Prepare For The Year Of Awesomeness

Jag sitter här miss i nassen och funderar på stickning som vanligt.

Stickkalendern 2012 består av 12 drömprojekt, 1 för varje månad på året och gemensamt för alla dessa projekt som kvalat in på listan är:

1) jag har haft dem i min Ravelrykö i evigheter.

2) de är väldans användbara.

3) jag har garn hemma som passar till typ allt på listan!

Storprojekt

-Uggletröja i lila Cascade Eco+

-Igelkottströja i Rowan felted tweed

-Minimalist Cardigan i Rowan felted tweed

-Pan Am Jacket förmodligen i Debbie Bliss Luxury Tweed

Mössor

-Koolhaas i rosa Portland Tweed

-Lina Hat - Debbie Bliss Cashmerino Aran

Sjalar

-Echo Flower Shawl i tjock Malabrigo

-Svärmorssjal i tjockt ullgarn

-Swallowtail Shawl i Cascade 220

Halsduk

-Herringbone Cowl i Incawool

Vantar

-Yummy Mummy Wristwarmers Garn TBD

-Magic Mirror Mittens Garn TBD

Det här är typ som att få bingo, känner jag. Jajamensan.

Growing leaves

Ja, särskilt bra bilder gick ju inte att ta i novembermörkret och det här var faktiskt den bästa av alla som togs, tro det eller ej. I verkligheten är garnet i riktigt mörk turkos.

Mönster: Growing Leaves Cowl, mönstret är delbart med 15

Garn: Mirasol Miski Alpaca, köpt på Nysta, 2009

Stickor: 5 mm knit pro rundsticka.

Mods: Givetvis har jag gjort lite ändringar för jag gillade inte den rullade uppläggningen i mönstret. Räknade lite halvt på en ribbad kant för att matcha löven, det går nog att tweaka den ännu lite grann. (k2, p3, k3, p3, k2, p2) Alternativt kan man nog starta direkt i mönstrets första rad.

Jag la upp 90 maskor och stickade tills det att garnet i mina två nystan tog slut, runt 160 meter totalt med en likadan ribb som avslut. Nästa ska jag dock göra på dubbla antalet maskor och i garnet Cascade 220 som jag har liggande i lådorna. Inte lika babymjukt garn förstås men eftersom den större modellen inte ska ligga kloss mot halsen gör det inget.

Höjden på den här färdiga halsduken blev ca 25 cm.

Det här är ett nytt favoritmönster, enkelt, logiskt och väldigt sött!

Och det är ju inte sämst.

När man inte kan sova så kan man fundera på stickning. Även om det kommer att resultera i en djävulusisk huvudvärk imorgon när väckarklockan slutligen ringer.

Ibland funderar jag på hur många projekt man kan ha som pågående i stickkorgen utan att det kan räknas som FÖR många. Ibland funderar jag på hur mycket garn man kan ha hemma innan man ÄR en garnhoarder. Ibland funderar jag på hur mycket man kan tänka på stickning innan det verkligen BLIR sjukligt.

Ett UFO- suddig höstvariant av Ishbel.

Jag behöver iaf inte köpa mer garn, that's for sure. Närmaste halvåret har jag tänkt att sticka från det jag har hemma i lådorna och det är inte fy skam det som man kan finna där. Det svämmar snart över av garn och regeln är att jag får inte köpa några fler förvaringslådor heller.

Det här är ju verkligen inget nytt löfte men det är värt ett försök.

Förra helgen surade jag lite över att jag inte var peppad på något av mina pågående projekt, jag plockade lite i dem och stickade lite slött på varje för att se om det fanns någon gnista kvar. Nej, var svaret på den frågan och jag behövde en quick fix.

På min 5mm rundsticka finns nu därför en cowl med löv i Mirasols Miski alpacka, ett garn så mjukt att man bara vill rulla sig i det. En rapport kvar innan jag kan maska av och jag har redan börjat planera & räkna för en till i svart Debbie Bliss Alpacka silk som ligger där någonstans långt ner i lådorna. Jag har räknat på ett garn i stashen, det ni!

Detaljer och bilder kommer senare i veckan, måste hitta lite dagsljus först!

Försenad Socktoberfest

Jag är ute på en liten Norrlandsturné och i helgen så slog det mig att jag inte hade en endaste liten sockstickning på G.

I oktober! Socktoberfest utan en socka på stickorna-vilken skandal!

Pappa behöver ett par nya tunna stövelsockar och jag hittade lite garn i gömmorna som jag inte ens minns att jag har köpt. Med 4 dagar kvar på oktober är det väl föga troligt att jag hinner färdigt under Socktoberfest men jag har en plan om att dessa enkla sockar ska vara klara lagom till jul-nyår.

Enkla ribbade sockar med istickad häl.

Mönster: Eget improviserat, 64 maskor med 2x2 ribb. Pappa önskade skaft som var specifikt "som min handflata lång". Efter att ha kontrollmätt- det vill säga 16 cm. Foten får fortsatt ribb för bättre passform.

Garn: Online Supersocke, färg 1317. Färgskiftningarna är helt lovely!

Stickor: 2,5 mm i bambu

Jag hade glömt hur sju-huukt kul det är att sticka sockar, även om de är i en enkel basmodell!

Oj oj oj.

För någon dag sedan var jag visst av den uppfattningen att jag inte kunde hitta nåt fint i tröjväg på Ravelry. Jag hade fel! Först ut bland mina nyvunna favoriter är Sheepcote från nya Twist Collective.

Fair Isle! Hjärtan! 3/4 ärm! På en och samma tröja!

Jag är kär!

Fina ärmar.

Breakwater, välsittande basmodell med fina raglanärmar, fin ringning och knappdetaljer. Här kanske jag också kan dra nytta av min knappsamling från tre generationer! En tröja som är precis vad mitt neverending svarta hål i garderoben vill matas med. Och hurra, 4,5 mm stickor! Jag kanske till och med kan använda mina 4 härvor rosalila Cascade 220 garn som saknar lämpligt projekt.

Rena drömmen!

Sist men inte minst har vi den här oemotståndliga tröjan som går under arbetsnamnet Igelkottströjan. Egentligen är basmönstret Paperdolls men den finns i några olika varianter. Jag är ju en sucker för igelkottar och har pratat om den här med kollegan Anna sedan i våras. Hon är inte alls intresserad av handarbete men är snäll nog att stå ut med mina stickteorier. I veckan har hon varit hård med mig och sagt till mig på skarpen när jag sneglat åt något annat projekt än just igelkottströjan. Jag lyder snällt och funderar istället vidare på färgupplägg. Garnet är redan bestämt, jag är ju djupt förälskad i Rowan felted tweed. I alla färger. Men allra mest förälskad är jag i orange.

Tänk er en ljusgrå tröja med mörkgrå blommor och igelkottar i orange! (Clay, Carbon och Ginger.)

Oj oj oj. Jag får nästan hjärtklappning när jag tänker på det.

Höstpresent

Klick klick, och så var boken i min ägo.

Senaste veckorna har jag dykt in i klädkammaren titt som tätt och noterat följande: Jag behöver tunna stickade tröjor och inte nödvändigtvis fler koftor.

Efter noggrann efterforskning på Ravelry inser jag att utbudet för just stickade tröjor är lite begränsat, eller så är det bara att jag inte ser potentialen i de som finns. Oändligt med mönster men de flesta har fel passform eller är helt enkelt inte min stil. Jag har 4 härvor med Cascade 220 (typ 800 meter) som jag letar lämpligt tröjprojekt till på 4,5 mm nålar. Hojta om ni ser något fint!

Så kom jag att tänka på Kim Hargreaves. Och mönsterboken Precious.

Klick klick, och så var boken i min ägo.

Fina bilder. Fina modeller. Bra passform. Stickade i Rowangarner.

Vad mer kan man begära?

Kärlek i var enda jäkla maska.

Men sing halleluja, jag inser att jag bara har två rapporter kvar på bakstycket!

2 rapporter

24 varv

1848 maskor

Precious

Ni kanske undrar vart jag tog vägen? Ingenstans, är svaret. Jag sitter i min soffa och stickar på röda storprojektet, som tidigare utlovat.

Dricker kaffe.

Tänker att jag borde få äga en sån här jackkofta i blågrå Rowan felted tweed också... Tänk att springa in våren i den! Tänk att sticka fanskapet igen! Jag måste vara spritt språngande galen som ens tänker tanken...

NEIN NEIN, WAS IST DAS?!

