McAree Brothers, Edinburgh

Innan vi åkte till Skottland smidde vi garnplaner och googlade fram butiker. Butiken Knit1 nämndes ofta på bloggar och jag skrev ner adressen. Väl framme i Edinburgh plockade vi fram kartan och styrde stegen mot 89 West Bow. Utan överdrift kunde vi konstatera; för att vara en garnbutik i ullens högborg, Skottland, var detta en stor besvikelse. Vi gick båda tomhänta och sura därifrån.

Vi lade Knit1 bakom oss och kollade över listan igen med en tröstöl i var hand. Det fanns tydligen något (för oss) okänt företag som heter McAree Brothers bara några kvarter från vårt hotell, de hade visst lite ull. Någonstans hade vi läst om att det var en garngrossist men ingen hade nämnt något om butiker så jag hade iaf inte så stora förhoppningar om att hitta/få köpa nåt fint.

Jag hade fel. McAree Brothers butik visade sig vara ett skotskt garnheaven. Jag höll på att kissa ner mig av lycka. Ser ni kartongerna? Hyllorna? Ovanpå hyllorna? Korgarna? Golvet?

Det var fanimig garn överallt, från golv till tak.

Ser ni längre in i butiken? Oh lord, så grannt hä jär! Här på bilden står jag och betalar min lilla röda skatt efter ungefär två timmars gosande och funderande. Sara förevigade butiken och hittade hela tiden nya nystan omkring sig som behövde en mamma. Vi hade svårt att slita oss från hyllorna men med garninköp kommer törst och vi gick rusiga vidare ut på stan.

Våra inköp firades sedvanligt med lite gott att dricka.

Ungefär här insåg vi att jag nog gillar rött.

Från vänster: Sandnes Perfect till Kerttu (in progress), Rowan felted tweed till storprojektet och tjockt ullgarn till en Unoriginal Hat.

Holiday knitting

This little monkey is still knitting.*

Sitter insnöad här hemma hos föräldrarna och försöker avsluta lite pågående projekt som fått följa med norrut. Hittills har jag hunnit avsluta två par mössor och är alldeles ohämmat stolt över det.

Första mössan att bli klar var en röd tjock mössa med flätor. Den stickades klar i gaten på Arlanda i väntan på ett försenat plan, dagen innan julafton. Edith surade i sin bur och jag stickade flätor och glömde tid, rum och en röd skylt som visade kraftiga förseningar.

Garn: 2 nystan Freedom 100% wool by Twilleys and Stamford, inhandlades på garnbutiken McAree Brothers i Edinburgh under vår Skottlandresa och färgen är makalöst fin att titta på.
Stickor: 8 mm strumpstickor i plast.
Tid: Några timmar
Den är nu blockad och klar och väntar på att användas i den 15-gradiga kylan. I love it!

Andra mössan är den här: Jockes mössa
Modellen blev inte alls som vi tänkte så den här mössan har nu fått en ny ägare, nämligen Patrik. Han provade, blev förtjust och jag fick en anledning att göra klart. Det här har varit ett riktigt ångestprojekt längst ner i korgen. Jag backade några cm på mössan och avslutade med en improviserad ihoptagning som sedan säkrades med ordentlig nålsömnad.
Blockad och klar blev den riktigt fin, om jag själv får säga så. Alltid värmer den honom under någon kylig dag. Jocke ska dock få en ny version här i början på det nya året.


Nu fortsätter jag med syrrans röda jäkla Kerttu, det går långsamt framåt- maska för maska. Båda skaften och hälupptagningarna är klara och nu är det raksträcka fram till tån. Jag förstår inte alls varför detta tar så lång tid, jag tycker ju att mönstret är underbart fint...

* Bild: Copyright Mary Maxim

Kafferepet

En speciell liten tjej fyller tre år i januari och vill kunna bjuda mig på ett riktigt kafferep. Hur kan man motstå att uppfylla en sådan söt önskan?

Jag rotade runt bland alla garnnystan efter kak-liknande färger och grep tag i några nystan som nog kan fylla ett helt kakfat. Långt ner på botten av lådan hittade jag mörkbrunt 70-talsgarn i akryl från farmor, restgarn från systers vantar, restgarn från mina vantar och annat smått och gott jag samlat på mig under åren. Högt och lågt mellan ful-akryl och fin-ull av Debbie Bliss men det förstår ju inte en 3-åring. Med lite fantasi kan nog det här bli sött.

Nu ska jag ge mig ut på en liten mönsterjakt men jag antar att jag får improvisera rätt mycket i slutändan. Ett perfekt julpyssel när jag ledsnar på storprojektet och dessutom perfekt för restgarner och udda nystan som jag har där hemma. För det har jag ju...

Liten recension

Jag köpte tidigare ett set med Symphony wood strumpstickor 3 mm från Eva i Stäket för att se om de verkligen är så hejdundrans bra som alla intygar.
Brukar ju mest använda mina bambustickor men är öppen för nytt och nu när jag ska ge mig på garnlagret under 2010 måste jag ju ha ordentlig utrustning!
Jag hittade lite olika sorter med gammalt sockgarn i korgen (heja!) och la upp för en randig variant utan bäst före datum. Kanske mest för att prova, kanske blir det en sån där trött-så-ögonen-faller-ihop-stickning. Vi får la se.

Kändes dock fint att sätta stickorna i några antika nystan, jag har en vag idé om att börja längst bak i tiden och jobba mig framåt, en del nystan känns lite bortglömda.
Efter ett halvt sockskaft kunde jag konstatera att ja, de var släta och regnbågsaktigt tjusiga. Lite fin vardagslyx mitt i den grå, dimmiga, trista och snölösa staden Stockholm.
Sedan gillar jag att man får med 6 stickor i ett paket, det är ju bara en tidsfråga innan katta har tuggat sönder en stickepinne för mig.

On the downside- jag fick skavsår! Den väldigt spetsiga spetsen gjorde skitont mot fingret efter en stunds stickande. Stickrelaterade kroppsskada, man är ju tuff, alltså. Jag tar fram mina piratplåster och stickar slött vidare.

Slutsats: Okej, även jag gillar dem.

Mormorsrutans måndag.

Jag famlar omkring utan någon som helst koll och varvar ner med mormorsrutor en sen måndagkväll, i slutet av November... Det är aldrig för sent att fortsätta virka rosa rutor. Tänker på BKO och virkar, virkar, virkar tills tummen värker.

när man borde ha lagt ner

sa en jävel vid mitt öra

det var dags för något mer