O-stickat

Det här är tyvärr så nära jag kommer stickning just nu, jag räknar lite löst på det ultimata mönstret för 3 mm stickor.

Enkelt förklarat- 56 maskor för ben. 42 maskor för fot. 14 maskor minskning innan 20 maskors häl. Minska 2 maskor per varannat varv efter upplockning av 20 m. Till slut har jag 42 kvar.

Glasklart.

En gammal man såg min lilla lapp på tunnelbanan och frågade om jag var matematikstuderande. Han såg väldigt road ut när jag generat sa att jag istället räknade på ett stickmönster.

Det andra som snor min sticktid just nu är den där röda boken och det gör mig sur. Jag råpluggar ryska rörelseverb och funderar på att lägga in en protest så fort jag listat ut vem som kan ta emot den. 11 olika verb att förklara hur man ska ta sig från punkt A till punkt B. Men ska man sen fram och tillbaka mellan A och B eller tex A, B och C finns det ungefär 11 andra verb.

I Norrland har vi skalat ner det till ett verb. Oavsett.

Jag far.

Jag for.

Jag har fari.

Sen jobbar jag ju också däremellan. Det stjäl ohemula mängder sticktid.

Fan.

Att kämpa i motvind

Det för tillfället enda ofärdiga projektet i min stickkorg, Jockes flätmössa.
I höstas bad min käre vän Jocke om att jag skulle sticka honom en mössa med häng. Jag fick fria händer och det började klia i stickfingrarna. Jag räknade lite löst på storlek och började sticka som en besatt efter ett improviserat mönster, en 2x2-fläta med två raders 2x2 ribb mellan. Garnet är en tråd svart Lucca Fino och en tråd svart Drops Alpacka på 3 mm bambustickor. Allt väl så långt.

Nu till anledningen till varför den är ofärdig. (om vi bortser från att Alpackan tog slut mitt i.) Garnkombinationen gör den iofs tjock och varm men även ganska stel. Det efterfrågade hänget lyser med sin frånvaro och mössan ger istället något som mest liknar en dumstrut på skallen.
Man ser ut som en idiot i den, helt enkelt.

Efter förra helgens pubträff kom vi fram till att mössan nog får bli en vanlig mössa UTAN häng och att vi gör en till MED häng, fast då stickad med bara en tråd.
Nu ska vi bara maska av så här lagom till vår- och sommarsäsongen.

Ähum. Förlåt Jocke! ♥

Dream a little dream of cables

Den ultimata boken om man gillar flätor och strukturmönster. Vilket vi gör, very much so. En dröm att bläddra i, helt enkelt. Jag beställde min från Adlibris.

Så, det var nog hela hembiblioteket. Puh!

Mitt sticklexikon där i princip allt finns förklarat.

Det är skillnad på sockar och tjocksockar. Jag kommer från en jäkligt kall del av Sverige och det här med stickade spetssockar är som lite nytt och obekant. Jag föredrar täta tjocka tjocksockar.

Eller vad säger du, Sara?

Hela februari låg jag hemma med nån slags lungvirus och fick trösta mig med nya stickböcker.
Mina nykomlingar. Lite som sockarnas motsvarighet till Latvian Mittens, alltså.

Två fina böcker med mycket spetsliknande tunna sockar. Jag börjar långsamt vänja mig vid tanken på att både sticka och bära dem.

Soho Purls (pearls)

I höstas besökte jag New York och hade såklart snokat upp en garnaffär i Soho. Purlsoho var liten och mysig och jag såg mig själv flytta in bland hyllorna.
En hel del fingarn och stickböcker fick följa med hem. Böckerna var betydligt billigare än hemma och efter lite velande kom jag hem till Sverige med de här två. De passar in bra i bokhyllan.

Färgglatt och svartvitt

När jag ändå har outat min obsession för garn kan jag likaväl visa min stickböcker. Jag gillar böcker och jag gillar mönsterböcker ännu mer. Jag kan bläddra i timmar, om och om igen.


Färgglada vantar från Lettland.