NEIN NEIN WAS IST DAS?! brukar det ibland skrikas i soffan chez Sara. Det brukar sällan betyda bra nyheter. Ibland är det falskt alarm, ibland är det ett faktum och faktumet brukar då vara RIKTIGT dåliga nyheter. Sara pratar inte ens tyska.

Nyss satt jag själv och skrek. Har varit duktig och plockat upp röda storprojektet igen och kollade därför genom mönstret en gång för att fräscha upp minnet. Mönstret som hos mig varit en skrynklig papperskopia och som saknar sidan 2. Det gjorde ju liksom inget eftersom jag bara är på bakstycket.

Just det där med saknar-sidan-2 är nu hela orsaken till mitt tyska utbrott.

Jag kollade nämligen samtidigt lite casual i min nya stickbok där originalet finns för att se vad som händer längre fram i mönstret och insåg just där och då att jag skulle ha börjat avmaska inför ärmhålen på bakstycket för typ 10 cm sedan. Det stod på sidan 2.

Läs igen. 10 cm sedan. Det betyder riva upp.

Nu börjar jag fan gråta.

Höstfunderingar

Med snart bara en dag kvar på sommaren så funderar jag på nya stickprojekt för hösten.

Imorse stod jag som vanligt vid trafikljuset och halvsov i min svarta bankoutfit. I promenadvänliga skor eftersom jag nu uppnått den aktansvärda åldern av 34 år. (Om sanningen ska fram så promenerar jag en timme om dagen- till och från jobbet. Man måste vara rädd om tassarna annars får man argrynkor, sa farmor!)

På andra sidan gatan stod en tjusig tjej i höstens senaste- höga klackestövlar, snygga jeans och en röd kofta. Snygg i håret var hon också.

"Den där röda koftan hon har är riktigt riktigt snygg, alltså. En sån skulle man ha haft..."

Sen slog det mig. Men va fan! Jag har ju en sån röd kofta på nålarna där hemma! Eller ja, iaf ett halvt bakstycke och garn till resten av delarna till en röd kofta!

Där och då, vid trafikljuset i korsningen Sveavägen/Odengatan togs ett beslut att hela september och oktober ska vigas åt en alldeles särskild sort av kofttillverkning. En röd kofta i tweed. Storprojektet.

Jag ger mig själv en deadline den sista oktober, då är det två år sedan jag köpte garnet. Skandalöst egentligen när man tänker på det.

Ett vackert bylte

Spets i tweed.

Långa spetsvarv.

Sedan i vintras har jag stickat då och då på den här i Saras soffa. Jag köpte tre nystan vårgrön Rowan Felted tweed dels för att jag var sur över något jag inte minns längre och dels för att jag behövde ett projekt att jobba på i Saras soffa. (Jag hade ju givetvis garn hemma, det vet vi alla men det var ju hemma och jag satt på jobbet när middagsinbjudan kom.) Efter en lång fundering kom jag fram till att det skulle bli en Ishbel. Kära, kära Ishbel. Kombinationen av vacker spets och tjockt tweedgarn kan ju göra vem som helst lycklig.

Några rader här. Några rader där. I början på sommaren fick byltet komma hem till mig igen och nu har jag två rapporter kvar innan den är klar. Vi får se om mottagaren gillar den lika mycket som jag gör, hon har nämligen födelsedag i oktober.

Detaljer:

Garn: Rowan felted tweed, 3-4 nystan. Av färgen Herb.

Stickor: 4 mm knit pro rundsticka, 80 cm

Mönster: Älskade Ishbel. Mönstret finns här. Jag har valt att sticka stor bas och stor spets så att den ska kunna värma en frusen fröken i vinter. Den blir gigantisk!

Nya tider

Hösten närmar sig och vi gör ett nytt försök att skaka liv i den här stickbloggen igen!

Vi stickar och dricker vin. Vi dricker vin och stickar fel.

Inte så snabba så här strax efter semestern.

Men vi tänker på stickning.

Och klämmer på garn.

Och räknar på mönster.

Och dricker lite vin.

Sara kom förresten med FÖDELSEDAGSPRESENTER!

Garn som man fått räknas inte.

Bedårande färg och mjukt mjukt mjukt. Sjukt mjukt för att vara tweed. Givetvis var jag tvungen att lägga upp för en cowl i det här mönstret, originalhalsduken är på 25 maskor men jag drack lite vin, räknade, dubblade rapporterna och höll tummarna för att det skulle hålla. Det gjorde det och nu sitter jag här med ett till höstprojekt i knät. Men ack så fin den blir.

