"Luleå Hockey tar nog SM-guld nu"

På tal om sockar. Den yngste systersonen är förtjust i färger och vad passar då bättre än att be moster om ett par egendesignade tjocksockar? Vi promenerade bort till Tallbodan i Hortlax där pojken frös i sin rörelse och stirrade storögt på en uppstickad halsduk. Han insåg där och då att det var ett par Luleå Hockeysockar han mest av allt ville ha! Jag frågade snällt om lov att fota halsduken för att kunna kopiera ränderna exakt och det fick jag. Sedan valde vi tillsammans ut passande garn till hans nya tjocksockar och gick nöjda hemåt och gjorde upp mönster för sockpar nummer 2, som var den egentliga planen. 

Han konstaterade muntert att hans nya magiska sockar nog skulle hjälpa Luleå Hockey ta SM-guld den här säsongen, därav citatet i rubriken.

 Det gula är det inte så blekt i färgen som bilden visar.

Fördelen med små sockar, det går inte mkt garn till två par.

Han var väldigt specifik med hur mönstret skulle se ut på sockpar nummer 2 och jag antecknade flitigt på en lapp. Killen med stenkoll. 

Skaft 14 centimeter långt, (60 maskor brett 2x2 ribb, storlek 32).

Svart resår i 8 varv

Rött 4 varv

Orange 4 varv 

Svart häl (Afterthought heel)

Rött 4 varv

Orange 4 varv

Svart tå

  

Kan ni föresten haja att min syster bor 200 meter från en garnbutik och inte har en tanke på att lära sig sticka ordentligt? Nåja, det kanske räcker med ett garnmonster i familjen...   

 Mustaschkatten Mitzi approves this message.

Jag sjunger den stickade disktrasans lov

I somras åkte jag och vännen på en improviserad roadtrip till Boden och den fantastiska Storforsen ovanför Älvsbyn. Vi hann också fika på Rävastens café på vägen mellan Boden och Älvsbyn. Magi!
Jag fick lov att besöka Bodens två garnbutiker längs vägen och kom hem med två reanystan lin och ett reanystan grå bomullsmix. Lingarnet kommer från Mark & Kattens.

Ljusgråbeige och ljunglila. Kameran ljuger lite.

Café Rävasten. Ett magiskt litet café som dök upp när 

vi var som mest desperata efter gott kaffe. 

Statoil i Boden har lite att jobba på.

Vi fick sitta kvar länge ute i trädgården efter stängning.

Vad som slår mig varje gång jag traskar in i en garnaffär i Norrbotten är att det till stor del handlar om bruksgarn i sortimentet. Här uppe stickar man rejäla grejer i rejäla garner, lovikkavantar, tjocksockar, bomull och akryl i mängder som passar små bebisar - till skillnad mot andra butiker jag varit in i, i andra delar av Sverige och världen. Jag som gillar att sticka sockar kan botanisera bland sockgarn i evigheter och det kan man verkligen hitta här uppe.

Väl hemma igen och med avsikten att sticka disktrasor satte jag igång. Jag gillar ecotänket bakom stickade disktrasor och jag gillar att kunna testa enkla strukturmönster på en liten yta och ändå kunna använda resultatet till något.

Garn: Schoeller & Stahls Pantino, 60 % bomull och 40% polyacryl. 90 meter/50gr nystan.
Jag hade ingen aning om vad akrylinnehållet skulle göra med den färdiga trasan när den skulle användas eller tvättas men för 10 reakronor var det värt ett litet test. Jag gillar dock inte att sticka med bomull...
Färgen är favoriten mörkgrå, både praktisk och snygg.
Mönstret till disktrasan Boxy Dishcloth.finns här och är ett enkelt men snyggt mönster.
Stickor: 4 mm. Jag insåg att jag hade glömt mina 4 mm bambustickor där hemma i storstan så jag raidade mammas gamla stickkorg och hittade ett par passande stickor i METALL men det fick ju gå ändå.

Med det garn som blev över på nystanet stickade jag en smal disktrasa med ett vackert stjärnmönster från en urgammal sticktidning. Mönstret återfinns också lite här och där i modernare mönsterupplagor.
Jag stickade 3 räta varv och 3 räta kantmaskor för att få en ram runt konstverket.

Efter några veckors användning och tvätt kan jag konstatera att det här med att sticka egna disktrasor var en hit. En enkel quick fix med stort användningsområde. Trots att jag var skeptisk till akrylinnehållet i garnet har det visat sig vara alldeles utmärkt, ingen tillstymmelse till att surna eller tappa formen.
Jag tror också att jag gillar den mindre varianten bättre, räcker alldeles utmärkt för mina köksbehov.

Återstår nu att se hur jag gillar att sticka i lingarn, sist jag provade var jag inte imponerad men om resultatet är bra så kan jag leva med att sticka sådana här små projekt iaf.

Socktoberfest

En kväll här i veckan medan det fortfarande var september i kalendern satt jag och funderade på vad jag skulle ägna mig åt under årets Socktoberfest. Kanske ett par flätsockar? Kanske ett par släta sockar?

Hur som helst undrade jag mest över vars alla mina 2,5 mms stickor hade tagit vägen, jag har ju en hel drös i både bambu och i älskade knitpro. Jag började sedan gräva efter lite garninspiration och hittade det här:

En hög påbörjade sockskaft som låg och lurade i en korg. När jag egentligen är för trött för att sticka så lägger jag i princip alltid upp för ett par nya sockar. Sockskaft är ganska foolproof. 

1) Hallonröda flätsockar i Lorna's Lace. Jag tror jag snodde mittflätan från ett mönster som heter Naive Socks. Magiskt garn med mycket stuns. Jag har nog bara stickat ett skaft än så länge, undrar varför jag la ner det här projektet egentligen? Och var har jag skrivit ner mönstret?

2) Gröna spräckliga barnsockar i Fabel med annorlunda häl och enkel 2x2 ribb på skaftet. De här är nog snart 3 år gamla. Kanske dags att göra klart dem nu?

3) Blålilagrå randiga barnsockar med enkel 2x2 ribb på skaftet i garn som påminner om Fabel.Undrar om jag har mer av garnet?

4) Turkosrandiga sockar med 2x2 ribb som har fått nya matchande hälar. Inga konstigheter.

5) Randiga clownskaft i 2x2 ribb i Kaffe Fassetts 6-trådiga garn för Regia. Tyvärr är garnet så gammalt att jag glömde bort att det 6-trådiga har utgått ur sortimentet så där har jag liksom fastnat. Eftersom jag gärna stickar hela paret med likadant garn så köper jag gärna ett nystan av dig om du har ett kvarglömt nystan någonstans i stashen. Ett halvt nystan skulle nog också räcka för att få dem klara.

6) Ett par klassiska tjocksockar i Raggi med 2x2 ribb som kommer att värma tassarna fint i vinter. Färgerna är precis som jag vill ha dem, grått, vitt och ljusrosa. Mina skaft är 40 maskor och foten 36 maskor med 4,5 mm stickor.

Ähum. Som ni ser så har jag redan fått klart för mig vad jag ska göra under oktober; 

STICKA KLART SOCKAR.

#nofilter

Livet är inte instagramperfekt och det är sannerligen inte min stickning heller. Jag hoppas att det speglas i den här stickbloggen.

I ett försök att ta tag i gamla UFOn i korgen så stickade jag i veckan vidare på ett par enkla tjocksockar, alldeles lagom när man är trött. Båda skaften och en hällapp var redan klara så jag tog tag i den andra hällappen och hann några varv innan jag stupade i säng. Enkelt och bra för en trött hjärna.

Idag insåg jag att jag kanske inte ska sticka medan jag har en smärre helvetesvecka på jobbet.
Den högra sockan på bilden var redan klar. Sen hände något med den vänstra.

Finn ett fel, som man säger. Gör om, gör rätt. Och allt sånt där...
Bara att repa upp.

Marknadssockar

Kinesiska sockar...

med fin passform...

och snygg hälavmaskning!

För några år sedan köpte jag ett garn med kinesisk etikett på Öjebyns kyrkmarknad utan att egentligen veta mer än om det än att det var fint och gjort av ull. Försäljaren visste inte heller mycket om det men hade några fina uppstickade sockar i olika färgställningar så jag slog till, det kostade kanske 40 kronor eller något sånt. Jag kan inte kinesiska och visste inte hur många meter det var på nystanet men hade en idé om att jag skulle para ihop det med ett svart stashgarn från Österrike för att få randiga sockar så att garnet verkligen skulle räcka. Genom åren har jag sneglat på garnet, pratat med det och ändå inte stickat upp det. The timing wasn't right. Och sen när det var dags där mitt under renoveringen och jag faktiskt var tvungen att knit to stay sane, kunde jag inte hitta det där svarta garnet som jag skulle para ihop det med så det fick bli en kompromiss med ett brunt merinogarn (också det från EM-resan) till en istickad häl som Socktoberfestprojekt.

Jag stickade sockarna parallellt så att jag skulle ha koll på hur mycket garn jag hade att leka med, jag stickar iofs alla sockar parallellt...mindre tråkigt än att behöva "börja om" på socka nummer 2...

Tårna och hälen är avslutade med en ovanligt lyckad Kitchener's stitch med instruktion från Nancy Bushs bok Knitting vintage socks, (för jag lyckas visst aldrig lära mig momenten så att det sitter i fingrarna.)

  

Mönstret är ganska improviserat och klassiskt på 2,5 mm stickor: 

Skaftet har 56 maskor med 2x2 ribb i typ 50 varv och fortsatt ribb ner på foten för en bra passform. Hälen är stickad på 28 maskor och avmaskad 4 maskor varannat varv. Jag gillar den prydliga och tydliga linjen som det bruna garnet ger vid avmaskningarna. Passformen är perfekt för mina små trollfötter och det är garn från stashen- yey!  

Det var lite bökigt att fota sina egna tassar, det enda som verkade fungera som fond var att lägga mig på rygg i soffan med fötterna uppe på väggen och med hjälp av ett stort antal jobbiga situps och en kass mobilkamera tog jag bilder tills magen och nacken krampade olidligt mycket. Det är tur att jag bor högst upp utan insyn. Ni fattar. Inte helt värdigt men vad gör man inte för konsten?

Love is in the air

♥  Malabrigo Lace, # Pearl 36  ♥ 

♥  Echo flower shawl  ♥ 

Jag har min käraste väns bröllop inskrivet i kalendern och behöver ingen mer anledning än så för att starta en ny sjal! Så fort jag berättade för min mor, som är av den gamla skolan, att jag skulle få närvara på vännens vackra kyrkobröllop kom förmaningen om att jag minsann behövde något att täcka axlarna med under vigselakten. Jag hade redan planerat för det så i min stash väntade därför två nystan av nyinköpt Malabrigo lace i en svag grålila lavenderton - en otroligt tjusig färg! (Och passande till min lila tärnklänning.)

Egentligen har jag en gnutta motvilja till Malabrigo lace och det är enbart för att det inte tål någon hantering innan man ser en antydan till att garnet vill filta sig men det är ju trots det, ett helt fantastiskt garn! Jag får riktigt skärpa mig för att inte dregla på garnet! 

Jag hade i minnet att Malabrigo fanns i den här färgställningen och köpte två nystan från trevliga Garnkorgen för att ha lite spelrum när jag skulle bestämma mönster, jag kan absolut inte klaga på priset, 470 yards för 99 kronor. Möjlighet till en vacker spetssjal för en hundring, sånt gillar jag!

Efter mycket funderade bestämde jag mig för att sticka ännu en Echo flower shawl.

Jag startade setup chart på 3 mm för jag ville ha en tät början på sjalen, allt annat såg floppy och ögligt ut med det här tunna garnet. Så små nålar höll på att bli mina fingrars död! Sedan knakade jag ut fingerlederna och ökade till 3,5 mm på första omgången av flower chart för att få en snygg övergång till slutliga 4 mm. 

Min research på Ravelry säger att 13 rapporter av flower chart borde bli en bra storlek, hellre lite större än lite för liten. Med två nystan behöver jag verkligen inte vara orolig över att garnet inte räcker. 

Jag kan dessutom se framför mig att jag bär en randig sjal i mörkgrå och lila Malabrigo lace av det som blir över...Det är inte kattskit med Malabrigo som restgarn! Mmm... randigt.

Mmm... Malabrigo. 

Lurvenpajsaren i akryl

I veckan har jag funderat lite över familjens användande av vintermössa genom åren. Pappans skottarmössor, mammans fåfänga vägran att bära mössa för att det förstör frisyren, min egen kalufs som fungerar som en alldeles särskild ryssmössa och så storasysterns... och ungefär här kom skammen. 

SKAMMEN. 

I vintras fångade jag också SKAMMEN på bild under en biltur. Med en stor portion avsmak fångade jag upp tingesten och tittade frågande på min syster. Akryl? Hon tittade snabbt på det jag höll upp och skrattade generat: Ja, den är inte så snygg numera! Jag hade fortfarande svårt att riktigt ta in vad jag hade där i nyporna och upprepade frågan. 

-AKRYL?! ...Men för i h-vete...! 

-Ja (skratt), och den är inte så varm heller! 

-Nä konstigt syrran...du har ju köpt en mössa i 100 % AKRYL!!

En mössa värdig en lurvenpajsare.

Kolla in akrylluddet, previously known as flätor. 

Jag fick medhåll av två yngre pojkar i baksätet som samstämmigt menade att deras mamma minsann inte kunde gå runt som en lurvenpajsare (och ja, jag kan ha haft ett visst inflytande över deras tycke och materialsmak genom åren) och där och då tummade vi hårt på att jag skulle sticka syster/mamma en liknande mössa och att de skulle "ta hand om" akrylmössan och sedan lade sig friden återigen i bilen. 

Den svarta mössan som jag stickade i ULL fastnade nog aldrig på bild men som vanligt använde jag 1,5 nystan av svart Garnstudios Eskimo med 8 mm strumpstickor och följde mönstret till punkt och pricka. Unoriginal hat är ett perfekt projekt som man gör klart på några få timmar i soffhörnet, en riktigt quickfix.

Alla är nöjda och glada och akrylmössan lever nu lycklig i resten av sina dagar på en "farm up north", som vi säger.

Nein nein!

Minns ni det här inlägget? Jag minns det med en smula obehag måste jag erkänna. Efter att jag skrev det där så hade jag och pappan en liten (läs hetsig) diskussion om vad som är lämpliga huvudbonader och han håller envist fast vid att det inte är något fel på den där mössan med den citrongula tofsen. Han bär den fortfarande med stolthet under vintern när han är ute på gården, jag vet detta för jag har nämligen vittnen som svär på att de har sett MÖSSAN ändå från storvägen. Skottarmössan 3.0 föll därför ner några snäpp på min priolista.

Till för två veckor sedan.
På senare tid har pappan blivit funktionär i barnbarnets gokartsatsning och barnbarnets mamma spärrade nyligen förskräckt upp sina gröna ögon och berättade för mig att den omtalade MÖSSAN nu hade smitit utanför TOMTGRÄNSEN!
Skottarmössan 2.0 kunde skådas på gokartbanan. De behövde ingen varningsflagga i pappans hörn av banan, om vi säger så.

Låt mig fräscha upp ert minne med en rätt återgiven färgbild:

Se. Vi kallar den faktiskt bara för MÖSSAN numera.

Jag skulle aldrig kunna återge det förfärade uttrycket i min systers ögon när hon berättade om när MÖSSAN kom gående mot henne vid samlingsplatsen, en kylig lördagmorgon i maj. Jag kan heller inte återge historien om när hon med iver letade genom alla skrymseln i närheten efter en mer diskret mössa att räcka över till pappan, utan att lyckas.

Eller desperationen i rösten när hon utbrast:

DU MÅSTE JU STICKA HONOM EN NY MÖSSA! 

Men jag kan iaf säga att det var så pass illa att jag nu raskt har skrapat ihop både garn från stashen, mönster och en tydlig instruktion i dubbelstickning för att sätta igång med Skottarmössan 3.0.

Sen ska MÖSSAN försvinna spårlöst från gården, det har jag lovat storasyster.

Stickrapport

Jaa, jag stickar faktiskt! Jag stjäl lite av dagens få soltimmar på balkongen och gör klart basen till min nyaste Ishbel. När man inte orkar tänka är det här ett bra mönster för sticklusten väcks och man kan raskt få ihop en början på en fin sjal som gör att man blir sugen på att sticka mer.
Färgen påminner om barndomens Hubbabubba och garnet är en absolut fröjd att sticka med, mjukt med precis lagom fjong, om ni fattar vad jag menar. Jag kommer att sticka med det här garnet igen, for sure!

Detaljer:
Garn: Cascade Heritage Sock, 75 % merino och 25% nylon (som inte märks).
Färg 5613, 400 meter.
Jag köpte garnet på Llanàrium i Barcelona förra sommaren och det ångrar jag inte!
Mönster: Ishbel i favoritstorleken med liten bas på 173 maskor och stor spetsdel med rapporterna ABABACDE. Spetsen är ju hela grejen med sjalen och den här kan man ju enkelt justera genom att lägga på fler rapporter efter hur mkt garn man har hemma.
Stickor: 4 mm knit pro. Kanske att jag går upp till 4,5 på spetsdelen, jag får se hur glest det blir.

Nä, nu kom åskan så jag stickar väl vidare, tänk så tur. Ingen idé att putsa fönsterna när det regnar...

Men berätta det inte för Edith.

Strax innan hon rapade mig i ansiktet.

Minns ni den här donnan? Edith har ju bott uppe i Norrbotten senaste 2 åren och övervakat att mina föräldrar har skött sig ordentligt. Under några veckor i april kom hon ner till mig igen och ja, vi kan väl säga att hon kollade så att jag skötte mig också. När hon inte låg ovanpå mig så låg hon på tangentbordet och låg hon inte där så agerade hon arbetsledare till polackerna i ställningen utanför fönstret. Mest ägnade hon sig dock åt att släppa vinterpäls lite här och där i hushållet, till min stora förtret. I needed to take action.

Eftersom jag tidigare hade noterat att hon älskar att ligga i soffan och helst söker upp en filt eller något annat mjukt (som alla andra katter) förstod jag att jag måste sticka (och tova) en större rund dyna till henne som agerar hårsamlare, efter det här mönstret: Tittidynan. Eftersom mönstret baseras på 7ans tabell så stickade jag med 49 maskor i stället för 42. Jag ville att Edith skulle kunna sträcka ut sig på dynan utan att nudda soffan och tog i ändå från tårna med maskantalet.

Jag rotade lite i min garnlåda efter nån slags grå ull (för ja, ibland är hon gullig och förtjänar det bästa) och hittade tretrådig svensk helull som jag köpt på någon Överkalixmarknad en gång i tiden.
Fram åkte också förra sommarens bästa loppisfynd- NEW WOOL WINDER, 30 kronor! Jag hittade den på en loppis i Västerbottens inland och fick hindra mig själv från att skrika rakt ut när jag såg prislappen. 30 kronor! I originalkartong! Helt oanvänd!

Man måste bara älska den, titta vad snygga nystanen blir! Jag la ihop två trådar till en för att få en lämplig tjocklek och för att inte behöva sticka i en evighet på smala stickor, om jag ska vara ärlig.

Ibland är katta dock inte så gullig. Det här tog mig en evighet att reda ut.

På god väg, så småningom kommer jag nog runt och kan sy ihop.

Jag har skrapat i minnet efter hur man räknar med Pi, (3,14 alltså) omkrets och sånt där och konstaterat att den här dynan kommer att bli 70 cm i diameter, otovad. Den blir ganska tjock och fluffig med 2 trådar på 6 mm stickor så det är frågan om det ens behövs en tovning i slutändan...
Jag funderade lite (i övermod) på att också sticka 4 stycken sittdynor till balkongen men la ner den idén ganska snabbt och köpte istället runda, äkta fårskinn på Rusta till människorna. Ni ser dem på trasselbilden. Ibland får man bara ge sig.

Det bästa är att det är garn från stashen! Och att Edith redan älskar den! Den kommer att agera katthårssamlare utan att hon ens fattar att det händer. Hu-rrrrrrrrrra!