Norsk Selbustrikk med fantastiska mönster.
När jag var liten besökte vi släktingar långt upp i Tornedalen och jag fick låna tjocksockar med helt otroligt fina mönster. De föll sedan i glömska men för något år började jag tänka på dem igen. Efter ett antal timmar framför Google fick jag reda på att de kallas Russesokker i Norge och användes under kriget som förhandlingsvara med ryssarna. Jag mailade Rauma ullvarefabrikk i Norge och fick tips om att den säljs via Hellylles hemsida. Några dagar senare fanns häftet i min hand. Det är skrivet på norsk men lätt att förstå. I love it!

Ännu mer Selbuvotter.

Den här köpte jag nog först och trodde att jag enkelt skulle kunna göra om mönstret till russesokker. Såklart. Det visade sig inte vara just så enkelt. Men jag älskar den ändå och tittar ofta i den. När jag klurat ut vilket garn jag kan använda ska jag göra alla i boken.

La pièce de résistance

Som den garnmissbrukare jag är, har jag hållt något hemligt för Er.

Beskåda det ljusblå garnet. Vi kallar det för skämsgarnet. Det är akryl (hurv!) och det gnisslar när man petar på det.

I Venedig hade vi lyckats boka hotell alldeles bredvid en liten handarbetsaffär. Vi dumpade Ulf på hotellrummet och rusade neråt gatan. Affären ägdes av en gammal italiensk kvinna utan engelska språkfärdigheter som med knarrande leder glatt klättrade på trappstegen och visade sina akrylskatter. På knagglig italienska, med inslag av spanska där ordförrådet tröt, och efter en hel del gestikulerande kunde vi till slut handla lite och gå ut som två gladare flickor.

Jag avskyr akryl men kunde liksom inte gå från söta tanta utan att ha handlat lite av henne.

Ibland är man för jävla snäll alltså.

En dåres försvarstal

MY PRE-CI-OUS!



*Herregud, vad garn jag har...

Diskbänksrealism del 10

Slutligen ska jag visa en del av arvet från farmor. En stor tung härva med vitaste vitt 1-trådigt garn. Det har en fin lyster och härvan är förmodligen tusentals meter lång. Men det är tjusigt, om än lite självlysande på just den här bilden.

Tunngarn of some kind, även det ett arv från kära Amno. Färgen är nån slags ljus 80-tals aprikos så jag sitter som bäst och funderar om jag kan färga det. Det får ligga till sig lite, det är ju inte som om jag inte har nåt annat garn att leka med. Host host.

Diskbänksrealism del 9

Underbart mjuuuuukt garn som både jag och Sara handlade på Lellabella i Venedig. Ulf väntade utanför och vittnade om hur lyckliga vi såg ut därinne. Sara har gjort en förtjusande halsduk av det som väntar på att bloggas och jag ska nog vara en copycat och göra en likadan av mitt garn.

Garn inköpt vid slottsbodarna vid Taxinge slott. Jag och Armbryterskan var och shoppade hästar och svängde in för att äta kakbuffé på slottet. Det var nåt slags muddmönster som följde med garnet men jag är ganska nöjd med att bara titta på det. Än så länge.

Jag tyckte att 40 kronor för garn var billigt om man jämför med vad en sån där häst kostade.

Garn som skulle passa till vantar ur den här boken.
Nu behöver jag bara hitta ett lämpligt garn i en kontrastfärg.

4 st nystan Eskimo. Antingen blir det en vinterhalsduk till vår fantastiske kiropraktor eller så blir det en mössa till mig själv. Sara har fått mig lite hooked på mössor så här lagom till sommaren...

Diskbänksrealism del 8

Det här är garn jag köpt på REA. Endel riktigt billiga, endel not så billiga.



Senapsgul. Bara för att jag gillar färgen. 5 kronor på Erikshjälpen i Spånga.

Grågrön ull. 10 kronor på Återvinningen i Öjebyn.

Vit ull för 5 kr, från Erikshjälpen i Spånga.

Några nystan som är inköpta på impuls. Jag betalade 5 kr för allt på Återvinnarna vid Skanstull.

