Prepare For The Year Of Awesomeness

Jag sitter här miss i nassen och funderar på stickning som vanligt.

Stickkalendern 2012 består av 12 drömprojekt, 1 för varje månad på året och gemensamt för alla dessa projekt som kvalat in på listan är:

1) jag har haft dem i min Ravelrykö i evigheter.

2) de är väldans användbara.

3) jag har garn hemma som passar till typ allt på listan!

Storprojekt

-Uggletröja i lila Cascade Eco+

-Igelkottströja i Rowan felted tweed

-Minimalist Cardigan i Rowan felted tweed

-Pan Am Jacket förmodligen i Debbie Bliss Luxury Tweed

Mössor

-Koolhaas i rosa Portland Tweed

-Lina Hat - Debbie Bliss Cashmerino Aran

Sjalar

-Echo Flower Shawl i tjock Malabrigo

-Svärmorssjal i tjockt ullgarn

-Swallowtail Shawl i Cascade 220

Halsduk

-Herringbone Cowl i Incawool

Vantar

-Yummy Mummy Wristwarmers Garn TBD

-Magic Mirror Mittens Garn TBD

Det här är typ som att få bingo, känner jag. Jajamensan.

Growing leaves

Ja, särskilt bra bilder gick ju inte att ta i novembermörkret och det här var faktiskt den bästa av alla som togs, tro det eller ej. I verkligheten är garnet i riktigt mörk turkos.

Mönster: Growing Leaves Cowl, mönstret är delbart med 15

Garn: Mirasol Miski Alpaca, köpt på Nysta, 2009

Stickor: 5 mm knit pro rundsticka.

Mods: Givetvis har jag gjort lite ändringar för jag gillade inte den rullade uppläggningen i mönstret. Räknade lite halvt på en ribbad kant för att matcha löven, det går nog att tweaka den ännu lite grann. (k2, p3, k3, p3, k2, p2) Alternativt kan man nog starta direkt i mönstrets första rad.

Jag la upp 90 maskor och stickade tills det att garnet i mina två nystan tog slut, runt 160 meter totalt med en likadan ribb som avslut. Nästa ska jag dock göra på dubbla antalet maskor och i garnet Cascade 220 som jag har liggande i lådorna. Inte lika babymjukt garn förstås men eftersom den större modellen inte ska ligga kloss mot halsen gör det inget.

Höjden på den här färdiga halsduken blev ca 25 cm.

Det här är ett nytt favoritmönster, enkelt, logiskt och väldigt sött!

Och det är ju inte sämst.

När man inte kan sova så kan man fundera på stickning. Även om det kommer att resultera i en djävulusisk huvudvärk imorgon när väckarklockan slutligen ringer.

Ibland funderar jag på hur många projekt man kan ha som pågående i stickkorgen utan att det kan räknas som FÖR många. Ibland funderar jag på hur mycket garn man kan ha hemma innan man ÄR en garnhoarder. Ibland funderar jag på hur mycket man kan tänka på stickning innan det verkligen BLIR sjukligt.

Ett UFO- suddig höstvariant av Ishbel.

Jag behöver iaf inte köpa mer garn, that's for sure. Närmaste halvåret har jag tänkt att sticka från det jag har hemma i lådorna och det är inte fy skam det som man kan finna där. Det svämmar snart över av garn och regeln är att jag får inte köpa några fler förvaringslådor heller.

Det här är ju verkligen inget nytt löfte men det är värt ett försök.

Förra helgen surade jag lite över att jag inte var peppad på något av mina pågående projekt, jag plockade lite i dem och stickade lite slött på varje för att se om det fanns någon gnista kvar. Nej, var svaret på den frågan och jag behövde en quick fix.

På min 5mm rundsticka finns nu därför en cowl med löv i Mirasols Miski alpacka, ett garn så mjukt att man bara vill rulla sig i det. En rapport kvar innan jag kan maska av och jag har redan börjat planera & räkna för en till i svart Debbie Bliss Alpacka silk som ligger där någonstans långt ner i lådorna. Jag har räknat på ett garn i stashen, det ni!

Detaljer och bilder kommer senare i veckan, måste hitta lite dagsljus först!

Försenad Socktoberfest

Jag är ute på en liten Norrlandsturné och i helgen så slog det mig att jag inte hade en endaste liten sockstickning på G.

I oktober! Socktoberfest utan en socka på stickorna-vilken skandal!

Pappa behöver ett par nya tunna stövelsockar och jag hittade lite garn i gömmorna som jag inte ens minns att jag har köpt. Med 4 dagar kvar på oktober är det väl föga troligt att jag hinner färdigt under Socktoberfest men jag har en plan om att dessa enkla sockar ska vara klara lagom till jul-nyår.

Enkla ribbade sockar med istickad häl.

Mönster: Eget improviserat, 64 maskor med 2x2 ribb. Pappa önskade skaft som var specifikt "som min handflata lång". Efter att ha kontrollmätt- det vill säga 16 cm. Foten får fortsatt ribb för bättre passform.

Garn: Online Supersocke, färg 1317. Färgskiftningarna är helt lovely!

Stickor: 2,5 mm i bambu

Jag hade glömt hur sju-huukt kul det är att sticka sockar, även om de är i en enkel basmodell!

Oj oj oj.

För någon dag sedan var jag visst av den uppfattningen att jag inte kunde hitta nåt fint i tröjväg på Ravelry. Jag hade fel! Först ut bland mina nyvunna favoriter är Sheepcote från nya Twist Collective.

