"As it doesn't f***ing presents itself "

I lördags kväll satt jag i Saras soffa med en rosa hallondrink framför mig och la upp för mitt grålila storprojekt.

Fördelar: Jag är nöjd med mudden som är broken rib och den harmonierar ytterst fint till seed stitchmönstret i resten av plagget. Såklart. Färgen är ju också to die for.

Nackdelar: Ja, vars ska jag egentligen börja? Jag kan inte skylla allt på drinkarna för det är ytterst förvillande med det här seed stitch. Min hjärna vill springa i gamla hjulspår och jag har svurit och hittat fyllefel på varannat varv. Sara fick hjälpa mig både 2 och 3 gånger när jag surade ihop i soffhörnet. Det är tydligen skitsvårt att sticka avig på räta och tvärtom istället för aviga på aviga och räta på räta. Slappnar jag av det minsta så fuckar jag upp det.

Har kommit en tredjedel på bakstycket trots att jag var sjukt less redan efter två varv men jag tar nya tag imorgon. Det färdiga projektet kommer att väga upp transportsträckorna av de här jäkla seed stitchmaskorna.

Jag döper härmed detta projekt till det lite fula "As it doesn't f***ing presents itself ". (Även om jag egentligen gillar vad jag ser.)