Två härvor med Baby Llama från Mirasol, Peru. Färgen skiftar i turkos och grön. Det är så mjuuuukt och här lutar jag åt nån slags vant-liknande projekt. Rea på Nysta var alltid farligt.

Diskbänksrealism del 7

Det här är en påse garn som jag fick i present från Sara när hon kom hem från Shanghai.

10 nystan underbar grårosa lurvig alpacka som först blev en halv rätstickad halsduk men sedan kom jag till sans och insåg att jag kunde göra ett stort projekt av det. Det är för vackert för att slösa på en halsduk och alldeles hopplöst att fota.

SE BARA så fint!

Diskbänksrealism del 6

En dag hade jag hemlängtan och gick in på Hemslöjden på Sveavägen, här i Stockholm. Fastnade för dessa fina garner från Morjärvs ullspinneri, i två olika nyanser av ljunglila. Man måste ju stödja hembygden och vänners familjer. Jag tänkte sticka mig ett par mönstrade vantar men fotona gör inte garnet rättvisa, de är mycket starkare i färgerna i verkligheten.

Två olika sorters grön tunn ull, inköpta på kyrkmarknaden 2008. Först tänkte jag på mönstrade tjocksockar men eftersom det är ren ull så lär de gå sönder ganska fort.
Min syster älskar grönt och ska istället för sockar få ett par Fiddlehead mittens i födelsedagspresent-om jag nån gång kan knäcka mönstret ordentligt.

Diskbänksrealism del 5

Jag gillar sjalar. Jag har ganska mycket sjalgarn och ändå har jag inte kommit längre än ett embryo. Andra halvan av 2009 är tiden då jag ska komma över sjalskräcken och bita mig fast i ett mönster till slutet. Ta det som ett löfte.

Mohair i olika färger köpta lite här och var genom åren.

Roströd alpacka som SKA BLI en Laminaria.

Svartlilagrågrönt (yey!) garn från Syfestivalen 2007. Jag var sur och trött och hittade inget jag egentligen ville ha så det här var lite av ett tröstköp. Men jag tycker ändå om det.



Jag lär mig tydligen aldrig. Rödsvart sjalgarn i ull från Estland. Hade lämnat Patrik bland fiskedragen på kyrkmarknaden i Öjebyn och styrde stegen mot ett marknadsstånd med garn. Sedan möttes vi på mitten.

Patrik: Behöver du mer garn?

Jag: Behöver du fler fiskedrag?

Patrik: Få se... nu tycker jag vi dricker lite kaffe.

Diskbänksrealism del 4

Beige, blågrön och svart merinoull som vi hittade en regnig dag i en butik i Garmisch-Partenkirschen under EM-resan. Ägarinnan pratade bara tyska men det hindrade inte oss från att handla garn. Jag planerar ett par randiga fintjocksockar men det var ju det där med mönstret på 3 mm...

Två sorters randiga Regia, en sorts omärkt och en sort från Kaffe Fassett, färgen heter Landscape fog. De ska stickas på 2,5 mm stickor så därför ligger de ostickade i väntan på mod och ork.

Men färgerna är ju tjusiga!

Mörkgrå och ljusgrå Raggi. Jag är svag för grått.

They can come in handy some day- till fler par stövelsockar.

Diskbänksrealism del 3

Några alpackanystan som hängt med sedan begynnelsen. Nu inser jag att de kan bli färgglada latvian mittens i olika kombinationer, nu när jag har koll på tekniken.

*Det turkosa skulle bli en kofta på 3,5 mm rundsticka. Jag vet inte riktigt hur jag tänkte men optimistisk var jag minsann. Minns du, Sara?
*Hallonrött och rosa garn som just nu förvandlas till Fiddlehead mittens.
*Lavendellila nystan som jag inte ens minns. Ähum..

*Vitt nystan som påbörjades till en virkad sjal. Den fick mig att se äckligt snäll ut så jag rev upp.

*2 nystan svart som säkert kunde vara bra att ha.