärmen, det var sjukt jobbigt att komma igång. Läsa ny del av helvetesmönstret, som man förmodligen inte kommer att förstå. Sen är antalet maskor jag har till ärm givetvis inte samma som någon av storlekarna. Så går det när man freestylar lite och adderar några varv för större vidd i ärmhålen. 

Efter lite ångest och klurande så kom jag fram till att antalet maskor inte spelar någon roll så länge inte ärmen är för trång. Man ska ändå bara fortsätta sticka så ärmen följer mönstret och på sista raden anpassa så man får jämt antal maskor till mudden. Ibland krånglar man till det mer än man behöver. 

På garnäventyr i Paris.

För ett tag sedan smet jag iväg över en helg till Paris för lite rekreation och återhämtning. 

Ett av utflyktsmålen var garnbutiken/tesalongen L'oisivethe vid Place d'Italie, lite utanför city. Jag hade så tur att den orange metrolinjen gick direkt mellan mitt hotell på Boulevard Magenta och P. d'Italie! (Hotellet Magenta 38 kan jag varmt rekommendera- det är fräscht, billigt och ligger nära Gard du Nord så det är perfekt när man tar sena kvällsflighten med Air France från Arlanda och sedan tåget från Charles de Gaulle. Dessutom har du trevliga barkvarter och småbutiker 2 kvarter bort från hotellet. Jag sov som en stock.)

Jag följer nämligen L'oisivethe på Instagram och även den fantastiska designern Hiroko Payne som jobbar där. Hon var helt lovely även som person! Garn, kaffe och mat på samma ställe, blir det ens bättre än så?!

    

En vägg med Koigo 

Jag var betydligt fattigare när jag lämnade stället efter typ 2 timmar med några härvor MadelineTosh light och Koigo men dock väldigt, väldigt glad. Jag köpte även 2 spetssjalmönster av Hiroko som gör mig lycklig bara av att titta på dem. För att inte tala om garnet. GARNET! *dregel*. Jag satt på hotellrummet en lång stund och bara gullade med mina nystan. Som man gör. 

De 2 härvorna till vänster heter Glazed Pecan, den melerade heter Dachshund och den mindre i melerad lila är Koigos KPM i färg 2424, den går mellan ljuslila och gråsvart i väldigt tjusiga skiftningar. 

Glazed pecan ska bli en sjal av Hiroko som heter Perce-neige (snödroppar på franska- finns på Ravery) och Dachshund ska mest troligt bli en Dovana eller Marin av Ysolda Teague, det beror lite på hur långa färgrapporter garnet har. Jag vill ha en sjal där garnet är huvudperson och mönstret inte äts upp av den melerade färgen. Blir väldigt spännande att prova Madtosh. 

I helgen tyckte jag lite synd om mig själv när förkylningen hade mig i sitt fula grepp så jag nystade upp Koigo för att provsticka lite. Herrejisses vilket garn! En pain att nysta men ljuvligt att sticka med) 

                        

Gullegull

  Vi får se vad Koigo vill bli i slutändan. 

Butiken Lil Weasel i Passage du grand cerf i närheten av metro Étienne Marcel var tyvärr stängd när jag var där, det var lite synd. Det får bli nästa gång för jag har hört gott om den. Söt skylt iaf. 

Jag gick vidare till La Drougerie på Rue du jour vid metro Les Halles som var så fullpackat med folk och med deras galna kösystem gav jag upp innan jag ens försökt handla. 

Jag avslutade dagen med kaffe, färska bär och sedan drinks på Rue de Faubourg Saint Denis. 

Jag älskar Paris. 

Rosa tweed

För några år sedan föll jag handlöst för mönstret Koolhaas hat av Jared Flood. Jag började sticka på en rosa Koolhaas i ett fantastiskt Portland Tweedgarn och det gick ju bra när jag väl hade greppat hur man stickade flätor utan flätnål. (Den där halkiga lilla nålen som smet på typ varje maska höll på att driva mig till vansinne). Det gick så bra att jag blev kaxig och tog med mig mössan till Saras stuga för lite prat och vin. Det var dumt. Jag gick bort mig helt efter 2 rapporter, blev sur och lät mössan ligga i skamvrån alldeles för länge. 

