Jag och bästa Anna besökte Hötorgets loppis förra söndagen. Inte så himla mycket att fynda i sikte när jag plötsligt sprang på en påse vid 20-kronorsbordet. Sockgarn i fina bruna, beige och gråa nyanser. Jag kunde inte lämna påsen där till sitt öde och Anna uppmuntrade mig såklart till att köpa- Hallå, massor av sockgarn för en tjuga! När vi tog fram dem i ljuset vid kaffet insåg vi att ALLA nystan var olika nyanser, hittills har jag bara sett två som kan vara samma färg. Inuti påsen fanns även några etiketter med en handstil som vittnar om svunna tider. "Garn till Eriks grå tröja" eller "Julias tröja". Mycket rart.
Det verkar dock som om de flesta garnerna är samma tjocklek så jag ska nog få ihop nåt projektliknande av dem till slut.
Det i påsen som nästan fick våra ögon att tåras var den här mormorsrutan. En ensam mormorsruta, hörrni! Den måste få leva vidare någonstans, bestämde vi. Ännu oklart var och hur.
En dåtidens stickpåse. Vallmofranska. Bakad den: 90.02.15.
I den där lådan ligger även två ärvda nystan från min Amno. Det där beigeblårandiga till höger och det i beige just ovanför. Jag tyckte de kanske kunde behövde sällskap av någon i samma ålder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar