Sweet sweet delseger

Efter att Sara har lyckats så bra med sina versioner av Evangeline fick jag lite prestationsångest. Jag började på de här vantarna i syrenlila Debbie Bliss Rialto på sommarsemestern hemma i Öjebyn med ett välfyllt vinglas i handen.
Det gick sådär och jag rev upp. Började om. Rev upp.

Sen la jag den i skamvrån i någon månad.

Drack lite vin en kväll. Började om. Rev upp.

Jag har misslyckats med mudden.
När jag lyckats med mudden, har flätan gått åt helvete.
HAR flätan gått bra, har jag läst fel i mönstret och stickat den dubbelt på bredden.

Det låg verkligen dålig karma över den här stickningen
Igår kväll fick jag fiskmiddag, mer vin och ett löfte om stickhjälp från Sara. Miljöombyte, en erfaren kartläsare vid min sida och nytt Extra Merino Big garn på stickorna gjorde susen.
Nu har jag lyckats komma fram till tummen på första vanten, utan att riva upp en endaste gång.
Jag känner mig ganska nervös att jag ska paja det här när jag nu ska fortsätta på egen hand.

Oddsen är, historiskt sett, ofantligt höga.