Hon kom även med en sticktidning i paketet, Debbie Bliss Knitting Magazine Fall Winter 2008, en tidning som har drömprojekt på var och varannan sida och som vi lovprisat länge. Mönstret till halsduken återfinns här.

Dessvärre en tidning som också påminner mig om att jag har ett storprojekt som ligger här och väntar på att färdigställas. Minns ni den här? Jaså? Jag har då förträngt att den finns. För tjock, för kort, för bred, för jävla tråkig att sy ihop. Men det är väl nu det händer, får se vad lite aggressiv blockning kan göra åt saken.

Sara var också ett gulle och gav mig sina leftovers från en tröja, lila Cascade Eco+. (Tack igen baby!) Det är tillräckligt med garn här bredvid mig för att jag ska få mig en finfin uggletröja också, faktiskt blir den precis så här som på bilden i länken. Dessutom har jag ju ett facit där hemma i Saras garderob så jag vet precis hur den passar i färdigt format. Jag älskar ju ugglor.

Då var det ju det där med att hitta sticktid, ja...

Knit Night!

Ewa in action.

Jag och Ewa har kafferep och stickar spetssjalar med dokumentär om Gustav V i bakgrunden.

Katten Doris stjäl mitt garn.

Som semester ska vara.

Kaffe. Jordgubbar. Dokumentär. Sen lite mindless knitting till det...

Hör och häpna.

Jag och Ewa drog på garnturné till Luleå igår och det enda jag kom hem med efter att ha besökt två butiker var det här:

Inte för att det inte fanns nåt fint.

Jag behövde inget garn.

Blockningsmattor från Rusta för 75 kronor.

Chocken! Chocken! Chocken!

Stoppa pressarna

Jag tog just ett beslut att riva upp det jag hittills har stickat på Swallowtail. Halva basen är klar. (Och nej, jag har inte förlorat förståndet.)

Garnet är fortfarande bedårande fint, mönstret är fortfarande roligt och bedårande fint men kombinationen är fel fel fel! Det är någonting med att den känns som en spetsduk, vilket säkert är ren inbillning för jag har ju sett några hundra fina sjalar på Ravelry i samma garntjocklek. Och Ewas ser ju fin ut!

Det var bara inte k ä r l e k på nålarna.

Nytt beslut:

Jag ska sticka en bas från Ishbel och sen Lily of the Valley border med nuppar och allt! Fiiiiiint! Och spetskanten får så stå i centrum lite mer... Se!

Copyright Rukiette75 på Ravelry.

...och det som får mig att sittdansa lite extra i soffan: Jag vet att jag har 4 härvor kall rosalila Cascade 220 från NY hemma i lådorna som bara väntar på att bli valda. De kommer att bli en tjock megastor Swallowtail, i originaltappning. Utan spetsdukskänsla!

Sticka från förrådet! Sticka med Cascade 220! Sticka med 5 mm nålar!

Nördlycka!

Halvårslöftet, ja.

Sticka mer.

Pretty in pink

Jag och Ewa kom fram till att vi måste ha en stilla Swallowtail knit-a-long, vi hade visst samma mönster i åtanke när vi köpte garnet!

Härom natten nystade jag garn med ett leende på läpparna. Av farmor har jag ärvt garnvindor och här behövdes verkligen den stora varianten. Det var en särdeles vacker syn man möttes av när man gick uppför trappan. (And yes, I speak nerd.)

Äkta garnglädje.

Äkta spetsglädje.

Nu sitter jag i solen och grubblar över val av stickstorlek. Den blir lite gles, om än minimalt för mycket gles. Stå kvar vid 4 mm eller riva upp och sticka om mönstret på 3,5 mm? Kanske att jag stickar kroppen på 3,5 och sen går upp till 4 mm för spetsbården? Eller ska jag sticka hela sjalen på 4 mm? Vad räcker garnet till? Jättesvåra beslut-bäst att konsultera Ravelry.

Färgen är fantastisk, en varm knallrosa nyans, precis en sådan som jag letat efter. Faktum är att jag obsessat över precis den här färgen sedan jag såg den på en snygg filt på stamställets uteservering! Nörden i mig vill dessutom uppmärksamma er på att färgen matchar mina knitprostickor! Tjusigt!