Nu har jag repat upp ner till resåren och ska ta tag i mössan när den här djävulska förkylningen väl har släppt sitt grepp om min hjärna. 

Garnet är alldeles för fint att ligga i skamvrån. 

                  Edith håller med. 

Koolhaas

Vi gillar verkligen Jared Flood. 

Svärfar fyller år nu i början på maj och jag tänkte att en mössa vore en bra present. Efter att ha sett Jennys fina Koolhaas så tänkte jag att den skulle passa ypperligt. Sen var det en bra ursäkt att få ta en paus från Pan Am.

Givetvis har jag valt annat garn än i mönstret (drops merino extra fine och 4mm stickor), mössan såg oroväckande liten ut när jag började sticka. Lite mer som en barnmössa. 

Det jobbiga med mössor är att man inte vet förrän den i princip är klar. Tack och lov så var den väldigt stretchig och passade maken (som fick vara testpilot) perfekt. Gjorde den dock för kort först med 4 rapporter, 5 blev mycket bättre.

Maken blev störtförtjust så det vara bara att börja på en till...

Man kan inte påstå att det går snabbt

Jag stickar fortfarande på min Pan Am Jacket ett år senare. Mellan heltidsarbete, hus/ trägårdspyssel och liten 2+ kille hemma så är det svårt att hitta tiden. Jag saknar stickningen och har blivit bättre på att avsätta tid för den.

Jag har bara ca 16 rader kvar innan jag får börja med ärmarna, sen ser jag verkligen inte fram emot att sticka kanten runt om. Jösses vad många maskor!

Habitat! Kärlek!

(Här har jag repat upp lite, inga maskor        skadades dock när bilden togs)

Jag stickade en Habitat här under vårvintern, i ett gammalt Cascade 220 som jag köpte på butiken PurlSoho i New York. Jag älskar det här mönstret, jag älskar allt som Jared Flood hittar på, det är perfektion in i minsta detalj. 

63 gram gick åt till en något större mössa (57-58 cm- jag har väldigt tjockt hår!) och jag stickade prick efter mönstret med 4,5 mm bambunålar. Det blir nog en rosa Habitat i Cascade 220 också, det här var en jätterolig stickning!

Work in progress.

När jag ändå är inne på ämnet om pågående projekt så ska det erkännas att det finns fler sådana lite här och där, som hos de flesta stickare! :) 

En kväll här efter påsk tog jag renen vid hornen och rensade ut en stor påse garn, repade upp en del trista projekt som blivit liggande och tog fram en stor låda. (Ikeas stora plastlådor är grymma till allt!) Här samsas några sjalar, några sockskaft, någon mössa och diverse stickningar. Det som de alla har gemensamt är att de är gamla och att jag gillar och vill göra klart dem. Det här är april och maj månads projekt. 

            En låda pågående projekt.

Från lådan: jag monogamstickar på ännu en Swallowtail shawl i Rowan felted tweed, ett finfint garn som blev över efter det röda storprojektet. Jag stickar den med slätstickad bas i motsvarande 19 rapporter av budding lace och jag har bara 10 varv kvar innan den är helt klar. Varven är sisådär 300+ maskor så jag hinner faktiskt somna till lite på avigvarven...Snart! Snart!

           Edith vill så gärna hjälpa till. 

Återkomsten (igen)

Ja alltså.  Vi tänkte kicka liv i den här bloggen igen. Here goes nothing. 

Det kom en höst. Det kom en hård vinter. Det kom till slut en vår och körsbärsblommorna blommar! 

Jag stickar lite slött på en socka i ett gammalt randigt Regia från stashen, mest som hjärnvila. Här bredvid ligger även en påbörjad Echo flower shawl i Malabrigo worsted som matchar di där magiska körsbärsblommorna i Kungsträdgården. 

Sjalen kommer också att bli magisk. 

Sockan är av typen plain vanilla, 60 maskor med 2x2 ribb, jag har minskat till 56 cm efter någon centimeter ner på skaftet. Det passar mig bäst, jag gillar inte när resåren nästan skär in och blir utdragen. 

Här blev det en förstärkt häl med vridna räta maskor för att bryta upp det monotona i slätstickningen. 

Jag fyndade även raka stickor i bra storlekar (4-4,5 mm) på Lions loppis i helgen. En guldpeng var de helt klart värda!

Hepp, där var vi igång igen!