En gästbloggares produktiva verkstad

Anna har lärt sig en ny teknik och gästbloggar med sina fisksockar. Jag kan svära på att jag såg lilla stickdjävulen glimma till där inne i ögonen, nu är hon också besatt.
Garnet är Raggi-mörkblå och ljusgrå och metallstickor 4,5 mm.
Mönstret är Spillyjanes fisksockar, samma som jag bloggade tidigare.
Provlapp för en korallfärgad bolero och efter lite matematik har vi hittat rätt stickor, rätt storlek och rätt masktäthet.
Garnet är Paris i bomull från Ljungqvists garn och mönstret är från Garnstudio.

ANNA, WELCOME TO THE DARK SIDE!

The two orphans

Vi lever ju efter regeln att reagarn inte räknas och de här små nystanen har varit just sådana som tittat ängsligt på mig från reakorgen på Nysta. Givetvis adopterade jag dem. De har legat till sig i skattkistan ett bra tag och väntat på ett nytt hem och imorse när jag vaknade visste jag helt plötsligt vad det skulle bli av mina små orphans.

Esbjörn, 8 veckor gammal, ska få en grå och ljusblårandig mössa!

(Sara, det räcker säkert för en mössa till Max också?)

A.D.D?

Helt plötsligt har jag flera ofärdiga projekt i stickkorgen.

* Handledsvärmare som startades i Cannes

*As it doesn't f-ing presents itself som straffignoreras av ingen egentlig anledning alls

*Fiddlehead mittens som ligger och skäms och ska rivas upp

*Fisksockar där vridet i hälen blev snejvridde och måste stickas om. (Men jag ser fiskar i flera färger framför mig så här ligger mitt attention just nu)

Very disturbing ju.

I can already see the headlines

Morjärvs ullspinneri har konkursat. Så himla himla sorgligt.
Sara, ska vi flytta hem och köpa oss ett ullspinneri i Morjärv? Fåren ingår visst.

"Two young women are missing since....They were last seen somewhere in their shop, drunk, divorced and covered in cat hair. If you have any information, please call this number..."

Hemlängtan

Jag längtar hem till Norrbotten och sommarfisket så att det gör ont i hjärtat och som vanligt när infallen kommer har jag svårt att stå emot.
Jag började sticka ett par sockar igår till fiskevännen men är nog lite osäker på storleken på skaften. Han har iofs smala ben men de kan bli lite väl tighta ändå för en fullvuxen karl. Får se imorgon när min kära testperson provar dem, det är inte värre än att jag får ta dessa själv och sticka ett par till i en större storlek. De är ju så söta!

Mönstret: en modifierad och enklare variant av SpillyJanes söta fisksockar. Jag la upp 50 maskor och stickar bara en och samma rapport över 10 maskor på skaftet för att få en fin symmetri. Resten av foten blir ljusgrå. Det är märkligt hur tight det blir med mönsterstickning jämfört med vanlig slätstickning och då tycker jag ändå att jag är lätt på handen.
Garn: Rester av ljusgrå och midnattsblå Raggi från pappas sockar. Slitstarkt och varmt för fiskestövlarna och jag gillar fortfarande färgkombinationen galet mycket.
Stickor: 4,5 mm i bambu.

Med lite blockning så blir nog det här finfina fiskesockar.

"As it doesn't f***ing presents itself "

I lördags kväll satt jag i Saras soffa med en rosa hallondrink framför mig och la upp för mitt grålila storprojekt.

Fördelar: Jag är nöjd med mudden som är broken rib och den harmonierar ytterst fint till seed stitchmönstret i resten av plagget. Såklart. Färgen är ju också to die for.

Nackdelar: Ja, vars ska jag egentligen börja? Jag kan inte skylla allt på drinkarna för det är ytterst förvillande med det här seed stitch. Min hjärna vill springa i gamla hjulspår och jag har svurit och hittat fyllefel på varannat varv. Sara fick hjälpa mig både 2 och 3 gånger när jag surade ihop i soffhörnet. Det är tydligen skitsvårt att sticka avig på räta och tvärtom istället för aviga på aviga och räta på räta. Slappnar jag av det minsta så fuckar jag upp det.

Har kommit en tredjedel på bakstycket trots att jag var sjukt less redan efter två varv men jag tar nya tag imorgon. Det färdiga projektet kommer att väga upp transportsträckorna av de här jäkla seed stitchmaskorna.

Jag döper härmed detta projekt till det lite fula "As it doesn't f***ing presents itself ". (Även om jag egentligen gillar vad jag ser.)

Nattugglans Bravader

I går måste jag ha slagit något personligt rekord, jag stickade och sydde i över 12 timmar i sträck. Vid 5 i natt kände jag att det nog var dags att sluta. 

Jag har kommit en bra bit in på Storprojekt No. 2. Bakstycke och ett framstycke klart. Garnet(12 nystan) kommer dock inte att räcka, så imorgon så måste jag ringa runt och jaga mer. 

Väldigt nöjd med resultatet so far. Färgen är inte riktigt så skrikig som på bilderna - lite mer mörk hallon.

Brioche Stitch - me like!

Storprojektet No. 1 - Klart!

I går tog jag tjuren vid hornen och började sy ihop storprojektet, det känns otroligt skönt nu när det är gjort - men oj oj oj så många trådar. Efter mycket suckande och pustande så blev den klar, och tjoho den passar. 

Nu måste jag bara köpa knappar, det får nog bli sådana fina i mörkbrunt skinn tror jag. 

Jag har gjort ett storprojekt som jag kommer att använda, det är knappt så jag tror det själv. Mycket stolt.