Mönstret verkar roligt och enkelt, jag älskar diagramstickning!

Skottarmössan version 3.0

Min pappa är den i familjen som alltid skottat bort snön på gården. Han har med åren förfinat konsten och haft ett uttänkt mönster för hur snön ska placeras ut. Jag skulle inte vara förvånad om det fanns en kalkyl i excel över proceduren, jag är indeed min pappas dotter.

Förra året ringde min mamma dock upp en man på kvarteret bredvid, en man med en traktor. Ett fast handslag. En tyst överenskommelse. Mannen med traktorn skottar nu vår gård så fort en snöflinga fallit och pappa kan lugnt sitta kvar i värmen och dricka en kopp kaffe till. Vad fan har det här med stickning att göra undrar ni kanske nu, prat om snö på junis sista dag?

Jo. På hyllan i tvättstugan vilar ännu skottarmössorna 1.0 och 2.0 och som stickande dotter får jag rysningar. Beskåda fulheten.

1.0: Stenmarksmössan.

2.0: arvtagaren.

Stenmarksmössan har varit med länge och har sin fulcharm. Den blev dock utsliten och arvtagaren kom in i bilden. Hur den kom in i huset från första början har jag inget minne av men jag har ett svagt minne av att jag kan ha burit den nån gång i skidbacken, i mellanstadiet typ. På glada 80-talet innan jag hade vett i skallen.

Jag är ledsen att behöva erkänna att färgerna på version 2.0 är rätt återgivna. Ljuslila, chockrosa, citrongult. Och en citrongul tofs on top. (På en karl på dryga 60 år!) Jag gillar färgerna var för sig men kombinationen i den här mössan... alltså fulheten! Jag dör en smula. Pappa har aldrig varit den som brytt sig om vad andra tycker om hans mössa, den är varm och har gjort sitt jobb även i svinkalla minusgrader. Men JAG bryr mig så pass mycket att han MÅSTE få en ny för det lilla han nu har användning för en skottarmössa längre.

Alltså; en dubbelstickad selbuaktig Stenmarksmössa i färger som är värdiga en pensionerad snöskottare, skottarmössan version 3.0.

Där man säger söjn.

Det var en vinter. Det kom en vår. Det var en vår. Det kom en sommar. Det är sommar. I outlook finns en out of office aktiverad och den säger att jag nu har semester i 5 veckor.

Jag har vänt norrut mot hembyn och som vanligt sitter nattugglan i trädgården med en kopp kaffe i handen och funderar på stickprojekt och söjn.

Häromkvällen åkte jag och två vänner förbi -eller ja, om jag ska vara ärlig så blåste vi (lite overexitedly) med gammelgolfen sisådär två mil inåt landet, tvärnitade framför Tallbodan i Blåsmark- och klappade på garn. Dreglade över garn. Ooooade över garn. Köpte garn.

(Har ni aldrig besökt Tallbodan så ska ni göra det, i augusti öppnar hon dessutom upp på nytt bredvid frissan i Hortlax och det är värt en liten (lång) omväg).

Jag hittade chockrosa Kamenagarn från TeeTee (men ja, jag vet...) i den där perfekta rosafärgen, 470 meter på 100 grams härva.

Den. där. perfekta. rosafärgen.

Ett kvickt besök på Ravelry bekräftade min tanke; garnet räcker till en Swallowtail, storlek enligt mönster. Nuppar blir därför min höstmelodi!

Man måste smida medan järnet är varmt...

...var det någon som sa. För min del innebär det spetsstickning och Harunisjalen har överraskande fått komma fram ur skamvrån.

En försiktig start.

Början på något riktigt stort.

Jag hade stickat klart stommen med 249 maskor innan jag la undan den för att sova en vintervila *ähum* men framför helgens alla Vinterstudios har jag stickat stickat stickat och kommit några varv in på spetskanten.

437 maskor - and counting.

Låååånga varv.

Jäkligt roliga räta spetsvarv.

Ganska tråkiga aviga varv.

Det är lätt värt det.

En rät, ett omslag, superihop*

Jag kan inleda med att säga att man nog inte ska ska sticka en spetssjal med spindelvävstunt garn på en dryg vecka om man inte vill förlora förståndet. Jag vet det nu. Men vilket fantastiskt mönster, jag vill ha en egen, i varje färg! Jag tar nog snart upp den där oavslutade varianten i vinröd Lucca Fino ur garnkorgen. Eller kanske den ljusgrå oavslutade Haruni i Cascade 220...alla dörrar är numera vidöppna!

Fin sjal. Fult foto.

Det som blev kvar.

Bröllopssjalen-detaljerna.

Mönster: Ishbel av Isolda Teague.

Ändring: 249 maskor innan spetskanten, sedan ABABAC. Skippade rapport D och E - med så öppen spets gjorde det ingen skillnad. Vanlig avslutning men med aviga från avigsidan, blev väldigt stretchigt och bra.

Tid: 35 timmar, dag som natt.

Garn: Manos Lace, strax under 400 meter. Tunt garn men lätt värt det! Det är kul att se hur olika slutresultatet kan bli beroende på vilket garn man väljer.

Vikt: 45 ynka gram

Stickor: 2,5mm för uppläggning, 3 mm för slätstickning, 4 mm för spets, allt på rundsticka.

Utfall: Kära syster blev glad!

Edith kollade Oscarsgala. Jag stickade spets.

*slip 1, k2tog, psso blev här helt enkelt översatt till superihop för att särskilja den från andra ihoptagningar i rapporten. Kanske inte helt korrekt sticklingo.

En maska fram, sjuhelvetes många maskor tillbaka

Eftersom jag än en gång har avlagt ett nyårslöfte att sticka från garnkorgen så tänker jag, hör och häpna, INTE gå på syfestivalen i år. Det slutar alltid med att jag köper på mig alldeles för mycket garn, för alldeles för mycket pengar. Jag är en garnjunkie. Att jag dessutom inser att jag befinner mig i den röda zonen på den här stapeln gör att beslutet känns ännu lite lättare.

Jag stickar stressat vidare på den svarta bröllopssjalen efter helgens setback- Edith visar alldeles för stort intresse för silkesgarnet, två gånger redan har jag fått rädda sjalen ur dödens käftar.

Kattfan.

Berättelsen om en bröllopssjal.

Här ser ni resultatet av 15 försök till att lägga upp för en svart Ishbelsjal (och då menar jag verkligen att jag gjorde 15 olika försök innan den här inlägget skapades.)

Det började med ett deformerat garnembryo, såg ut som något katten hade tuggat på- håligt och fult. Jag bytte storlek på nålarna och rev sedan upp. Jag sa fula ord. Jag köpte en till härva garn för att kunna sticka med dubbla trådar och rev sedan upp. Det blev alldeles för tjockt. Jag sa fula ord.Jag bytte storlek på nålarna ytterligare en gång och rev upp. Jag hade förskjutit ett omslag i mitten, några varv ner. Jag sa många fula ord, kan jag lova.

Ett garnembryo. Efter 14:e försöket ville jag skjuta mig själv.

Jag slängde till slut stickningen i väggen och tillredde en stadig whisky sour. Jag sa mer fula ord än någonsin.

Några timmars dumtjurighet senare har jag fått något som liknar en fin början på en bröllopssjal.

Svart spetssjal.

Midnatt.

Pyttesmå nålar.

Ni kan ju spärra in mig på psyket när ni hittar en lucka i kalendern.

Garnet är sjukt tunt, men ljuvligt, Manos Lace (de Uruguay) och uppläggningen blev till slut bäst på 2,5 mm stickor. Efter några lyckade varv bytte jag till 3 mm och för spetspartiet ska jag slå till på 3,5 mm, annars får jag nog amputera fingrarna.

Jag hoppas att min älskade storasyster blir glad.

Second Sock Syndrom?

Jag ligger hemma i soffan med feber och stickar lite slött på min andra Monkeysocka. Det går verkligen långsamt och jag har bara tråk-tråk-tråk slätstickning kvar på foten. Kanske lite lunch kan få fart på stickorna? När man är klar med ett projekt får man börja på något nytt, det har mamma sagt.
I can't wait.

Lite ofokuserad. Lite som jag känner mig.

Som en liten karamell

Noro Yuzen.

Det här kan vara början på en fin romans

Bild lånad från hippsticks.se

Manos silk blend- färg 7325 -inköpt på Anntorps väv i Gamla stan, Stockholm.

Hecho de Graciela, en Fraile, Uruguay.

(Nu pratar vi inte mer om det.)