Fair Isle! Hjärtan! 3/4 ärm! På en och samma tröja!

Jag är kär!

Fina ärmar.

Breakwater, välsittande basmodell med fina raglanärmar, fin ringning och knappdetaljer. Här kanske jag också kan dra nytta av min knappsamling från tre generationer! En tröja som är precis vad mitt neverending svarta hål i garderoben vill matas med. Och hurra, 4,5 mm stickor! Jag kanske till och med kan använda mina 4 härvor rosalila Cascade 220 garn som saknar lämpligt projekt.

Rena drömmen!

Sist men inte minst har vi den här oemotståndliga tröjan som går under arbetsnamnet Igelkottströjan. Egentligen är basmönstret Paperdolls men den finns i några olika varianter. Jag är ju en sucker för igelkottar och har pratat om den här med kollegan Anna sedan i våras. Hon är inte alls intresserad av handarbete men är snäll nog att stå ut med mina stickteorier. I veckan har hon varit hård med mig och sagt till mig på skarpen när jag sneglat åt något annat projekt än just igelkottströjan. Jag lyder snällt och funderar istället vidare på färgupplägg. Garnet är redan bestämt, jag är ju djupt förälskad i Rowan felted tweed. I alla färger. Men allra mest förälskad är jag i orange.

Tänk er en ljusgrå tröja med mörkgrå blommor och igelkottar i orange! (Clay, Carbon och Ginger.)

Oj oj oj. Jag får nästan hjärtklappning när jag tänker på det.

Höstpresent

Klick klick, och så var boken i min ägo.

Senaste veckorna har jag dykt in i klädkammaren titt som tätt och noterat följande: Jag behöver tunna stickade tröjor och inte nödvändigtvis fler koftor.

Efter noggrann efterforskning på Ravelry inser jag att utbudet för just stickade tröjor är lite begränsat, eller så är det bara att jag inte ser potentialen i de som finns. Oändligt med mönster men de flesta har fel passform eller är helt enkelt inte min stil. Jag har 4 härvor med Cascade 220 (typ 800 meter) som jag letar lämpligt tröjprojekt till på 4,5 mm nålar. Hojta om ni ser något fint!

Så kom jag att tänka på Kim Hargreaves. Och mönsterboken Precious.

Klick klick, och så var boken i min ägo.

Fina bilder. Fina modeller. Bra passform. Stickade i Rowangarner.

Vad mer kan man begära?

Kärlek i var enda jäkla maska.

Men sing halleluja, jag inser att jag bara har två rapporter kvar på bakstycket!

2 rapporter

24 varv

1848 maskor

Precious

Ni kanske undrar vart jag tog vägen? Ingenstans, är svaret. Jag sitter i min soffa och stickar på röda storprojektet, som tidigare utlovat.

Dricker kaffe.

Tänker att jag borde få äga en sån här jackkofta i blågrå Rowan felted tweed också... Tänk att springa in våren i den! Tänk att sticka fanskapet igen! Jag måste vara spritt språngande galen som ens tänker tanken...

NEIN NEIN, WAS IST DAS?!

NEIN NEIN WAS IST DAS?! brukar det ibland skrikas i soffan chez Sara. Det brukar sällan betyda bra nyheter. Ibland är det falskt alarm, ibland är det ett faktum och faktumet brukar då vara RIKTIGT dåliga nyheter. Sara pratar inte ens tyska.

Nyss satt jag själv och skrek. Har varit duktig och plockat upp röda storprojektet igen och kollade därför genom mönstret en gång för att fräscha upp minnet. Mönstret som hos mig varit en skrynklig papperskopia och som saknar sidan 2. Det gjorde ju liksom inget eftersom jag bara är på bakstycket.

Just det där med saknar-sidan-2 är nu hela orsaken till mitt tyska utbrott.

Jag kollade nämligen samtidigt lite casual i min nya stickbok där originalet finns för att se vad som händer längre fram i mönstret och insåg just där och då att jag skulle ha börjat avmaska inför ärmhålen på bakstycket för typ 10 cm sedan. Det stod på sidan 2.

Läs igen. 10 cm sedan. Det betyder riva upp.

Nu börjar jag fan gråta.

Höstfunderingar

Med snart bara en dag kvar på sommaren så funderar jag på nya stickprojekt för hösten.

Imorse stod jag som vanligt vid trafikljuset och halvsov i min svarta bankoutfit. I promenadvänliga skor eftersom jag nu uppnått den aktansvärda åldern av 34 år. (Om sanningen ska fram så promenerar jag en timme om dagen- till och från jobbet. Man måste vara rädd om tassarna annars får man argrynkor, sa farmor!)

På andra sidan gatan stod en tjusig tjej i höstens senaste- höga klackestövlar, snygga jeans och en röd kofta. Snygg i håret var hon också.

"Den där röda koftan hon har är riktigt riktigt snygg, alltså. En sån skulle man ha haft..."

Sen slog det mig. Men va fan! Jag har ju en sån röd kofta på nålarna där hemma! Eller ja, iaf ett halvt bakstycke och garn till resten av delarna till en röd kofta!

Där och då, vid trafikljuset i korsningen Sveavägen/Odengatan togs ett beslut att hela september och oktober ska vigas åt en alldeles särskild sort av kofttillverkning. En röd kofta i tweed. Storprojektet.

Jag ger mig själv en deadline den sista oktober, då är det två år sedan jag köpte garnet. Skandalöst egentligen när man tänker på det.