Jag hittade ett par bortglömda tjocksockar hemma i Öjebyn som vi tror att mormor stickade i mitten på 1970-talet. Eftersom hon avled kort därefter kände jag att jag ville göra nåt av dessa för att bevara minnet av hennes stickning, de här sockarna samt ett par blåvitaflammiga lovikkavantar (mammas hatobjekt)är det enda som finns kvar nu.
De var faktiskt i ganska dålig kondition, stoppade, omstoppade och jävliga men skam den som ger sig.
Garnspagetti.
Jag klippte av hälen och repade upp det av foten som fortfarande var i ok skick.
Efter tvätt och sträckning kunde jag få ut några pyttesmå, gröna knyten .
La till ett halvt, svart nystan med Drops Karisma, greppade några lämpliga redskap och engagerade en nyfiken huskatt.
Stickade frenetiskt framför Skid-VM. Tre 4-varvsränder per socka fick jag ut av knytena.
Jag virkade smygmaskor runt kanten på skaftet för att dölja att de blivit lite tilltufsade genom åren. Jag tror att mormor kan ha stickat skaften slätt och sedan sytt ihop dem, för på skaftet mitt bak är det lite knöggligt och snett men med lite stora korsstygn som distraherar, gör det inte så mycket.
Jag är nöjd och smått nostalgisk.
Mormors sockar lever vidare på mina fötter, precis 30 år efter hennes död.
Lite fint, ändå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar