Som den garnmissbrukare jag är, har jag hållt något hemligt för Er.
Beskåda det ljusblå garnet. Vi kallar det för skämsgarnet. Det är akryl (hurv!) och det gnisslar när man petar på det.
I Venedig hade vi lyckats boka hotell alldeles bredvid en liten handarbetsaffär. Vi dumpade Ulf på hotellrummet och rusade neråt gatan. Affären ägdes av en gammal italiensk kvinna utan engelska språkfärdigheter som med knarrande leder glatt klättrade på trappstegen och visade sina akrylskatter. På knagglig italienska, med inslag av spanska där ordförrådet tröt, och efter en hel del gestikulerande kunde vi till slut handla lite och gå ut som två gladare flickor.
Jag avskyr akryl men kunde liksom inte gå från söta tanta utan att ha handlat lite av henne.
Ibland är man för jävla snäll alltså.
1 kommentar:
Fin färg dock, jag kommer ihåg att jag köpte extra långa strumpstickor (som jag givetvis inte har använt ännu). Skoj att det är små får på etiketten när det är akryl, äkta lurgarn.
Skicka en kommentar