Nattugglans kompis

Jag var inte så himla mkt bättre än Sara eftersom jag satt uppe till efter kl ett inatt och kollade på youtubevideos med olika tekniker för fairisle.

I need a life.

Nattstickat

Självklart kunde jag inte hålla mig utan började på nya storprojeket Debbie Bliss Brioche Gillet i natt när jag kom hem från Grillfesten (ja, som vi redan har konstaterat tidigare så är jag en smula sjuk). 

Nu har nedräkningen börjat, när jobbdagen är över så får jag plocka upp stickningen ur väskan. Bliss bliss!!

Nytt fint garn, nytt fint storprojekt

Nej, mycket riktigt. Jag gick inte ifrån butiken utan garn. Jag blev dock lite desperat där ett tag när de inte hade tillräckligt många utav Färgval 1 och sedan Färgval 2 & 3. 

När jag sedan visade upp mönstret jag ville sticka, protesterade personalen och sa att jag absolut inte behövde 18 nystan Eskimo för att sticka en kortärmad kofta - så då slog jag till på de 12 nystan som fanns av det här härliga mörkrosamelerade garnet.

Det är som godis. Jag hann tyvärr inte börja sticka igår, fast det kliade i fingrarna. Och inte heller hinner jag börja ikväll, då ska vi grilla här på kontoret. 

Man är en sjuk, sjuk människa när man hellre åker hem och stickar än dricker lite vin och grillar. Men den som väntar på något gott...

Projektet som ska bli av detta underbara garn är denna skapelse från vår Husgudinna Debbie Bliss, även här i Como - men det ska nog gå med Eskimo på något sätt, satsar nog på att göra en large istället för medium och hoppas att det fungerar. Annars är det ju inte värre än att man får riva upp och börja om.

Jag borde egentligen inte få börja med det här projektet förrän jag har stickat klart de sista 2cm på kragen på "storprojektet" och sytt ihop den. Och sen har vi ju den där barnkoftan som behöver sys igen (jag ser en tendens). Handledsvärmare med dumma tummar som inte vill bli klar (ligger och skäms). Venedighalsduken som måste blockas, och en halvstickad mössa... men men. Jag intalar jag mig att allt det kan vänta, just nu "behöver" jag en kortärmad kofta i Eskimo.

Det har varit för mycket jobba och för lite sticka den senaste tiden, det får bli ändring på det - ska bara ta mig igenom maj månad så...

"Jag går inte härifrån utan garn!!! *

Nå, det var väl ingen som på allvar trodde att det skulle hålla...

Som de små missbrukarna vi är möttes vi strax före stängning på Ljungqvists garn och köpte på oss lite rabatterat Eskimo. Sedan firade vi fyndet med ett glas rosévin på uteserveringen bredvid.

FÖR REAGARN RÄKNAS INTE!

* Citat av Sara.

Du skall inga andra gudar hava jämte Debbie Bliss

Jag lider alla helvetes kval just nu över ett riktigt I-landsproblem.

Med vetskapen om att jag har alldeles NOG med garn hemma så sitter jag och biter lite nervöst på vänstertummen och funderar på om jag ska slå till på garn till koft/väst-saken ovanför från Debbie Bliss. Den är stickad i hennes garn "Como" men med lite kalkylering kan man byta det mot favoriten "Eskimo". (Jag har såklart redan fylleräknat på det.)

Eskimo är på 40% rea för 17 kronor nystanet och jag borde inte men jag kan nog inte låta bli.

Jag försöker intala mig själv att jag tänker ekonomiskt här trots att jag sent igår smsade Sara med texten:

"Jag är en sjuk, sjuk människa!"

Ni anar inte hur många undanflykter jag egentligen kan trolla fram när det gäller garn...

Ps.

Sara, tillsammans är man mindre ensam? Du kan få gömma ev garn hos mig.

Loppisfynd

Jag och bästa Anna besökte Hötorgets loppis förra söndagen. Inte så himla mycket att fynda i sikte när jag plötsligt sprang på en påse vid 20-kronorsbordet. Sockgarn i fina bruna, beige och gråa nyanser. Jag kunde inte lämna påsen där till sitt öde och Anna uppmuntrade mig såklart till att köpa- Hallå, massor av sockgarn för en tjuga! När vi tog fram dem i ljuset vid kaffet insåg vi att ALLA nystan var olika nyanser, hittills har jag bara sett två som kan vara samma färg. Inuti påsen fanns även några etiketter med en handstil som vittnar om svunna tider. "Garn till Eriks grå tröja" eller "Julias tröja". Mycket rart.
Det verkar dock som om de flesta garnerna är samma tjocklek så jag ska nog få ihop nåt projektliknande av dem till slut.

Det i påsen som nästan fick våra ögon att tåras var den här mormorsrutan. En ensam mormorsruta, hörrni! Den måste få leva vidare någonstans, bestämde vi. Ännu oklart var och hur.

En dåtidens stickpåse. Vallmofranska. Bakad den: 90.02.15.

I den där lådan ligger även två ärvda nystan från min Amno. Det där beigeblårandiga till höger och det i beige just ovanför. Jag tyckte de kanske kunde behövde sällskap av någon i samma ålder.

On temporary hiatus

När flyttkartongerna tornar upp sig som murar omkring en är det bra att en stickning tar väldigt liten plats. Och när huvudet är fullt kan man finna förvånansvärt mycket harmoni i ett sockskaft med 2 räta 2 aviga.

Jag har börjat snickra lite smått på det perfekta 3 mm mönstret.