söndag 8 mars 2009

The slave becomes the master

Mina mormorsrutor har blivit en storfamilj.
De påbörjades ju strax innan avresan till fotbolls-EM och har hunnit vara med på en hel del äventyr sedan dess. Mest har de legat och skvalpat runt i min väska.
Strax efter start var jag sjukt less på dem och undrade hur fan jag tänkte när jag planerade att göra en hel filt. Jag hade mycket riktigt planer om en mysig tv-filt på 160 rutor där varje ruta mäter 10x10 cm. (Något övermodig och riktigt korkad var jag där, ja. Säkert full också.)

Rutorna har sakta förökat sig genom tågresor till Italien, fotbollsmatcher samt en fiskesemester i Norrbotten. De har plockats fram i en ljummen sadelkammare för några veckor sedan och senast igår fick de följa med på Metallicakonsert i Globen.
Några gånger har de stirrat döden i vitögat när jag glömt att kattsäkra lägenheten. På bilden ser ni förövaren, hon hovrar runt dem för jämnan.

Nånstans mitt i finanskrisens mörka vinter tappade jag lusten helt och hållet och tyckte de såg förjävligt tråkiga ut. Tvivel om färgval kom upp och var de inte lite snejvridde?
Lite o-mormorsrutefina?
Men jag har ändrat mig igen- samlad som en familj ser de riktigt skapliga ut.
Bara 70 stycken ljusrosa to go nu.


4 kommentarer:

Paulina sa...

vad är det för garn och hur mycket kommer det gå åt tror du? håller också på med ett mormorsrute-projekt men mitt skulle bestå av 600 rutor så efter sexton gav jag upp. :P 160 låter ju betydligt trevligare. :)

Anonym sa...

Heja heja heja, du är snart i mål!!!

Jenny sa...

Paulina: 600 rutor? Det är ju ett evighetsprojekt! Jag har som ångest över mina 160 rutor...

Garnet är Drops Karisma och jag har väl runt 10 nystan vardera av de rosa färgerna och kanske fem svarta nystan. Det är ju ett vanligt garn och förhållandevis billigt så jag räknar med att kunna köpa mer om det krisar.
Vi får se var jag hamnar, helt enkelt.

Pia: Tack tack tack! Jag kan nästan skymta målsnöret.

Anna sa...

Asgrymt att ha virkningen med på Metallica! \m/
Vi satt läääänge på läktaren den 8:e mars och väntade på att nåt skulle hända, och jag ångrade att jag inte hade nån stickning med mig. Nu blev ju den konserten inte som vi hoppats, men 4 maj får jag en ny chans att ha stickningen med. :)